Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning?

Under en förmiddag i januari i år fick vi på Roslättsskolan stifta bekantskap med en före detta officer vid namn Urban Hansson. Han inledde föreläsningen med att ge oss följande tanke:

Om vi har en klass som inte fungerar på ett bra/önskat sätt och/eller där elevernas måluppfyllelse inte når dit den skulle kunna nå kan vi konstatera:

Det är sällan fel på eleverna.

Det är sällan fel på pedagogen.

Felet hittar du nästan alltid i arbetsmetoderna och hur de genomförs.

Resten av föreläsningen ägnade Urban åt att berätta om just arbetsmetoder t ex hur man bör starta upp terminen med klassen, hur man organiserar gruppen för att träna eleverna på att samarbeta samtidigt som man frigör tid för läraren. Han gick även igenom hur man kan arbeta med rutiner och varför det behövs ett startord som visar att eleverna kan påbörja sitt arbete.

Jag vet inte riktigt hur dagens lärarutbildning är utformad, men jag tänker att DET HÄR hade jag verkligen önskat få lära mig under min lärarutbildning.

Bakgrund

Föregående läsår påbörjade vi på Roslättsskolan vårt arbete kring ledarskap. Utformningen av vårt SKA-mål blev: Varje pedagog ska utveckla en förståelse för sitt eget ledarskap och vara medveten om vad som behöver utvecklas.

Som ett första steg i att bli medvetna om vårt eget ledarskap fick vi pedagoger individuellt lista vårt utvecklingsbehov gällande ledarskap. Efter att vi klustrat ihop svaren blev resultatet som nedan:

Utvecklingsarbetet på skolan inleddes med områdena “Tydlighet och struktur” och “Kroppsspråk-röst”. Genom detta arbete hittade vi gemensamma sätt att arbeta med mål och instruktioner. Vi fick även hjälp av vår logoped Ulrika som föreläste om kroppsspråk och röst.

När det var dags för den tredje rubriken “Relationer” kände vi att vi gärna ville ta hjälp utifrån. Vi började leta efter en lämplig föreläsare som skulle kunna inspirera och hjälpa oss med punkterna under denna rubrik. På “nätet” hittade vår rektor Helena en föreläsning som heter “Ledarskap i och utanför klassrummet med” med Urban Hansson. Vi läste att Urban har en bakgrund inom försvaret, varit utbildningsinspektör på Skolverket och att han under lång tid coachat lärare. Föreläsningen vi såg på youtube hade några år på nacken, men innehållet passade perfekt in på de önskemål om ledarskap som dykt upp i vårt kollegium.

Efter kontakt kom Urban till vår skola i januari för att föreläsa utifrån våra behov och önskemål. Detta är några av rubrikerna som han talade utifrån. Jag beskriver här nedan dessa mycket kort.

Föreläsningen

Basgrupper i undervisningen

Om vi inte hjälper eleverna att hitta en plats i gruppen kommer eleverna själva att formera sig i grupper. Risken är då att någon hamnar utanför. För att undvika detta menar Urban att man kan arbeta med basgrupper under hela grundskolan. Dessa bör bestå av mellan 4-6 elever. Grupperna handleds av läraren i arbetet med att lära sig samarbeta med alla.

Läsårsstarten

Urban berättar även om hur viktig terminsstarten är och att den första skoldagen ska vara den dagen som är mest välstrukturerad av alla dagar på terminen. Det är även viktigt att ägna de första veckorna åt att göra schemabrytande aktiviteter för att arbeta med struktur och trygghet i gruppen.

Lärarens ledarskap

Ordning skapas inte genom straff och regler utan genom respekt och dialog. När man ger elever tillsägelser ska detta göras enskilt. En lärare får aldrig uttrycka sig så att en elev tappar ansiktet inför klassen.

Rutiner som verktyg

Det är viktigt att eleverna vet precis vad som gäller i klassrummet, vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. Det är också viktigt att de vet vad som gäller t ex när de ska gå på toaletten, när de ber om hjälp eller om de har glömt sitt material. Urban menar att det är viktigt att dessa regler är tydliga och att de skapas tillsammans med eleverna.

Reflektion

Under eftermiddagen diskuterade vi föreläsningen och vi var överens om att vi hade fått många verktyg för att utveckla vårt ledarskap. Våra tankar kring följande frågor fick vi dokumentera i våra reflektionsböcker.

Vad fick du bekräftat?
Vad tar du med dig?
Vad är du nyfiken att prova?

Därefter diskuterade vi våra tankar med vår studiekompis. På Roslättsskolan har alla pedagoger en studiekompis som fungerar som samtalspartner i utvecklingsarbetet. Min studiekompis Marie är lärare i förskoleklass och vi har inte möjlighet att ses så ofta annars. Det har varit lärorikt att samarbeta och samtala med henne.

Jag tänkte nu dela med mig vad jag skrev i min reflektionsbok:

Jag fick bekräftat att:

Mitt lugn och min struktur i klassrummet är viktigt och rätt. Jag är bra på att skapa förutsägbarhet genom tydliga strukturer i klassrummet. Jag vet att det är bättre att prata med eleverna i lugn och ro efter lektionen istället för att ta konflikten i klassrummet.

Mitt arbete med att eleverna har studiekompisar är bra. Eleverna är vana vid att samarbeta och vet att det är kul att få en ny studiekompis. Då lär man känna någon i klassen som man tidigare inte kände så väl. Jag tror det är bra att öva på att samarbeta i par innan man övar på större grupper.

Detta tar jag med mig:

Jag vill utveckla mitt arbete med basgrupper. Mitt arbete med studiekompisar är bra, men min klass är redo för utmaningen att arbeta i större grupper nu.

Det är bra att jag som pedagog säger till eleverna om jag inte är i form. Eleverna märker att läraren inte är som vanligt och kan då tappa fokus för att de blir oroliga. Om jag berättar att min huvudvärk eller mitt dåliga humör inte beror på eleverna kan de istället slappna av och koncentrera sig på innehållet på lektionen.

Detta ska jag prova:

Jag ska prova basgrupper. I nästa blogginlägg kommer jag att berätta hur vi i arbetslaget har använt basgrupper/familjegrupper för att arbeta med vårt sociala mål.

Jag ska gör en tydligare arbetsgång för hur eleverna ska be om hjälp. Jag brukar säga till eleverna att jag vill att de ska läsa uppgiften tre gånger, därefter fråga sin studiekompis innan de frågar mig. Förvånad har jag då blivit när elever räcker upp handen och ber om hjälp utan att de har läst igenom uppgiften. Dock inser jag att jag inte har varit tillräckligt tydlig. Länge har jag tänkt göra ett bildstöd för detta, men inte blivit färdig. Redan en vecka efter föreläsningen gjorde jag ett bildstöd som vi gick igenom tillsammans. Voilá – vilken skillnad!

Jag ska prova att sätta mig framför eleven när de ber om hjälp. Innan man ska hjälpa en elev bör man få ögonkontakt med eleven och fråga vad den behöver hjälp med. Eleven beskriver då vad de behöver hjälp med. När eleven har fått hjälpa ska man be eleven förklara vad de nu ska göra. Detta är något som tar tid och för att läraren ska kunna ägna denna tid åt en elev krävs det att de andra eleverna är vana vid att hjälpa varandra.

Avslutning

Det är aldrig för sent att träffa någon som Urban, men som sagt: jag hade önskat att jag gjort det för 25 år sedan under min grundskollärarutbildning i Växjö. Jag hoppas att dagens studenter får bättre utbildning i ledarskap än vad jag fick. Om de inte får det så tipsar jag om detta 2,17 timmar lång klipp med Urban på youtube.

https://www.youtube.com/watch?v=vRc0o-nX8wg

Fundera vidare på:

Hur arbetar ni med ledarskap på er skola?
Vad har ni för rutiner för de första veckorna på terminen?
Kan ni arbeta med basgrupper för att öka elevernas trygghet?

Om författaren

Ulrika Janér

Beskrivning

Förstelärare i Svedala