Lektionsobservationer – vägen mot kollegialt lärande del 2

Som jag skrev i mitt förra inlägg, Vägen mot kollegialt lärande, har vi på NFU, sedan 2014, arbetat mot målet att öka vårt kollegiala lärande. Under våren har vi genomfört lektionsobservationer hos varandra. I stort sett samtliga lärare har både observerat och blivit observerade. Huvudmålsättningen med observationerna hittills har varit att vi ska känna oss trygga i observationssituationen. Därutöver har varje observationsgrupp haft sina egna syften. Det kan vara sådant som att utvärdera tydlighet, disposition, skapa trygghet i klassrummet etc. Här gäller det att avgränsa fokus till en eller ett par punkter, annars blir det för mycket att försöka hålla koll på. Dessutom är det skönt att på förhand veta vad observatören ska observera. Det långsiktiga målet är att vi ska bli bättre på likvärdig bedömning med allt vad det innebär. Här finns hjälp att få genom att observera andra lärare och att själv bli observerad. Vi lärare skapar bedömningssituationer på olika sätt kopplat till vår egen personlighet och vi ger vår återkoppling på olika sätt. Här kan lektionsobservationerna verkligen fungera som ögonöppnare för den som vill utveckla sin undervisning.

Organisera lektionsobservationer

Lektionsobservationerna organiserades av lärarna själva. Det enda vi hade att förhålla oss till var att dessa skulle vara genomförda till kompetensutvecklingsdagen 22 mars. Vi fick själva planera var, när, hur och i vilken form observationerna skulle ske. Detta var inte helt enkelt, men tack vare att vi kunde utnyttja våra lärarstudenter i verksamheten så gick det att genomföra. Våra scheman tar ju inte hänsyn till att vi ska kunna få in passande lektionsobservationer kollegor emellan. Detta hade så klart varit önskvärt men är i praktiken väldigt svårt att genomföra. Många hämtade inspiration ur Skolinspektionens skrift ”Observationer i granskning av undervisning” för att ha ett underlag att utgå ifrån.

Lärdomar av observationerna

På kompetensutvecklingsdagen 22 mars samlades vi i våra arbetslag för att delge varandra vad vi hade uppmärksammat under observationerna och för att diskutera våra lärdomar. Anteckningar från samtalen delades med samtliga lärare. I alla arbetslag framkom det att det varit intressant både att observera och att bli observerad. Att observera någon annan gör att man börjar fundera över sin egen undervisning i ett nytt ljus. Att bli observerad gör att man skärper till undervisningen ett snäpp; man blir medveten och går igenom sin planering en extra gång innan genomförandet. Att sen dessutom få feedback på genomförd lektion upplevdes som mycket givande. Dels blir man bekräftad i sitt arbetssätt och dels får man upp ögonen för saker i ens eget beteende man normalt sett kanske inte ens tänker på att man gör. En bonuseffekt var att många upplevde att observationerna lett till fler spontana pedagogiska diskussioner på arbetsrummen. Vi har med andra ord öppnat våra ”inre klassrum” för varandra i större utsträckning än tidigare. Bara det är ju positivt!

Nästa steg i utvecklingsarbetet

Nästa steg är att vi på ett mer medvetet och metodiskt sätt ska börja arbeta mer språkutvecklande i alla ämnen. Just nu läser hela kollegiet Greppa språket och just språkutvecklande arbetssätt kommer att vara i fokus för kommande lektionsobservationer. Hur gör vi för att synliggöra vikten av att behärska de ämnesspecifika ord, uttryck och begrepp som våra ämnen till stor del består av? Hur kan vi dra lärdomar av varandra i detta arbete? Här kommer vårt fokus att ligga i vårt fortsatta arbete med kollegialt lärande och lektionsobservationer i framtiden. Många insåg också att det kanske inte är nödvändigt att observera hela lektioner. Ofta kan det räcka med att man observerar en viss del, t.ex. genomgångar eller uppstarter. På så vis blir det också enklare att få logistiken kring schemapositionerna att fungera. Dessutom har ju i stort sett samtliga lärare på skolan blivit observerade minst en gång, vilket har gjort att rädslan för att bli bedömd och ifrågasatt i sin yrkesroll har lagt sig. Vi är ju inte ute efter att sätta dit varandra. Och om inte annat kan denna oro vara en god påminnelse om hur eleverna kan känna sig i den dagliga skolsituationen.

 

Att diskutera:

  • Hur kan man avdramatisera lektionsobservationerna?
  • Är det egentligen bra att man skärper till planeringen inför att man ska bli observerad? Är det inte bättre att bli observerad när allt är ”som vanligt”?
  • Bör man systematisera lektionsobservationerna långsiktigt så att det blir ett kontinuerligt inslag flera gånger per läsår?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *