Varför inte lågaffektiv?

Att tänka stort innebär oftast att tänka smått

Debatten kring oordningen i skolan, stökiga klassrum och våldsamma elever är ständigt återkommande och diskuteras flitigt och väl i allt från sociala medier, nyhetsflöden, runt köksbord och i politiken. Den strida ström av beklaganden påverkar såväl skola i stort som indirekt arbetet i klassrummen. Som lärare påverkas jag dagligen. Samtidigt förvandlas lågaffektiva metoder och forskning, metoder för att hantera och minska stöket och våldsamheterna,  likt svordomar i debatten. Vissa förordar istället hårdare tag med argument att vi inte kan låta ett fåtal stökiga elever förstöra för de mer skötsamma eleverna, samtidigt som andra (forskare och sakkunniga) hävdar motsatsen.

I studien The School to Prison Pipline: Long-Run Impacts of Scholl Suspensions on Adult Crime (2019) kommer Andrew Bacher-Hicks, Stephen B. Billings och David J Deming bland annat fram till att elever som blir avstängda från skolan har större benägenhet att hamna i senare kriminalitet. Det är alltså oavsett bakgrund eller andra faktorer. Skolor som ägnar sig åt många avstängningar producerar fler barn som senare ägnar sig åt kriminalitet.

I Sverige är skollagen tydlig. Vi har bestämt att alla barn skall gå i skolan så att de kan utvecklas till bra samhällsmedborgare som kan bidra till det gemensamma. Det betyder att skolan behöver vara en trygg plats där alla våra elever kan utvecklas. Det betyder att skollagen även gäller de elever som anses stökiga. Om vi istället stänger av dem från skolan kommer de i högre grad att misslyckas med att nå skolans mål, vilket ökar utslagningen i just den grupp elever vi vet får störst problem om de inte når målen.

Jag har vikt stora delar av min tid som lärare åt att utveckla ett förhållningssätt med metoder för att möta alla mina elever, “skötsamma” som “stökiga”. Jag möter elever som utmanar med kunskapsmässiga svårigheter, trötthet, motivation till elever som utmanar med mer utmanande beteende som sociala svårigheter, bristande impulskontroll och utagerande. För mig har en bra professionell skola metoder som innebär att de välartade eleverna lyckas och de stökiga eleverna når skolans mål trots deras svårigheter att ingå i skolans vardag.  Men det kräver stöd till de elever som inte klarar sig lika bra som de flesta. Jag jobbar med utgångspunkt i varje människas rätt att finnas till utifrån sina förutsättningar. Mitt och omgivningens ansvar är att skapa förutsättningar för detta. Där ingår lågaffektivt bemötande som en metod, bland flera.

Barn med utmanade beteende är utmanande för oss för att de saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanade.

Att diskutera

  1. Vilka metoder använder ni för att förhindra att problemskapande och utmanande situationer sker?
  2. Vad behöver ni utveckla för att bemöta elever med problemskapande beteende.
  3. Hur skulle ni vilja arbeta för att alla elever ska lyckas?

Att läsa

https://conference.iza.org/conference_files/Education_2019/bacher-hicks_a28539.pdf

Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.