Två av allt – Skönlitteratur som kunskapskälla

Första terminen i årskurs ett arbetade min kollega med ett tema om de tre stora världsreligionerna. Eftersom vi ville arbeta ämnesövergripande letade jag efter en skönlitterär bok som passade in i temat.

Litteratur handlar om människor och deras liv vilket gjorde att det var svårt att hitta en bok med koppling till arbetsområdet. Av en slump fick jag syn på boken Två av allt av Rose Lagercrantz. Titeln väckte min nyfikenhet. Redan när jag läste baksidestexten blev jag fast och när jag läste resten av boken visste jag att det var den vi skulle använda. Kopplingen till religionsarbetet var vag, men den fanns. Boken handlar om två barn under och efter andra världskriget och kretsar kring frågor om livet, stark vänskap och kärlek, ämnen som de kan känna igen och knyta an till.

Det var inte vampyrerna som Eli behövde frukta utan soldaterna som dyker upp i den lilla staden. De är starkt fientliga mot judarna – och Eli och hans familj är judar. Det som händer sen måste Eli försöka glömma, för hur ska han annars kunna leva vidare? Han kan inte prata om det, men det man inte kan tala om måste man skriva, som Luli säger… (Två av allt, Rose Lagercrantz)

Jag märkte snabbt att bokens innehåll väckte tankar och känslor hos eleverna. De kunde identifiera sig med huvudpersonerna Eli och Luli, de kunde känna igen sig i deras vänskap och de äventyr de upplevde och i känslan att förlora en vän.

Arbetsgången under arbetet med boken var eleverna med och tog fram. När temat startade var eleverna nya för oss och vi provade oss fram i arbetet. Men när vi hade läst eller lyssnat på ett par kapitel uttryckte eleverna att det var tråkigt och jobbigt att rita varje gång. Jag frågade då på vilket sätt de ville arbeta och de svarade att de ville skriva.

Det resulterade i denna arbetsgång: vi startade med att återberätta det vi läst vid förra tillfället, läste eller lyssnade på det nya kapitlet, eleverna skrev ner sina reflektioner i sin läslogg och till slut läste eleverna upp eller berättade vad de fastnat för och funderat kring i kapitlet. Det lyftes spännande tankar och blev givande diskussioner.

I boken finns det ett par starka scener och jag tvekade lite om vi skulle lyssna på dem eller om jag skulle läsberätta dem för att filtrera innehållet. Jag bestämde mig för att lyssna på dem utan filter. Innan vi lyssnade berättade jag att det kunde innehålla en del otäcka saker som bland annat krig och koncentrationsläger där människor svalt och dog. Det handlade också om soldater som förde bort Eli och hans familj. Därefter skulle vi prata om deras upplevelser. Jag iakttog eleverna nogsamt medan vi lyssnade men såg inte någon som reagerade negativt. Däremot lyssnade de intensivt. Efteråt, när vi pratade om det vi hört, lyfte flera elever att Eli hade blivit sjuk och förd till ett sjukhus där han fick hjälp och blev frisk och att han sedan kom till Sverige. Genom hela arbetet var det Elis och Lulis liv och upplevelser som var elevernas fokus.

Det var med viss sorg vi avslutade läsningen av denna fina bok, eleverna var motvilliga att släppa den och ville att vi skulle göra en sammanfattande dramatisering av den. Jag tyckte det var en bra idé och bestämde mig för att filma det för att kunna visa föräldrarna och Rose Lagercrantz elevernas tankar kring hela arbetet. Med hjälp av bilderna valde eleverna ut vilka scener som skulle vara med i filmen. Resultatet blev en stumfilm där eleverna agerade men med bildtext i stället för ljud.

När hela arbetet var slut gjorde vi en utvärdering. Eleverna fick med hjälp av några frågor fundera över vad de lärt sig och vad som varit bra och mindre bra under arbetets gång. Några nedslag:

  • ”Boken var intressant för man fick följa Eli och Luli i deras liv och man fick skriva.”
  • ”Jag gillade inte att soldaterna kom för det var läskigt.”
  • ”Jag har lärt mig skriva mer och finare.”
  • ”Jag lärde mig att dramatisera.”
  • ”Att man blir väldigt ledsen när man måste ta farväl.”

Under arbetets gång fick jag kontakt med Rose Lagercrantz som har fått läsa mina fortlöpande anteckningar och tagit del av elevernas arbete och filmen vi gjorde. Eleverna tyckte det var både spännande och roligt att författaren till boken fick ta del av deras arbete.

Att diskutera

  • Arbetar du med skönlitteratur i ditt klassrum? Hur?
  • På vilket sätt är dina elever delaktiga i arbetsupplägget?
Share Button
Om författaren

En reaktion på ”Två av allt – Skönlitteratur som kunskapskälla”

  1. Hej Marie!

    Mycket intressant läsning! Jag är väldigt intresserad av att lära mig mer om att använda skönöitteratur i udervisningen. Många gånger har jag önskat att ta tag i det i min egen lärargärning. Jag närmar mig!

    Första terminen i ettan … och de kunde redan skriva ? Hur gjorde du med de elever som inte kunde skriva ännu? Och de som inte vill rita? Jag är ganska säker på att de eleverna finns i alla klasser idag.
    Berätta gärna mer!
    Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *