Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

1962 genomförde dolda kameran ett nu klassiskt experiment baserat på tankarna kring Social conformity. Ett antal personer befinner sig i en hiss alla med ryggarna mot dörren. In kommer försökskaninen intet ont anande. Efter en stund har även denna person vänt sig så att den har ryggen mot dörren. Ologiskt beteende från den enskilde kan tyckas men fascinerande och inte utan sin förklaring.  

Social conformity kan beskrivas som en tendens att justera din attityd, dina värderingar och ditt beteende tillsammans med andra. Frågan är om det på detta sätt går att medvetet skapa en kultur eller åtminstone ett hållbart gemensamt förhållningssätt? Det är så vi gör här. På Klågerupskolan arbetar vi sedan några år tillbaka med vårt gemensamma utvecklingsarbete med fokus på elevernas egna ansvar. När vi började vårt utvecklingsarbete bestämde vi oss för att först titta närmare på hur vi lärare själva förhåller oss till vår undervisning. Vad gör vi gemensamt och vad kan vi bli bättre på? Vi utgick initialt från Etienne Wengers teori om  Communities of practise som kortfattat går ut på hur en grupp människor som delar samma intresseområde kontinuerligt kan utveckla sin prestation mot samma mål. Vi landade i något så grundläggande som ansvar. Hur hjälper vi till att skapa en större ansvarskänsla hos våra elever? Hur lyfter vi denna känsla och främst hur behåller vi den? Det har varit viktigt under vårt utvecklingsarbete att gå lugnt och metodiskt fram, att arbetet utgår från ett gemensamt upplevt behov och att det vi gör ska kännas logiskt. Vems fel är det egentligen om vi skulle misslyckas då? Om vi går för fort fram och tappar fokus?  Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället.?

Klågerupskolan

Visst vill vi att våra elever lägger ner mer tid på sina studier? Om vi ska hjälpa våra elever ta ett större ansvar var börjar vi? Vi börjar med det minsta man som lärare kanske kan förvänta sig. Att eleverna kommer i tid, har med rätt material och ingen mobil. På vår skolan skedde förändringen nästan som att knäppa med fingret när vi väl presenterade arbetet för eleverna. Inga negativa konsekvenser infördes för de få som missade något av de nya. Istället lyfte vi kontinuerligt upp och berömde det “rätta” och resultatet under en längre tid var imponerande.  Om tillräckligt många gör på ett sätt så följer till slut de flesta. Majoriteten hjälper minoriteten med att följa genom att vara goda exempel och det som förväntas upplevs av alla som logiskt. Tills vi lärare glömde bort att berömma, påminna och se…

Idag fortsätter vi vårt utvecklingsarbete med fokus på ansvar och utgår från Skolinspektionens Skolans arbete för att säkerhetsställa studiero. Men vi har inte gått vidare i vårt arbete. Vi har utökat och lagt till. Det är kanske lätt att i teorin förstå att om läraren inte längre lägger fokus på något så fäster inte eleverna någon vikt vid det längre. Vi har kontinuerligt blivit påminda om detta i vårt arbete. Det är också en kraft att förstå att oavsett hur vi är som lärare i våra klassrum så är det en medveten strategi som ligger till grund för att lyckas. Att vi tillsammans visar vad som är viktigt.

Att diskutera:

  • Vilka faktorer styr din skolas utvecklingsarbete och varför prioriteras detta?
  • Hos vem ligger ansvaret om eleverna brister i ansvar?
  • Hur hjälper ni till att skapa en större ansvarskänsla hos era elever?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *