Värdet av en “riktig” mottagare

Många gånger sker elevers arbeten inför stängd ridå. Allt för sällan kommer deras vardag till del för någon annan än oss som lärare och då främst för att vi ska läsa och bedöma det som gjorts. Det är inte utan att jag ibland funderar över vad det gör med elevernas syn på kunskap samt motivation och tankar kring varför de gör vissa uppgifter i skolan. Gör eleverna endast arbeten för att blir bedömda och ”vågar” de då ta ut svängarna och utmana sig själva fullt ut eller är de för rädda för att misslyckas? Min erfarenhet är att elever många gånger gör det där lilla extra om de vet att det ska komma någon annan till del som till exempel vid redovisning för elever på lägre stadie, föräldrar på olika evenemang eller inför en utställning. När eleverna helt enkelt får visa upp vad de gjort. För även om vi mottagaranpassar våra uppgifter i skolan är det inte alltid detsamma som att andra tar del av det. 

Martin Lackeus, forskare vid Chalmers Tekniska högskola, skriver om värdet av att integrera med människor utanför skolan och att skapa värde för någon annan än bara sig själv. Hans forskning visar att detta är något som stärker elevernas entreprenöriella förmågor. Entreprenöriellt lärande är  något som vi pratat länge om i skolans värld och är ålagda att jobba med samtidigt som det ibland fortfarande kan upplevas som lite diffust. Hur gör man det? Lackeus pratar om en ny utbildningsfilosofi – värdeskapande lärande – i sin avhandling ”Value Creation as Educational Practice – Towards a new Educational Philosophy grounded in Entrepreneurship”. Det handlar helt enkelt om att i skolan låta elevernas nytillkomna kunskaper oavsett ämne skapa värde för någon annan helst utanför skolan. Detta i sin tur ökar elevernas motivation och lärande. Detta är dock något som enligt Lackeus är ovanligt inom den svenska grundskolan.

I våras jobbade vår 7:a (och alla andra 7:or i kommunen) med “Nätvanor” och det hela mynnade ut i en föreläsning för – och diskussionskväll med respektive klassers vårdnadshavare. Det var underbart att se med vilket entusiasm eleverna i vår klass tog sig an uppgiften och hur viktigt det var att någon annan skulle få ta del av deras kunskap även om det nu ändå var så att vi var kvar på skolan. Det blev så bra och i princip alla elever hade vårdnadshavare representerade. 

Vi har under hösten arbetat med att läsa, analysera och skriva noveller i svenskan med temat kärlek, vänskap och relationer (samarbete svenska, samhällskunskap och biologi) och i samband med detta fick vi på skolan reda på att vår kära bibliotekarie Anna sagt upp sig. Anna har spelat en stor roll för min klass och det var många i klassen som blev riktigt ledsna. Snabbt väcktes tanken på att vi måste göra något för henne. Mina tankar och erfarenhet kring vårens lyckade arrangemang fick mig att fundera på olika alternativ med hjälp av eleverna. När vi kom till fas tre i cirkelmodellen – att producera en text tillsammans – valde vi att skriva noveller i grupp istället för en gemensam. 

Anna, bibliotekarie

Klassen delades in i fem grupper och syftet var att det skulle mynna ut i en novellsamling till Anna. Vilket engagemang det blev i klassen! Alla deltog aktivt och hade fullt av idéer på olika gestalter i sina noveller och vad som skulle hända. Anna själv fick spela huvudrollen i någon novell. Vi läste novellerna högt i klassen och eleverna gav respons på varandras noveller, det vill säga kamratbedömning. Trots att jag endast gav feedback och inte skulle bedöma uppgiften som slutuppgift la eleverna sin själ i uppgiften, det var ju ”någon annan” som skulle läsa den.

Dagen innan Anna slutade på skolan hade vi en fin stund i klassrummet tillsammans med henne. Anna var ditlurad i tron att hon skulle ha sitt sista bokprat på skolan. Några elever hade skrivit ett tal till henne och sen fick hon elevernas novellsamling varav en blev uppläst av henne. Såväl Anna som eleverna var väldigt nöjda!

 Lektionen efter valde jag att ställa en fråga till eleverna på Exam.net:

Var det roligare att skriva en novell till någon annan än bara läraren?

Varför? Motivera

I princip alla elever tyckte det hade varit roligare och mer givande och att det kändes mer på riktigt när deras novell kom någon annan till del.

Det här ett av de många svaren som jag tycker förmedlar det hela bra.

Ja det är lite roligare för att det blir lite mer spännande när någon annan också ska läsa det man har skrivit. Jag känner även att novellen inte bara kommer att finnas på datorn och att Jessika läser den utan att den faktiskt blir till något annat, som någon kommer bli glad för. Annars kan det ibland kännas som att novellen bara ligger och skräpar i datorn efter den har blivit betygsatt, men nu kommer den ju ha en stor betydelse för någon (hoppas jag). 

Det tar en del tid och givetvis måste även detta ha ett syfte men många gånger så kan det vara mödan värt om jag som lärare får ett engagemang utöver det vanliga. Motivationen är a och o och när det blir skarpt läge det vill säga när någon annan ska få ta del av det vi gjort och till och med kanske lära sig något av det, då brukar det bli toppen. Egentligen finns det många mottagare utanför skolan som eleverna kan möta utan att det ska bli för stora arrangemang.

I fortsättningen kommer jag försöka att allt som oftast ha detta i åtanke när eleverna ska göra sina uppgifter – vem kan få ta del av det fantastiska som våra elever gör?

Att diskutera

  • Hur går du tillväga för att  åstadkomma värdeskapande lärande?
  • Märker du någon skillnad i motivation hos eleverna när ni jobbar med värdeskapande lärande?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *