Värdeskapande Lärande: Uppdrag Läslust!

Att få till det där lilla extra i klassrummet då eleverna blir extra motiverade och engagerade är inte alltid så lätt, eller är det egentligen så svårt? Viktigt på riktigt har sedan länge varit ledord i min undervisning och efter att ha läst Maria Wimans bok Värdeskapande Lärande känns det än mer väsentligt att låta eleverna lära sig genom att använda sina kunskaper för att skapa något av värde för någon annan än sig själva, som enligt forskaren Martin Lackeus inte enbart leder till ökade skolkunskaper utan också kompetenser som ökat självförtroende, självinsikt, mod, uthållighet och ökade sociala förmågor (Wiman 2019:10). Viktigt på riktigt, eller värdeskapande lärande, handlar helt enkelt om att låta omvärlden komma in i klassrummet och tvärtom, att på olika sätt hitta mottagare utanför klassrummet där elevernas kunskaper kan gör skillnad.

Vad sägs om att eleverna får recensera böcker, som du själv är inne på? Hade jag varit själv i arbetsrummet hade jag förmodligen skrikit ut min glädje. Istället nöjde jag mig med att le stort samtidigt som jag kände hur glädjen spred sig i hela kroppen och jag konstaterade att det här kommer att bli häftigt. Mailet som jag precis öppnat kom från Hegas förlag, som jag inlett ett samarbete med i samband med att vi i våras tilldelats deras läsfrämjande stipendium. Vi erbjöds nu också att få vara med och recensera förlagets böcker. Helt plötsligt blir det på riktigt. Skrivandet, den muntliga recensionen eller filmen som ska få andra ungdomar att vilja läsa just den boken betyder något för någon annan. Någon annan, och inte bara jag som lärare, som är beroende av och intresserade av att de levererar, att de gör ett bra jobb.

Vi valde att låta eleverna själva bestämma om de ville vara själv med att läsa boken eller om de var två som läste samma bok, men oavsett val blev anteckningarna och diskussionerna viktiga. Med olika böcker på gång i gruppen fick vi också möjlighet att jämföra och fundera över likheter och olikheter, berättelsernas uppbyggnad, karaktärer, språk och budskap. En mottagare utanför klassrummet gav helt enkelt läsningen en ny dimension. Nu kändes det självklart att läsa med pennan i handen, att fråga kring och diskutera det lästa. Även recensionen fick ett lyft. För vad är egentligen en recension? Hur ser den ut? Måste den vara skriftlig eller kan vi faktiskt berätta eller t o m göra en film? Får den lov att se ut på mer än ett sätt och hur ska vi kunna berätta om boken som vi läst så att andra vill läsa den? Att läsa och titta på andras recensioner och diskutera vad det är som gör en recension till en bra recension var nu i högsta grad aktuellt, liksom att tillsammans träna på att skriva en recension, göra en muntlig recension och spela in en film låg nu i allas intresse. Alla ville prestera och alla såg också vinsten med att be varandra om hjälp, att få feedback på sin egen recension för att den skulle bli ännu bättre.  

Det vi gör i vårt klassrum behöver en verklig mottagare, någon som behöver, är intresserad av eller har nytta av vårt arbete. Debattartiklar och krönikor som publiceras i dagstidningar,  broschyrer som trycks upp, sagor som skrivs för och läses upp för yngre barn, dikttävlingar som arrangeras för att sprida kärlek på skolan eller som i mitt fall, ett förlag som önskar hjälp med att recensera sina böcker.  Samarbetet med Hegas och möjligheterna för eleverna att få läsa och recensera på riktigt har fått dem att känna sig värdefulla och viktiga. Motivationen, viljan att lära, att be om hjälp och att hjälpa liksom att fortsätta jobba tills man är nöjd har varit en självklarhet då eleverna har vetat att den kunskap de förvärvar och det arbete de lägger ner på lektionstid blir värdefull i ett större sammanhang, såsom i detta projekt när recensionerna faktiskt betyder något på riktigt.

Precis som för Maria Wiman, författare till boken Värdeskapande Lärande var det en slump att jag blev lärare, men med snart tjugofem år i yrket vet jag att jag är på rätt plats och med ambitionen att skapa sammanhang som innebär att skolan och lärandet blir viktigt på riktigt, kan jag konstatera att det bara blir roligare och roligare. Än har jag inte såsom Maria Wiman skrivit en bok eller åkt runt och föreläst, men jag bloggar, vilket inte minst ger mig själv möjlighet att reflektera över min egen undervisning och sådant som jag på olika sätt möter och funderar kring, men som förhoppningsvis också inspirerar dig som läsare och lärare. Med detta inlägg vill jag slå ett slag för värdeskapande lärande, eller viktigt på riktigt som jag väljer att kalla det, men också för Maria Wimans bok. En bok som jag hoppas att du, precis som jag, kommer att inspireras av, och, precis som jag också känna att vägen till att skapa en känsla av viktigt på riktigt i klassrummet inte är så lång eller svår utan att det i mångt och mycket handlar om att tänka utanför klassrummets väggar och att fånga de tillfällen som dyker upp, för det gör de och då ofta när vi minst anar det. Stanna upp en stund och fundera kring vilka aktörer som finns runt omkring dig och dina elever som skulle kunna fungera som möjliga mottagare utanför skolans väggar. Glöm inte heller bort att diskutera med dina kollegor, familj och vänner. Någonstans finns förmodligen en potentiell mottagare eller ett potentiellt uppdrag

Att fundera kring:
– Hur kan du skapa en känsla av viktigt på riktigt i ditt klassrum?
– Vilka potentiella mottagare eller uppdrag finns i ert närområde?

Läs mer: 
Sonesson, Linda: Spelar miljön någon roll? (2019)
Wiman, Maria: Värdeskapande Lärande (2019), Lärarförlaget.

Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *