Utantillinlärning av innehåll för ökad språkinlärning

Augusti. Det är början av 90-talet och jag går på högstadiet i Tranås, i norra Småland. Längst fram i salen står herr Larsson och pekar bestämt med pekpinnen mot svarta tavlan där 10 engelska oregelbundna verb står uppskrivna. Symfoniskt och i militäriskt manér rabblar klassen upp verb efter verb medan pekpinnen sakta vandrar nedför tavlan. Känner du igen dig? Lika tydligt som jag kan se den där bilden framför mig än idag sitter de där verben som ett rinnande vatten, även om jag och flera av mina klasskamrater inte riktigt förstod hur de skulle användas just då. Lektionen avslutades alltid med att vi skulle kunna dem utantill till veckan därpå. Utantillinlärning var något som kännetecknade min engelskundervisning i högstadiet. Detta inlägg ska tillägnas just utantillinlärning, men även The Learning Scientist och strategier för språkinlärning.

The Learning Scientists

På Kunskapskanalens forum UR Samtiden kunde man i våras se en föreläsning som gavs av The Learning Scientist (TLS). Denna grupps primära mål avser

  • att motivera elever till att plugga/studera
  • att öka användandet av effektiva inlärningsstrategier, samt
  • att minska den negativa synen på testandet som metod

I den uppsjö av strategier som presenteras på deras sida, såsom Dual Coding, Interleaving och Spaced practice, var det framförallt en strategi som fångade mitt intresse, nämligen Retrieval Practice, vilket på svenska skulle kunna översättas till förmågan att plocka fram information som man lärt sig tidigare, oavsett om det gäller för en timme sedan eller en längre period. På TLS hemsida presenteras de olika strategierna i form av kollage, vilka såväl visuellt som med skrift visar på hur detta kan se ut helt konkret. Enligt TLS kan Retrieval Practice gå till på olika sätt, exempelvis genom att skriva ner vad man kommer ihåg i löpande text eller i mindmap-format för att sedan kontrollera vad man har missat. Andra sätt är att skapa egna prov på innehållet för att sedan byta med en kamrat, i form av Peer Practice, men även att skapa flashcards och med dessa kunna länka och se samband mellan de olika korten. I mångt och mycket handlar Retrievel Practice enligt TLS att använda testandet som metod för att öka sin förmåga att plocka fram ett innehåll som man lärt sig mer precist, men även att uppmärksamma relevant information som kan jämföras eller länkas ihop. Syftet med strategin är primärt att bli mer aktiv i sin inlärning än att exempelvis enkom läsa en text om och om igen inför ett prov. Detta innebär i sin tur att om man missat mycket i sin inlärning behöver man återgå till det innehåll som behandlas för att sedan kontrollera sig själv igen. Hur kan då Retrieval Practice fungera för att tillägna sig ett språk?

I praktiken

I ett försök att rekonstruera strategin Retrieval Practice fick en av mina engelskgrupper läsa och arbeta med två olika fördjupande texter om fish n’chips och hamburgare. I samband med detta fick eleverna som läxa att komma ihåg 7 – 10 fakta från respektive text för att under nästkommande lektion återge så mycket de kom ihåg på engelska i löpande text, samt relatera innehållet utifrån ett personligt perspektiv. Resultatet från detta test visade att flertalet elever hade memorerat meningarna exakt utifrån vad som stod i texterna. De elever som kommit långt i sin språkliga mognad kunde konstruera egna mer komplexa meningar och därmed skapa ett större sammanhang i det som skrevs. Några fåtal elever konstruerade meningar utan sammanhang men ändock kopplat till ämnet. Oavsett nivå användes ord och begrepp i hög grad korrekt både utifrån meningsbyggnad och språkriktighet; en stor del av orden och begreppen som användes kom dessutom från gloslistan, trots att eleverna inte fått denna som läxa att öva på. Intressant! Resultatet i sig var inte något som förvånade mig; min nyfikenhet låg snarare i det muntliga moment eleverna skulle ta sig an veckan därpå. Enligt en studie som TLS hänvisar till kan denna metod, dvs att låta elever bli mer aktiva i sin inlärning genom att skriva ner/testa av allt de lärt sig inför ett senare bedömningstillfälle, generera ett bättre resultat än om det inte görs.

Nästa tillfälle då eleverna skulle möta kontexten igen var i samband med en muntlig diskussion. Frågorna som eleverna mötte var kopplade till texterna de läst, men inte på så sätt att de skulle återge fakta som de gjort veckan tidigare, utan snarare att diskutera sådant som omnämnts i texterna. Mitt intresse låg i att se hur väl eleverna kunde använda sig av texterna de läst, och framförallt använda sig av ämnesrelevanta ord, begrepp och uttryck. Resultatet visade att majoriteten av de elever som arbetat aktivt med texterna, samt varit noggranna med att återge vad de memorerat från texterna i skrift också presterade bättre på det muntliga momentet. Ord och begrepp, såsom ämnesrelevanta ord och idiomatiska uttryck (exempelvis ”in a hurry”, ”on the run”, ”condiments”) användes mer frekvent och mycket av den fakta de återgett i texterna dök även upp i diskussionen. Några elever presterade på en nivå högre än där de vanligtvis brukar ligga. Om detta var för att de skrivit ner allt tidigare och genom detta aktivt repeterat ord/begrepp/fakta, eller för att ämnet låg nära dem själva går dock inte att säga. De elever som inte kommit lika långt språkligt, eller inte hade övat ordentligt på sin läxa, hade relativt svårt att återge vad de memorerat i skrift, men kunde till viss grad delta i diskussionen utifrån ett personligt perspektiv. Dessutom märktes även att vissa ämnesrelevanta ord och begrepp från texterna saknades, vilket även gjorde att diskussionen blev tunn i sitt innehåll. Även om det för de sistnämnda eleverna gick att återge innehållet i skrift blev det alltså något svårare att delta muntligt i ett senare skede och låta innehållet bli en del av sin egen produktion. Att låta eleverna återge vad de lärt sig utantill som ett första steg inför exempelvis en muntlig diskussion gav alltså i detta fall ett tudelat resultat såväl gällande innehåll som språk.

Några avslutande ord

Oavsett resultat ovan är dock förmågan att minnas och att plocka fram information/språkliga uttryck något som måste övas in och tränas på. Onekligen är det så att språk lärs bäst i ett sammanhang och att arbeta aktivt med att plocka fram fakta/ ord/ begrepp/ språkliga uttryck ur minnet i samband med utantillinlärning för att stärka den språkliga medvetenheten kan alltså vara en strategi av många i detta arbete. Ibland är det inte fel att ”nöta” in fakta/ meningar/ uttryck i samband med inlärning även när det gäller språk; frågan är väl snarare på vilket sätt det görs. I det moment som beskrevs ovan gick det att urskilja att elever som arbetat aktivt med materialet också hade förmågan att använda sig mer flexibelt av sitt språk även i en diskussion. Samtidigt visade det att det för vissa elever fortfarande var en utmaning att delta muntligt och att det finns ett behov av stöttning även om ett innehåll redan har arbetats med av eleven själv.

Att diskutera:

  1. Hur tänker du kring utantillinlärning av ett innehåll för ökad språkinlärning?
  2. Hur kan man, inför ett bedömningstillfälle, använda testandet som metod för att stärka elevernas språkliga förmåga?
  3. Vilka strategier som TLS presenterar använder du i din undervisning, och vilka skulle du kunna börja använda dig mer av?
Share Button

En reaktion på “Utantillinlärning av innehåll för ökad språkinlärning”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *