Tryggare ska alla vara

Tänk vilken skillnad ett hej eller bara ett leende kan göra. Kanske är det också just det, att våra elever ska våga säga hej. Att de ska vara så trygga i sig själva och den omgivande miljön att de aldrig tvekar att säga det där lilla, men ack så värdefulla, ordet till alla, som vi som vuxna på skolan önskar att våra elever tar med sig när de lämnar skolan. Det viktigaste är kanske inte de spanska glosorna, historiska årtalen eller bildens processbeskrivning utan leendet som skänks någon annan eller det enkla lilla ordet hej som på så många sätt kan göra skillnad i allas våra liv. Hur skapar vi då en trygg skola, en trygg plats för våra ungdomar? En skola där alla känner alla och ett hej är det mest naturliga att säga oavsett ålder på den man möter och oavsett om man går i femman eller åttan?

Sedan ett drygt år tillbaka är trygghet ett av Spångholmsskolans prioriterade mål och även om vi inte är i hamn har vi kommit en bra bit på väg. Ett trygghetsteam bestående av två specialpedagoger och kurator har skapats, en socialpedagog tillhörande arbetslag 4-6 och en socialpedagog tillhörande arbetslag 7-9 som träffas regelbundet. En gång per månad ingår även två lärare kopplade till varsitt arbetslag. Förutom detta finns också ett specifikt rastteam för de yngre eleverna där en av socialpedagogerna fungerar som samordnare. Trygghetsenkäter liksom trygghetsvandringar med eleverna har genomförts för att ta reda på om och i så fall var och varför eleverna känner sig otrygga. Lokalerna är viktiga, att kunna duscha avskilt efter gympan och inte minst att ha något att göra på rasterna. I en fas av ombyggnation och renovering kan vi konstatera att varken våra lokaler eller utomhusmiljön på något sätt är optimal. Inomhus är det slitet och tilltalande utrymmen att hänga på saknas framför allt för våra äldre elever. Våra yngre elever som ska vara ute på sina raster får samsas med byggställningar, byggarbetare och fordon av olika slag. Trots det har bråken och kränkningsanmälningarna sjunkit märkbart, framför allt bland våra yngre elever, då deras raster till skillnad från tidigare nu fylls med aktiviteter av olika slag. Nya lekredskap är inköpta och förvaras i förrådet som numera har bytt namn till RastKiosken. En snygg skylt sitter dessutom ovanför kioskens lucka och det är ingen som kan missa att man kan låna hopprep, bollar och en massa andra roliga saker. Musiken på skolgården får det dessutom att gunga i benen, både hos elever och personal. De flesta dagarna erbjuds också någon gemensam aktivitet då alla som vill givetvis får vara med.

Förutom den bemannade rastkiosken och alla lekredskap är rastvakterna, som alla bär västar med sitt namn på ryggen, numera utplacerade i olika zoner på skolgården till skillnad från tidigare då uppdraget var mer diffust i fråga om placering. De fasta placeringarna innebär att skolgården täcks på ett annat sätt än tidigare och vi som vuxna får en bra överblick över eleverna och elever i utanförskap kan enklare uppmärksammas. Rastvakternas namnade västar bidrar också till att vi som vuxna på skolgården blir mer personliga för alla våra elever och inte enbart dem som vi annars möter i klassrummet. Mer eller mindre alla elever kan också numera alla vuxnas namn oavsett om de har väst eller inte på sig, vilket skapar en starkare sammanhållning och en än mer familjär stämning på skolan oavsett om vi är ute på rast eller möts inne i korridorerna. Att kunna någons namn gör det också enklare att anförtro sig och då inte enbart om positiva och roliga saker utan också sådant som kanske ligger under ytan och gnager.

Mycket är gjort men som alltid finns det mer kvar att göra! Under ett förändringsarbete är det viktigt att vara flexibel och uppmärksamma olika perspektiv och vinklar men också att vara lyhörd för elevernas önskemål för att på så sätt ytterligare kunna utveckla den verksamhet som bidrar till en ökad trygghet bland eleverna. Rastverksamheten för åk 7-9 behöver liksom den för åk 4-6 utvecklas oberoende av de lokaler som vi idag huserar i, vilket i sig är en utmaning. Fler vuxna synliga och också precis som för åk 4-6 strategiskt utplacerade för att täcka och vara tillgängliga på en större yta. Vi behöver se alla och alla behöver bli sedda. Varför inte musik både inne och ute på utvalda platser? Eleverna behöver ges möjligheter att på olika sätt vara aktiva på rasterna. Musik kan bidra till det men också sådant som t ex fler pingisbord, biljardbord eller bollar av olika slag som liksom brädspel och kortlekar skulle kunna finnas tillgängliga för lån i skolans café. Ett café som både behöver göras mysigare och mer tilltalande samt bemannas med personal som inte enbart sköter försäljningen utan som också interagerar med eleverna. En plats för skönt häng där alla vuxna på skolan gärna slinker in för att sitta ner en stund för att småprata. Attraktiva miljöer såsom ett mysigt café men också bara sköna sittplatser såväl inne som ute tillsammans med ett ökat utbud av attraktiva aktiviteter för våra äldre elever bäddar tillsammans med en hög vuxenbemanning för en tryggare skolvardag även för våra äldre elever.

Tack vare våra socialpedagoger och de team som bildats runt dem har arbetet för en trygg och trivsam skolmiljö under läsårets gång på riktigt tagit fart. Kränkningsanmälningarna har minskat och enkäterna visar på en ökad trygghet bland våra elever. En trygghet som vi vill ska sprida sig till alla och som också skapar förutsättningar för alla att säga hej oavsett vem man möter i korridoren eller ute på skolgården.

Att diskutera:
– Hur arbetar ni för att skapa en trygg och trivsam miljö på er skola
– Vilka är era framgångsfaktorer för en trygg skolmiljö?

Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.