Varför pratar de inte?

Tala är silver, tiga är guld” eller…?

Att tala inför en grupp kan många gånger vara en plågsam upplevelse. Man känner sig uttittad och man bara hoppas att man ska komma ihåg allt som man ska berätta om. Vi har alla någon gång varit där, skulle jag tro. Att dessutom tala på engelska kan göra en presentation till en ”omöjlig” uppgift.

För några i klassen kommer orden så lätt och de kan komma ihåg allt vad de ska säga. De ser ju inte ens nervösa ut! Men så är det inte för mig. Jag KAN INTE prata på engelska!  (Elev i åk 4.)

 

– Inte än kanske, men snart så….och med rätt stöttning, ska du se att du kan! svarade jag eleven i fråga (med Carol Dwecks tankar om dynamiskt tankesätt och att våga gå utanför sin komfortzon).

Idag möter våra elever det engelska språket i många olika situationer. De möter det i engelsktalande filmer, musik och filmklipp på YouTube. Ibland tar vi för givet att alla elever möter det engelska språket tidigt  som barn. Men detta gäller inte alla våra elever. Vi har elever som inte möter det engelska språket i sin hemmiljö. Dessa kan känna sig väldigt osäkra i mötet med det engelska språket.

Därför är det viktigt att de får lära i ett sammanhang där det finns en tydlig kontext och ett tydligt syfte med lärandet. Men för att ett lärande ska kunna ske är det viktigt att eleverna känner en trygghet att VÅGA PRATA på engelska. Vikten av att tala på engelska beskriver jag med hjälp av Bo Lundahl, professor på MAH, som menar att ”…being able to ask for information, tell a story, explain something, express a feeling or discuss something are all at the heart of what it means to know a language” (Text, Topics and Tasks, 2014). Lundahl är en av de professorer som har arbetat fram Lgr 11, vars innehåll vi planerar vår undervisning utifrån och där vi utgår från de språkliga förmågorna som våra ”guidelines”. Två av dessa är att undervisningen ska ge elever förutsättningar att använda språkliga strategier för att göra sig förstådda samt att anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang.

Utifrån elevernas behov av att utveckla de språkliga förmågorna i engelska valde jag att använda mig av en fabel som heter The Little Red Hen. För att eleverna skulle förstå sagan valde vi att titta på olika filmatiseringar av sagan, läsa sagan själva, göra egna storyboards och dramatisera sagan.

För att eleverna skulle känna att det fanns ett syfte med deras dramatiseringar valde vi att bjuda in eleverna från årskurs 3 som åskådare. Dessa fick sedan återberätta innehållet i sagan i sina klasser på engelska. Därmed tränade även de på att tala på engelska. De fick även ge återkoppling på att de hade förstått innehållet och vad fabeln ville lära oss, men också hur eleverna i åk 4 lyckats presentera sagan i tal och kroppsspråk. De påpekade att talutrymmet fördelades ojämnt, då det var hönan som pratade mycket och inte de andra djuren. Eleverna i åk 3 hjälpte mig att reflektera över val av fabel/saga i kommande dramatiseringar.

Eleverna i åk 4 fick reflektera kring följande frågor:

  1. Vad gjorde vi bra i vår grupp?
  2. Vad kan vi utveckla till nästa gång vi ska dramatisera?

Eleverna kom fram till att det är viktigt att man är väl förberedd och kan fler roller än sin egen, tala lugnt, vara tydlig med sitt kroppsspråk, våga sakta ner på tempot, artikulera och att gruppen använder tiden på rätt sätt när man tränar på sin dramatisering. Avslutningsvis vill jag komma tillbaka till eleven som upplevde engelskan som omöjlig, men som med mod och ett dynamiskt tankesätt har utvecklat en förmåga att uttrycka sig på engelska.

Innan vi började med fabeln varken kunde eller vågade jag prata på engelska. Nu vet jag att jag kan prata på engelska. Nu skulle jag kunna berätta för er om fabeln The Little Red Hen, på ENGELSKA! Vill ni höra? (Samma elev)

 

Att diskutera:

  • Hur gör du för att få dina elever att våga tala inför grupp?
  • Hur skapar du sammanhang i dina elevers lärande?

Bildkällor

 

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *