Välkomna till mitt utvecklingssamtal

På Baraskolan har vi nyss avslutat en intensiv period med utvecklingssamtal. Alla utvecklingssamtal på skolan utgår från en gemensam mall skapad i Google presentation som vi arbetat fram under det senaste året. Att arbeta fram denna mall har inte varit helt enkelt och vi är fortfarande inte helt nöjda med resultatet. Det är många aspekter att ta hänsyn till för att få fram elevens utveckling på ett bra sätt. Mallens utgångspunkt är att eleverna själva ska arbeta med den och få reflektera över sin utveckling både socialt och kunskapsmässigt. I mallen har vi försökt att skapa en progression från förskoleklass till årskurs tre där tanken är att eleverna i takt med mognad och utveckling ska bli mer självständiga och utvärdera sitt eget lärande utifrån sina tankar och med sina egna ord. I de lägre åldrarna möter eleverna färdiga påstående som de ska ta ställning till utefter sina egna handlingar och förmågor. I årskurs tre och eventuellt i årskurs två är tanken att eleverna ska vara mer självständiga i sitt skrivande och med hjälp av frågor reflektera över hur de upplever olika område. I samtalsmallen har vi tagit upp trivsel, kompisar, min arbetsinsats, kunskapsutveckling, utvärdering av förra årets mål och ny målsättning.

Dessa samtal som nyss är genomförda var de sista utvecklingssamtalen jag kommer ha med denna klass som jag följt sedan förskoleklassen, vilket innebär att jag haft ca åtta samtal med varje elev under årens gång. Redan när dessa elever gick i förskoleklass började mitt dåvarande arbetslag använda oss av en samtalsmodell där eleven är samtalsledare men med stöd från mig. Att ge eleverna ansvaret att vara samtalsledare har klassen sedan fortsatt med och jag har nu fått följa deras utveckling kring denna roll under snart fyra år.

I takt med elevernas mognad har de tagit större och större ansvar för sitt eget samtal. Vi har alltid haft ett underlag att utgå från och det har avsatts tid i klassrummet för eleverna att göra en självreflektion kring sitt lärande och sin utveckling på olika plan inför samtalet. Rent praktiskt så delar jag ett digitalt dokument med eleverna som de sedan ska skriva i för att använda som stöd under samtalet. Kring detta har vi haft en del tekniska problem som vi inte fått bukt med och det är tydligt att eleverna inte är tillräckligt vana vid att använda ordbehandlingsprogram på datorn. Detta medför en del svårigheter och det blir en teknisk stress för både mig och eleverna. Här har vi alltså en del att arbeta på för att få fram ett smidigare verktyg.

En del elever är helt självgående i sitt skrivande medan andra behöver mycket hjälp och stöttning och har inte utvecklat den metakognitiva förmågan i lika stor utsträckning. Under tiden eleverna skriver går jag runt och stöttar, hjälper och tar del av det eleverna skriver. En del av eleverna behöver stöd i att läsa och tolka frågorna, vad är det de ska fundera över och hur kan de förmedla sina tankar på ett tydligt sätt.

“Innan samtalen tittar jag alltid igenom elevens presentation”

Innan samtalen tittar jag alltid igenom elevens presentation för att eleven ska kunna förmedla en bild till sina vårdnadshavare som både jag och eleven kan stå bakom. Detta korta samtal jag har med eleven inför samtalet har också betydelse för att eleven ska känna sig trygg under samtalet och ha kontroll på vad det är vi kommer att prata om. När eleven väl sitter där på samtalet vill jag att de ska känna sig trygga och inte få en känsla av att några obehagliga överraskningar kan dyka upp.

Redan i förskoleklass är det stor skillnad på hur mycket ansvar eleverna tar under samtalets gång. I början hade jag som mål att de skulle hälsa välkomna och vara delaktiga men  det var ofta jag som fick föra samtalet framåt. För en del elever var detta mer än tillräckligt medan för andra var det en självklarhet kring vad de skulle prata kring och förklarade och berättade tydligt vad de arbetat med, vad de skulle utveckla osv. Efter hand har jag sett hur eleverna blir mer delaktiga i sina samtal och betydligt tryggare och vanare att inta samtalsledarrollen. När eleverna görs delaktiga på detta sätt upplever jag också att föräldrarna får en annan inställning till samtalet. Vi pratar inte om deras barn utan med. Eleven står i fokus och kan förklara och berätta om sitt lärande.

Genom att aktivt arbeta med förberedelse inför samtalet känner jag också att det kommer fram andra saker under samtalets gång än om jag förberett och pratat om min upplevelse av eleven. Jag känner att eleverna har tänkt efter och de ger en sann och ärlig bild av sig själva. Det blir inga ”jag vet inte”, när jag eller föräldrarna ställer följdfrågor utan eleverna känns trygga i sina ställningstagande och ser kopplingen mellan arbetsinsats och lärande.

Att arbeta med utvecklingssamtal på detta sätt där eleverna görs delaktiga och där vi ställer krav på eleven både inför och under samtalen kräver engagemang från både eleverna och mig. Vi skulle kunna se det som att förberedelserna tar tid från övriga ämne men jag väljer att se det som en vinst för övriga ämne och även ett tillfälle där eleverna skriver i ett meningsfullt sammanhang. Vi använder oss av skrift för att förmedla något och använda som stöd i ett samtal. Vinsten av att arbeta med elevaktiva utvecklingssamtal för mig är dels den trygghet som jag upplever att eleverna har inför samtalen, de vet vad vi ska prata om och de äger samtalet. Vinsten är även att se hur eleverna utvecklar sin förmåga att tänka kring sitt lärande. Jag blir så imponerad av hur elever som inte ens är 10 år fyllda kan uttrycka sig kring vad de anser påverkar deras skolarbete och hur de kan se på sina svagheter och styrkor.  Ytterligare en stor vinst är att se stoltheten hos både barn och föräldrar när eleverna inleder med ”Välkomna till mitt utvecklingssamtal”.

Att diskutera

  • Vilka modeller använder du för att genomföra utvecklingssamtal?
  • På vilket sätt görs dina elever delaktiga i utvecklingssamtalet?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.