Visuellt buller undanbedes och fria siktlinjer eftersträvas!

Efter att ha varit med på SPSM:s utbildning om tillgänglig lärmiljö, varit på föreläsning med Malin Valsö och läst vidare i artiklar och publikationer hos Skolverket har jag nu möblerat och inrett mitt klassrum. Till saken hör att jag tar emot en klass 1 och har hamnat i ett klassrum som i alla för mig (och klassen) är nytt.

Visuellt buller undanbedes och fria siktlinjer eftersträvas! Jag har rensat väggen där whiteboarden sitter och projektorn är monterad. Inga disktraktioner mer än en klocka. Jag har inget skrivet eller uppsatt på min whiteboard, mer än det som har med pågående pass att göra. All övrig information finns i min dator, där jag har en ”skolboard” som används till dagens schema. I denna ”skolboard” har jag också flikar som jag använder för att presenta lektionens mål, understödda med bildstöd och färdiga med eventuella länkar för att komma vidare till andra presentationer. Här finns också en timer så eleverna kan se hur lång tid vi ska arbeta. Det finns alltså inget annat framme än det vi arbetar med på respektive pass. Jag har också provsuttit alla elevplatser för att se så att det är fria siktlinjer mot tavlan och att det inte finns något visuellt buller som går att undvika. Våra fönster som vetter ut mot skolgården har försetts med frostad plast nedtill så att man inte kan se ut eller in, och jag drar ner våra tunna gardiner till hälften så att men i princip bara kan se trädkronorna utanför. Som sagt – allt visuellt buller undanbedes.

Klassens schema sitter långt ner på en sidovägg och består enbart av klockor och bilder. Detta för de elever som har behov av att kunna veta hur dagen ser ut. Vissa elever har även ett eget schema på sin bänk, med dagens innehåll. Vi har en ganska stor ruta bak i

klassrummet som är enda platsen där vi sätter upp elevarbeten. Där ska bara finnas det som är aktuellt.

Klassrummet är möblerat enligt biografsittning, d.v.s. att alla elever sitter vända framåt mot tavlan. Jag har ju precis som tidigare familjegrupper, så behöver man samarbeta i grupp, är det möblerat så att några elever bara vänder sina stolar så kan gruppen arbeta tillsammans. Alla elever har också pennburkar på sina bänkar och hurtsarna där de har sitt arbetsmaterial är fördelade över klassrummet så att ingen elev behöver gå mer än någon meter för att hämta sin materiel. Allt för att undvika onödigt buller eller rörelse i klassrummet.

Mina skåp med arbetsmaterial är med dörrar för att inget ska synas och själv har flyttat mitt arbetsbord till ett angränsande grupprum, så att inte heller mina papper och rättningshögar ska distrahera.

Jag har aldrig haft ett klassrum där möblering och inredning är så anpassad för en tillgänglig lärmiljö. Visst finns det mer man skulle kunna göra. Att eleverna skulle få egna ”gammaldags” skolbänkar hade naturligt förbättrat miljön ytterligare. Om klassrummet hade varit större eller klassen mindre, kunde man ju dessutom haft fler ensamplatser, vilket hade hjälpt vissa av mina elever. Möjligen kunde man också arbetat mer med ljudabsorbenter för att en bättre akustisk miljö, men man kan ju inte få allt.

Ger det bra resultat? Nja, det är svårt att svara på efter några veckor. Har man 26 nyblivna ettor i ett ganska trångt klassrum, finns det andra hinder för att få arbetsro än klassrummets inredning. Jag arbetar naturligtvis även med detta, men det har jag redan skrivit om i en tidigare blogg.

Så, ger det bra resultat? Jag arbetar utifrån principen att det som hjälper några, hjälper även hela klassen och sen tidigare har jag haft ganska mycket anpassningar för några, men som alla haft tillgång till. Kooschbollar, hörlurar/hörselkåpor, talsyntes, skärmar osv… Det är dock svårt att se vilka resultat det ger, man har ju ingen kontrollgrupp och nu tar jag emot en ny år 1 och kan inte jämföra med hur det varit tidigare. När det gäller inredningen i klassrummet så saknar jag vissa saker från mina gamla klassrum. Tidigare fanns ju mina planscher från genrepedagogik och matematik alltid uppe och man kunde i alla lägen snabbt vända sig till dem när man diskuterade till exempel texter med en elev. Glömde någon elev ett begrepp i matematiken fanns det på en plansch. Nu får man gå till datorn och plocka upp det på tavlan eller hämta datorn (som då ska kopplas loss), med risken att störa alla andra.

Sen finns det ju det rent känslomässiga i att ha ett ombonat klassrum, som är vårt/mitt. Mitt nuvarande klassrum är i ärlighetens namn ganska sterilt. Dock tänker jag så här! Vi ska utgå från vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Så även om det inte i alla lägen är så lätt att se vilka resultat man får, så kan man ju tänka det samma om mina tidigare klassrum och då får man gå till vad forskningen visar och välja det alternativ som har stöd i just forskning.

 

Att diskutera:

  • Vilka kriterier ligger till grund för hur ni inreder/möblerar era klassrum?
  • Gör ni anpassningar för alla eller enbart utifrån behov?
  • Vad skulle ni kunna förändra i era klassrum idag för att få en bättre arbetsmiljö/arbetsro?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *