Sedan våren 2020 har jag varit delaktig i ULF-projektet som är ett didaktiskt nätverk för språk- och kunskapsutveckling i ämnesundervisningen. ULF står för Utveckling, Forskning och Lärande och är en nationell försöksverksamhet på uppdrag av regeringen fram till 2024. Projektet ska utveckla och pröva hållbara samverkansmodeller mellan akademi och skola vad gäller forskning, skolverksamhet och lärarutbildning.
Undervisning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (5 § i Skollagen). Detta innebär att lärare och skolledare ska basera sin undervisning på forskning och systematiskt utforska, pröva sin egen verksamhet. Skolans skolutveckling måste genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt. Regeringen anser att detta sker i för liten utsträckning. Det finns också ett glapp mellan teori och praktik som gör att forskning inte alltid tillämpas i skolans. Därför finns behovet att utveckla samverkansmodeller mellan skola och akademi.
Det är en lite bakgrund till ULF-projektet, men vad är det då vi sysslar med?
Ja, det finns många grenar i ULF-projekten som har olika inriktningar, vårt nätverk ingår i ULF Nod: Uppsala och är ett didaktiska nätverk för gemensamma intresseområden skola – lärarutbildning. Här kan du läsa om alla aktiviteter inom ULF-projektet.
Vårt projekt går ut på att hitta en metodik där vi kan utveckla undervisningen inom språkutveckling och där vi på ett naturligt sätt väver in forskningen. Vi har valt att använda oss av Casemetodiken som används inom en rad andra forskningsområden och har visat sig vara framgångsrika. Casemetodik ger lärare möjlighet att reflektera över det som händer i det vardagliga arbetet och därigenom hitta lösningar och möta svårigheter på ett så bra sätt som möjligt. Detta innebär att lärande sker i samspel, genom analys av problem och dilemman hämtade från verkligheten. Detta reflekterande tänkande och analys hjälper lärare att utveckla strategier som gör att de kan lösa vardagliga problem på ett professionellt sätt snarare än att agera impulsivt.
Casemetodiken är enkel att använda. En grupp med lärare får ett case, ett fall som är kopplat till verkligheten. Fallet består av en enkel beskrivning om en situation i ett klassrum där det uppstår ett problem. Till caset finns en rad frågor som lärargruppen ska diskutera. Det finns egentligen inga direkta svar på frågorna och det är upp till gruppen att vända och vrida på problemet så mycket som möjligt. Det handlar mycket om att få lärarna att gå på djupet i problemet och syna det utifrån en rad synvinklar. Generella frågor till ett case kan vara:
- Hur skulle du vilja formulera problemen i caset?
- Ur elevens perspektiv?
- Ur lärarens perspektiv?
- Vad är det läraren gör som fungerar i undervisningen och hur kan detta utvecklas för att främja språk- och kunskapsutveckling?
- Finns det annat läraren skulle kunna förändra i sin undervisning?
- Vad behöver vi veta mer om för att kunna öka våra kunskaper?
- Finns det någon forskning vi kan ta hjälp av för att fördjupa oss i ämnet?
Vissa frågor till casen kan även vara specifika, för att rikta fokus åt ett visst håll. Här kan du ta del av ett av casen som används i projektet: Måste jag läsa hela texten?
På Aggarpsskolan har alla lärare arbetet med caset, de har i grupper diskuterat, vänt och viridit på problemet. Alla dessa samtal har spelats in och vi i projektet har analyserat dessa samtal. Vi har klustrat samtalen utifrån tre kategorier: kontext, språklig interaktion och språklig stöttning. Detta kluster ingår i vår analys om hur vi ska arbeta vidare och utveckla Casemetodiken. Målet är ju att i slutänden förändra undervisningen och att genom använda forskning få elevernas måluppfyllelse att öka.
I samtalen märker vi att lärarna har mycket goda kunskaper i språk- och kunskapsutveckling, men att samtalen inte direkt leder till en förändrad undervisning. Många av samtalen kopplas inte till forskning, utan det handlar mycket om “görandet”. Samtalen leder inte direkt till att nya metoder lyfts fram och som senare prövas i undervisningen. Däremot upplever vi att casen belyser ett problem som lärarna känner igen och de får möjlighet att prata didaktik där fokus är på språk- och kunskapsutveckling.
Så hur går vi nu vidare? Ja, nästa steg är att lärarna ska ta tillvara på de språkutvecklande erfarenheter, kunskaper och behov som framkommit under samtalen. Detta ska sedan leda till att lärarna går ut i klassrummen och testar nya strategier i undervisningen. Erfarenheterna ska sedan diskuteras, förändras och testas igen för att leda fram till en undervisning som ökar elevernas måluppfyllelse.
Att diskutera:
- När det uppstår dilemman eller problem i klassrummet, diskuterar ni detta tillsammans och hittar gemensamma lösningar?
- Hur arbetar ni för att utveckla undervisningen på skolan?
- Vilka diskussioner har ni om språk- och kunskapsutveckling på skolan?
Lärarexamen med inriktning mot årskurserna 1 – 7 inom framför allt matematik och NO-ämnena. Jag har fördjupat min matematikdidaktik med fokus på elever i behov av stöd.
En reaktion på ”ULF-projektet – språk- och kunskapsutveckling”