Utmaningen i att göra bra prov

Jag har alltid gillat prov. Både när jag själv gick i skolan och nu som lärare. Som elev motiverades jag av utmaningen i att försöka lära mig allt  inom ett visst ämnesområde. Men en kanske inte helt sund tävlingsinstinkt var nog även en bidragande orsak till varför jag föredrog just denna typ av examination. Nu som lärare tycker jag däremot att det roliga med att ha prov ligger i utmaningen att konstruera dem för att bli så bra som möjligt. Framförallt så gillar jag komplexiteten i detta arbete då det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till. Många svåra prioriteringar måste göras då flera av dessa aspekter ofta står i strid med varandra. Ett prov ska ju gärna täcka så mycket som möjligt av ämnesinnehållet och utan att bli för långt. Det ska vara tillräckligt enkelt för att alla elever ska kunna komma igång men samtidigt även utmana de högpresterande eleverna. Provet ska testa flera olika förmågor och kunskaper på olika nivåer utan att bli allt för omständligt att rätta. Både att skriva och konstruera prov är minst sagt en utmaning.

Jag har under flera år testat flera olika typer av prov för att hitta en gyllene medelväg och nu har jag för tillfället landat i att göra prov som består av två delar. De båda delarna har olika syften och frågorna är därför konstruerade och formulerade på lite olika sätt i vardera del.

Den första delen av provet har frågor som inte kräver att eleverna behöver läsa eller skriva särskilt mycket. Det kan vara uppgifter där eleverna ska para ihop olika begrepp med rätt förklaring eller fylla i enstaka nyckelord som saknas. Dessa uppgifter testar enbart kunskaper och förmågor på E-nivå. Till uppgifterna finns det även olika typer av bilder, tabeller eller annat som kan förtydliga vad som efterfrågas eller hur svaret ska redovisas.

Denna del rättas sedan binärt. Rätt svar ger 1 poäng och fel svar ger inga poäng. Detta gör att det går väldigt snabbt att rätta den första delen vilket är fördelaktigt för att snabbt kunna identifiera de elever som inte har visat godtagbara kunskaper. En annan fördel med del ett är att provet får en låg ingångströskel. På så sätt minskar risken att svaga elever fastnar på en uppgift i början eller blir uppgivna över att de inte förstår frågorna. Nackdelen med del ett är att den enbart testar ifall eleverna har en godtagbar kunskapsnivå och därmed inte fyller något större syfte för de mer högpresterande eleverna. Men då dessa elever oftast blir klara med denna del efter en kort stund och på så sätt ändå har gott om tid att hänge sig år del två anser jag att detta är en acceptabel kompromiss.

Del två brukar bestå av en till tre frågor som kräver att eleverna förklarar, resonerar och motiverar sina svar. Jag försöker såklart formulera och konkretisera frågorna så mycket som möjligt för att alla elever ska kunna förstå frågorna. Målet är ju alltid att det i första hand ska vara elevernas kunskaper i ämnet som ska vara den begränsande faktorn och inte några omständliga formuleringar eller svåra ord som inte har med ämnet att göra.

Frågorna på del två konstrueras så att så de testar olika förmågor. På det senaste fysikprovet i åk 7 hade jag två stycken frågor på den sista delen. En av frågorna testade elevernas förmågan att mäta och beräkna medan den andra frågan istället var av mer av resonerande karaktär kring fenomenet gravitation. Båda frågorna var hämtade eller inspirerade från gamla nationella prov i fysik men omarbetade för att bättre passa in i detta sammanhang.  Denna gång valde jag att inte gradera dessa frågor med poäng utan istället bedömdes frågorna holistiskt. Vilken metod jag väljer beror på frågornas karaktär. Jag upplever ofta att ju öppnare frågorna är desto svårare blir det att i förväg bestämma tydliga kriterier för att ge poäng.

Ibland väljer jag att avsluta proven med en valfri bonusuppgift. Där får de elever som vill skriva en egen fråga och svara på den. Syftet med detta är att ge eleverna möjlighet att visa kunskaper som jag av någon anledning inte har fått plats att ta med på provet. På så sätt slipper eleverna att bli frustrerade över att ha övat mycket på en viss del av ämnesinnehållet som det sedan kanske bara kom en liten fråga på. Istället kan de nu, om motivation finns, välja att formulera en egen fråga och svara på den. Dessa frågor brukar även vara populära hos de mer introverta eleverna som inte gärna tar plats i klassrummet men nu får en skriftlig möjlighet att visa antingen djupa eller nischade kunskaper.

Jag vill dock avsluta detta inlägg med att poängtera att trots att jag gillar prov inte anser att de bör vara den enda formen av bedömningsunderlag. Det bästa är om eleverna kontinuerligt under arbetsområdet får möjlighet att visa sina kunskaper och förmågor på flera olika sätt. Både muntligt och skriftligt samt enskilt och i grupp.

Att diskutera

  • Vilka för- och nackdelar finns det med prov?
  • Vad kännetecknar ett bra respektive dåligt konstruerat prov?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *