Vart tog gloslistan vägen?

Vart tog gloslistan vägen är en av de frågor som Lars Björklund vid Täby Enskilda Gymnasium diskuterar på sin blogg På vetenskaplig grund? En blogg om glappet mellan teori, forskning  och praktik i skolan. Hans bloggserie om synen på ordinlärning har fått mig att fundera över min egen undervisning och syn på ordinlärning. Är det så att jag i engelska är mindre benägen att jobba explicit med glosinlärning än i t ex tyska? Vad beror det på och är det i så fall inte dags att tänka om?

Bristen på ord och uttryck är enligt forskning det största hindret för en god läsförståelse i engelska som andraspråk och förmodligen då också det som påverkar vår hörförståelse och vår förmåga att själva uttrycka oss i tal och skrift i positiv eller negativ riktning. Ju större vokabulär desto enklare! Självklart är inte en god ordkunskap den enda färdigheten som behövs för att vara en god läsare, lyssnare eller talare, men enligt forskning en av de viktigaste eller kanske t o m den viktigaste. Jag kan inte låta bli att tänka tanken att detta kanske också är fallet i vårt modersmål, svenska. Lässtrategier i all sin ära, men om det nu är så våra barn och ungdomar idag har ett alltför begränsat ordförråd, kanske det är där vi behöver börja i svenskan också. Att än mer aktivt arbeta med ordkunskap, ordförståelse och ordinlärning och då inte enbart i svenskämnet utan även i skolans övriga ämnen.

Ju äldre eleverna har blivit i mitt klassrum desto mindre har jag bett dem läsa på glosor som hemuppgift. Vi läser och lyssnar till texter och berättelser för att sedan tillsammans, parvis eller enskilt aktivt arbeta vidare med förståelsen. Vi diskuterar ords betydelse och använder gloslistor och digitala verktyg såsom t ex bab.la och tyda.se för att förstå det vi läst och hört. Vi gör tankekartor och arbetar med att både muntligt och skriftligt återberätta. Emellanåt finns också inslag av analoga ordlekar i form av ordkort och berättaruppgifter och digital ordinlärning i t ex glosor.eu. Men ren glosträning, eller glosläxor, har vi inte lagt lika mycket tid på. Varför har vi, eller i alla fall jag, till stor del frångått veckans glosor som ett återkommande inslag i undervisningen?

Lars Björklund  menar att styrdokument och experter har fokuserat på helheten och inte delarna. Motivation, kommunikation och att förstå och lära i ett sammanhang har stått i fokus och därmed har den rena ordinlärningen fått en sekundär betydelse i klassrummet. Problemet, som Lars Björklund uttrycker det är dock “att ord är viktiga, och utan dem är det svårt att göra något av allt det andra som också är viktigt och vettigt.” Även i andra ämnen såsom i svenska, so eller t ex no är det så att vi som lärare måste arbeta aktivt, dvs undervisa nya ords betydelse, för att eleverna ska ta till sig och förstå innehållet i texter eller annat material om det blir för många nya ord åt gången. Det är inte bara att läsa, lyssna eller titta om inte förståelsen för orden finns där.

Är det så att vi har försökt efterlikna modersmålsinlärningen alltför mycket? För visst är det så att det är skillnader mellan modersmålsinlärning och att lära sig ett språk i sin naturliga miljö jämfört med andraspråksinlärning i ett klassrum. I klassrummet är andelen nya ord som dyker upp betydligt större och mer koncentrerat än om du befinner dig i målspråkslandet eller som liten ska lära dig ditt modersmål. Visst stöter du eller barnet på nya ord, men några få åt gången, i ett sammanhang bland dem du redan kan och med en möjlighet att få en direkt återkoppling om ordet används korrekt eller inte. Lars Björklund poängterar också att denna process, trots att du eller barnet använder språket hela dagarna ändå tar tid, lång tid. I skolan har vi inte alls den tiden utan bara några få lektionspass i veckan. Förutsättningarna är helt enkelt olika och det är kanske dags att öppna ögonen och ägna oss mer åt delarna. Som Lars Björklund säger: “att inte bara se undervisningen som ett tillfälle för eleverna att kommunicera, utan som en möjlighet att lyfta på motorhuven och få syn på vad det är som får språket att fungera.”

Förutom forskning och styrdokument som pekat mot en engelskundervisning med fokus på helheten, på kommunikationen, och inte delarna har ordinlärningen och hur den kan effektiviseras hamnat i baksätet. Att så många av våra svenska elever dessutom i väldigt stor utsträckning utsätts för engelska utanför klassrummet har medfört att flertalet elever kunnat hantera svårare material även utan någon explicit ordinlärning. Bristen på ordinlärning i skolan har av den anledningen kanske inte blivit lika tydlig. Men det finns också de elever som av olika anledningar inte möter så mycket, eller i alla fall inte tillräckligt med, engelska utanför klassrummets väggar för att utan fokus på ordinlärning klara av svårare texter, filmer och olika typer av hörövningar. Bristen på vokabulär gör att de inte hänger med i samma tempo, eller med någon lätthet tar sig an uppgifter på egen hand. Det är för många ord som saknas!

Kanske är det dags att tänka om,  att  mer fokus bör läggas på delarna och däribland ordinlärningen. Eleverna må tycka att det är tråkigt eller träigt, eller så är det kanske vi lärare som upplevt det så, men genom att titta på det faktiska sambandet som forskning visar mellan läsförståelse och ordkunskap är det svårt att inte ta en titt under motorhuven och förklara vikten av delarna för eleverna. Mina åttor får sedan en tid tillbaka mer kontinuerliga glosläxor i anknytning till texter vi läst och jobbat med och mina nior har sedan några veckor tillbaka haft i uppgift att lära sig 20 nya ord per vecka. Orden väljer de utifrån texter vi arbetat med eller ord som på något sätt har anknytning till våra övergripande ämnesområden. Helheten finns där fortfarande, men delarna har fått ta lite större plats. Kanske är det så att gloslistan har tagit ett kliv tillbaka in i mitt klassrum!

Frågor att diskutera:

  1. På vilka sätt arbetar du för att öka dina elevers ordförråd?
  2. Finns gloslistan med i din undervisning? På vilket sätt och i vilken utsträckning?
  3. Hur jobbar vi på bästa sätt i klassrummet för att eleverna i engelskundervisningen ska få tillgång till både delarna och helheten?

Källor:

På vetenskaplig grund? En blogg om glappet mellan teori, forskning och praktik i skolan

Vart tog gloslistan vägen? del 1 

Vart tog gloslistan vägen? del 2

Vart tog gloslistan vägen? del 3

Vart tog gloslistan vägen? del 4

Vart tog gloslistan vägen? del 5

Läs mer:

Paul Nation , The four Strands

Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *