Yad Vashem, del 2: Biografiskt material i undervisningen om Förintelsen

Det har nu gått en tid sedan jag gick utbildningen om judiskt liv och Förintelsen vid Yad Vashem i Jerusalem och jag har fått ytterligare tid att reflektera över mina upplevelser. I det här blogginlägget vill jag dela med mig av mina tankar kring en föreläsning om biografiskt material i undervisningen om Förintelsen.

Den 27 januari, den internationella minnesdagen för Förintelsens offer närmar sig. Detta är samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Sedan 2001 har dagen varit en nationell minnesdag och år 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och de som stod emot, en dag som behöver uppmärksammas i skolan för att uttrycka stöd för alla människors lika värde.

 Att använda olika typer av biografiskt material i undervisningen om Förintelsen menar forskare och pedagoger är ett framgångsrikt sätt att skapa kunskap. Många skolor har genom åren bjudit in överlevande från Förintelsen att berätta sin historia för eleverna men den tiden är nu mer eller mindre förbi och vi är hänvisade till att använda annat biografiskt material.  Det finns många inspelade intervjuer, nedtecknade livshistorier och filmatiseringar för oss lärare att bygga undervisningen om Förintelsen kring och att  använda dessa är också en av de rekommendationer som ges kring undervisning om Förintelsen, framtaget  av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Det som är speciellt värdefullt med biografiskt material är att  judiska och andra offer beskrivs som individer, inte som passiva personer som lät sig trakasseras och mördas. Även om det är viktigt att studera Förintelsen utifrån förövarnas agerande får inte detta perspektiv ta över. 

När man som lärare väljer bland biografiskt material och sätter samman ett undervisningsmaterial utifrån detta finns det ett faktorer som är värdefulla att tänka på för att skapa goda förutsättningar för elevernas lärande. Daniel Rozinga, en av våra föreläsare vid Yad Vashem, menar att det är viktigt att biografiskt material beskriver judiskt liv innan Förintelsen för att göra undervisningen angelägen och skapa igenkänning. Han menar även att undervisningen måste behandla livet efter Förintelsen samt innehålla berättelser som visar på motståndshandlingar där människor med goda värderingar och god moral i Förintelsens omgivning framställs. Därtill är det av vikt att undervisningen innehåller beskrivningar och berättelser som visar på val, val som människor har haft utifrån sin kontext och sin referensram. Sådana berättelser och beskrivningar gör inte människor till offer som bara fann sig i sin situation utan skapar en känsla av att man kan förändra och påverka. Det i sin tur ger en trygg undervisningsmiljö och skapar mindre trauma och därmed en bättre grund för kunskap, enligt Rozinga. 

Daniel Rozingas föreläsning om biografiskt material utgick från The Daughter we had always wantedThe story of Marta. Detta är Marta Gorens berättelse om sitt liv berättad och skriven av Naomi Morgenstern. Boken inleds med Martas berättelse om sitt liv i Israel idag för att sedan leda läsaren tillbaka till tiden i Polen före kriget och Förintelsen och framåt i tiden, fram till flytten till Israel. Boken börjar så här: 

I would like to share my story with you, but I will begin with my life today. I live in Rehovot, Israel with my husband Amos. Our children are already adults and we are proud grandparents. 

Detta sätt att inleda skapar enligt Rozinga en trygg grund för att som elev kunna ta emot den fruktansvärda berättelse som komma skall. 

Nästa kapitel handlar om Martas liv och det judiska livet i hemstaden, innan Tyskland ockuperade Polen och inleds med: 

Once upon a time there was a Jewish community in the city of Czortkow in Eastern Poland. (…). The Jews of Czortkow lived there for hundreds of years together with Ukrainians  and Poles. 

Beskrivningen av livet i Czortkow innehåller alldagliga beskrivningar om hur Marta gjorde skogsutflykter med sin pappa, besökte sin morfar och mormor, firade Sabbath, byggde snögubbar med sin kusin, hur hennes mamma sjöng för henne när hon var sjuk. Det är denna typ av berättelser som forskningen menar skapar igenkänning hos eleverna och därmed ökad emotionell förståelse. 

Martas mamma lyckas få icke-judiska vänner i Warszawa att ta emot Marta och dölja hennes judiska identitet, hon får namnet Krystyna. Nu följer en berättelse om hur Marta göms på olika platser och av olika personer vilket räddar hennes liv. 

Genom biografiskt material får man följa den enskilda individens liv, ett liv med händelser som skiljer det från andras liv och som därmed kan lära oss som tar del av dem mer om Förintelsen och dess följder. Undervisningen om Förintelsen får inte endast handla om ghetto, förintelseläger och gaskammare. Förintelsen är så mycket mer. I Martas fall innebar Förintelsen att hon hamnade i en kamp med sig själv och med sin judiska identitet och ville ta avstånd från allt det judiska. Hon blev tvingad att bo med sin morfar som överlevt, blev lämnad på ett barnhem av densamme, fick bo i ett läger för fördrivna (eng: Displaced persons camp) i Tyskland tillsammans med tusentals andra judar i väntan på att få resa till Israel. I Israel växer hon upp på ett barn och ungdomshem i form av en Kibbutz där hon fick kämpa med tillit till andra vuxna för att slutligen hitta sin tillhörighet i det judiska samhället.

Hall of Names, Yad Vashem

Martas berättelse är unik, precis som alla andra berättelser om och från Förintelsen.  Att undervisa om Förintelsen innebär bl a att berätta de överlevandes och mördades historia, före, under och efter Förintelsen för att synliggöra individerna bakom siffran, 6 miljoner mördade judar. En siffra som är omöjlig att ta till sig och förstå innebörden av men som realiseras genom de personliga berättelserna.

 

“Never teach history without telling a story”, Professor Yehuda Bauer

Här hittar du material att använda för att bygga din undervisning utifrån biografiskt material: 

https://righteous.yadvashem.org/

https://www.yadvashem.org/collections/testimonies.html

https://www.eternalechoes.org/se/testimonies

Här kan du läsa om rekommendationer från IHRA  kring att föreläsa om Förintelsen.

Att diskutera:

  • Hur kan du utveckla din undervisning utifrån rekommendationerna?
  • Vilka svårigheter och utmaningar ser du med att undervisa utifrån rekommendationerna?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Spångholmsskolan | annica.eldh@svedala.se

Legitimerad lärare i åk 3–9 i svenska, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Arbetslagsledare för arbetslag 7–9.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *