I det här blogginlägget kommer du att få läsa om hur jag under en matematiklektion i årskurs 2, arbetar i klassrummet, för att skapa intresse och tilltron till elevens förmåga att använda huvudräkningsstrategier genom differentierad undervisning. Min förhoppning är att du som läser detta, ska bli inspirerad men också reflektera över hur du gör i ditt klassrum för att nå de långsiktiga målen. Kanske är detta inte något nytt, men det är också nyttigt med igenkänning och bekräftelse i det man gör.
Syftet med lektionen är att ge exempel på hur man i ett klassrum kan hjälpa eleverna att utveckla sin tilltro till sitt eget lärande och ett intresse för matematik, med hjälp av differentierad undervisning. Målet med lektionen är att skapa så goda förutsättningar som möjligt, för att nå de långsiktiga målen i matematik.
Vad säger kursplanen i matematik?
I kommentarmaterialet till kursplanen i matematik, står följande;
“Ett syfte med undervisningen i matematik är att eleverna ska utveckla intresse för och kunskaper om matematik och matematikens användning i vardagen och inom olika ämnesområden. Intresse och kunskaper ger förutsättningar att vara engagerad och delaktig i situationer där matematiken har en central roll.” Här kan du också läsa att … “eleverna ska utveckla tilltron till sin förmåga att använda matematik i olika sammanhang. Att känna tilltro till sin förmåga är centralt för att utvecklas och bli självständig i vardagen.”
Easy peasy – Eller?
Eleverna behöver alltså ges förutsättningar att kunna vara aktiva, få möjlighet att pröva sig fram och känna att de lyckas.
– Ett vinnande koncept! Bra! Då går vi vidare.
Men är det så enkelt? Både ja och nej tänker jag. Det finns många faktorer som kan ställa till det för eleven. Ett tillåtande klassrumsklimat och trivsel är naturligtvis en förutsättning för allt lärande och därför är värdegrundsarbetet av största vikt. Men om vi riktar blicken åt det mer didaktiska hållet, så behöver vi fokusera på det lustfyllda och locka fram ett mer dynamiskt mindset. “Jag kanske inte kan det nu, men jag kommer att kunna.”
Merparten av eleverna har vi kanske oftast med oss, men hur gör vi när eleven känner en motvilja. En motvilja som kanske bottnar i bristande självkänsla/självförtroende eller svårigheter i de exekutiva funktionerna. Hur lockar vi fram nyfikenheten och intresset då?
Differentierad undervisning
I min planering försöker jag att så ofta som möjligt att skapa differentierad undervisning. Förenklat skulle man kunna förklara begreppet differentierad undervisning med att, lektionen är förberedd så att alla elever utgår från samma aktivitet, men förväntningarna på elevens prestation, utifrån tempo, nivå, omfång, metod och intresse, tillmötesgås. Alltså både djup och bredd kan justeras i lektionen utan att anpassning görs individuellt. Innehållet är välplanerat redan från början, men skiljer sig från i att man utgår från gemenskapen och delaktighet och inte nivågrupperingar och enskilt arbete. Om du är nyfiken och vill läsa mer om detta, kan jag varmt rekommendera boken “Lektionsdesign” av Helena Wallberg.
Lektionsupplägg: Huvudräkningsstrategier
Under en tid har vi arbetat med addition och subtraktion inom talområdet 0-100. Olika huvudräkningsstrategier såsom, fem-kompisar, tio-kompisar, hälften och dubbelt, dubbelt och en till, addera upp till tio och vidare, subtrahera till tio och vidare, har fått ta stor plats. Ja, det finns många olika sätt att tänka på vid huvudräkning. Så här kan en lektion se ut.
Lärarledd:
- Lektionen startas upp genom att tydliggöra vilka mål lektionen har och vad eleverna kommer att träna på och varför. I detta fall att befästa olika huvudräkningsstrategier genom att skriva och berätta i par.
- Jag börjar med att skriva ett par olika uppgifter på tavlan och uppmanar eleverna att komma med olika förslag, på hur vi kan lösa uppgiften. De får ganska kort med tid, så att de snabbt kommer igång med uppgiften.
- Med hjälp av whiteboardtavlor, skriva eleverna på egen hand hur de har kommit fram till sin lösning. Några elever kommer att hinna att visa flera olika strategier. I par visar och förklarar de sedan sina strategier för varandra.
- I helklass samlar vi till sist in alla lösningar som vi har hittat tillsammans. (Se bild för exempel på svar). Frågor som kan ställas här, kan vara; Finns det någon strategi som fungerar bättre än någon annan och i så fall varför?
Elevaktivitet:
- Under nästa moment arbetar barnen i par. De har sina mattebrickor, tärning/tärningar, penna och papper.
- Eleverna uppmanas att slå en eller flera tärningar på brickan för att sedan addera dessa. I tur och ordning adderar de till det nya talet, till tidigare summa. De visar och berättar vilken strategi som hen har använt.
- Som avslut på lektionen återkopplar vi till målet och highlightar något som vi har lärt oss eller blivit säkrare på.
Syftet med lektionen är också att tydliggöra för eleven att hen aktivt ska välja en lämplig strategi, som spar tid från exempelvis att räkna på fingrarna. Det medvetna valet i samtalet med lärkompisen, både befäster och berikar det matematiska tänkandet. Fördelen med upplägget är att alla elever aktiveras och utmanas utifrån tempo, nivå, omfång, metod och intresse. Vi får också samtidigt möjlighet att träna på flera av förmågorna i matematik. De flesta barn tycker om att spela spel, vilket engagerar och är ett lustfyllt sätt att lära på.
Övningen kan varieras på många olika sätt, både inom lägre- och högre talområde, i addition och subtraktion, med olika antal sidor på tärningarna och antal tärningar. Laborativt material såsom tiobas och pengar kan också användas för att stötta visuellt, liksom siffer- och talkorten som stöd för positionssystemet.
Jag tänker att, om eleven har väl fungerande huvudräkningsstrategier, avlastar detta arbetsminnet. Fokus kan då läggas på det matematiska innehållet och skapar därför goda förutsättningar för att eleven skall uppleva känslan av att lyckas.
Egen analys
Jag har under lektionen;
- skapat förutsättningar för eleven att utveckla intresset för eleven.
- engagerat och givit förutsättningarna för eleven att vara delaktig.
- skapat en möjlighet att utveckla tilltron till elevens förmåga att använda matematiken.
- skapat en möjlighet att kunna vara självständig och känt att hen har lyckats.
Att diskutera:
- Vilka tankar får du kring differentierad undervisning?
- Hur arbetar du med de långsiktiga målen i matematik?
- Hur fångar du elever som inte vill?
