Uppstartsutmaning

Nu har det gått nästan en månad sedan höstterminen 2017 började för eleverna. Det är givetvis en spännande förstavecka både för elever och lärare. För eleverna är det massor av nya intryck som ska sorteras och värderas. Vilka är mina nya klasskamrater? Hur verkar de? Kommer jag att passa in? Hur verkar lärarna? Hur verkar skolan? För oss lärare är det lika spännande. Vilka är de nya eleverna? Hur verkar de? Kommer jag att lyckas med att skapa fungerande relationer? Hur ska jag gå till väga för att kunna lära dem så mycket som möjligt? Vilka utmaningar kommer jag att ställas inför?Att arbeta på introduktionsprogrammen innebär att man aldrig vet hur många elever man kommer att ha i elevgruppen vid terminsuppstart. Förändringar sker väldigt plötsligt, vilket gör att elever tillkommer eller försvinner fort. Vissa elever är kvar från förra terminen, medan andra har gått vidare till andra utbildningar. Samtidigt sker stora förflyttningar mellan kommunerna, av människor som relativt nyligen kommit till Sverige. Därför hade vi helt plötsligt en grupp bestående av ungefär trettio elever på språkintroduktionen – i ett klassrum som rymmer arton personer. Tack vare att vi hade säkrat upp schematekniskt med dubbelbemanning gick detta att lösa, men de första dagarna hade vi panik. Hur skulle vi hantera en grupp som var nästan dubbelt så stor som vi hade räknat med? Samtidigt skulle alla ha nyckelkort och datorer och alla hade frågor gällande studieplaner och scheman. Hur fungerar inloggningar och email? Vart kan man vända sig om det inte fungerar?

Tack vare en fantastisk insats av vår bibliotekarie, lyckades vi lösa de tekniska bitarna ganska fort. Att eleverna dessutom var samarbetsvilliga förenklade också för oss. Nästa steg, när de tekniska bitarna var på plats, var att försöka kartlägga de nya elevernas kunskaper. Här gällde det att samla in befintliga betyg samtidigt som de genomgick ett stort språktest i svenska. Det här med att samla in betyg är inte alltid så enkelt när eleverna gått i skola i andra kommuner. Det krävs lite detektivarbete emellanåt. Hur som helst ledde detta arbete till att vi kunde flytta över nio elever från språkintroduktionen till det individuella alternativet, där de läser fler kurser med målsättningen att komma in på gymnasiet. Samtidigt kommer det ytterligare nya elever till språkintroduktionen som ska kartläggas samtidigt som undervisningen pågår.

På det individuella alternativet har det också varit rörigt i uppstarten. Även här är det svårt att förutspå elevgruppens sammansättning. Vissa har sökt aktivt och vissa är kvar från förra terminen och dessa vet vi vilka de är från början. Dock är det så att många har sökt utbildningar som de sen inte kom in på och då hamnar de hos oss på individuellt alternativ. När terminen började var det närmre tjugo elever inskrivna på individuellt alternativ. Några kom ganska omgående in på olika gymnasielinjer på reservplatser och några har inte dykt upp. De som inte dykt upp har vi på olika sätt försökt kontakta för att ta reda på var de är och vad de gör och oftast har de en annan plan som inte involverar skolan. Men det kräver en del detektivarbete av skolans administratörer innan vi vet var dessa ungdomar är och vad de gör.

Hur gör vi då för att tillgodose behoven hos de elever vi har? När vi efter ett tag lyckats kartlägga kunskapsnivåer och eventuella befintliga betyg hos eleverna så hamnar mycket av arbetet hos våra studie-och yrkesvägledare. Det gäller för dem att i samråd med eleverna utarbeta relevanta studieplaner för var och en. Behoven är skiftande och elevgrupperna är stora. På individuellt alternativ har vi i skrivande stund 24 elever med skiftande skolbakgrund. En stor del är relativt nyanlända, där det i huvudsak är språket som är utmaningen. Dessutom har en del av dessa bristande skolbakgrund, vilket gör att det handlar om att läsa in nio års grundskola på väldigt kort tid. Andra har diagnoser som gör att de har särskilda behov som vi lärare måste förhålla oss till för att utbildningen ska bli så givande som möjligt. Vi har även några elever som väljer att utebli eftersom de egentligen inte vill gå i skolan över huvud taget.

Utmaningarna är många, men det är samtidigt det som gör detta jobbet så fantastiskt roligt. När vi kollegor möter dessa elever och inser att här måste vi verkligen organisera om för att ha en chans att möta dem på ett bra sätt och alla verkligen gör sitt yttersta för att få det att fungera, då är det riktigt spännande att vara lärare. När alla bidrar lite extra för att få bitarna att falla på plats, trots att stressen är enorm, då blir jag stolt över det vi gör. Alla har varit tvungna att snabbt lösa uppkomna situationer och improvisera i stunden och alla har löst sina uppgifter även om det varit med hjärtat i halsgropen.

Nu återstår smärre tekniska justeringar, men i huvudsak fungerar organisationen och jag är väldigt stolt över mig själv och mina kollegor. Vi kommer att ro iland detta läsåret också. Det är jag säker på.

Att diskutera

  • Hur gör ni för att finna organisatoriska lösningar för oförutsedda händelser?
  • Hur autonoma bör vi lärare vara för att kunna lösa situationer som inte går at förutse? Det är ju samtidigt viktigt att rektor vet vad vi gör eftersom rektor har ansvar för verksamheten.
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *