Tre elever i klassen- vilken lyx!

Det är tacknämligt att ha en liten undervisningsgrupp, 3 st (!), när uppdraget är att gå i mål med hela högstadiets kemikurs på en undervisningstimme per vecka under ett läsår. Samtidigt som dessa andraspråkselever ska behärska kursen på, ett för dem, främmande språk.

Det åligger oss alla lärare att möjliggöra språkutveckling för samtliga våra elever. Detta blir särskilt påtagligt när eleverna har annat modersmål är svenska. I ”min” lilla kemigrupp ska eleverna ges möjlighet att nå grundläggande mål för högstadiet under läsåret. Men jag menar att det av rättviseskäl ska skapas utrymme för eleverna att även nå kvalitetsbetyg. Två av de tre eleverna har nyligen sökt till teknisk/naturvetenskaplig linje i gymnasiet – så det gäller att vi ligger i! Allt ska falla på plats.

Som en av eleverna uttryckte det när vi sågs efter ett ledighetsuppehåll: ”Kristin, vi jobba med vår full fart framåt nu? Lära mycket!”

I boken Greppa språket, ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet står att läsa att det tar 1-2 år för flerspråkiga elever att lära sig vardagens språk, ”ytflyt”. Däremot tar det 6 – 8 år för andraspråkselever att tillägna sig ett skolspråk med ämnesspecifikt ordförråd och med förmåga att föra väl underbyggda resonemang (Skolverket 2016).

Tillika ska eleven kunna anpassa språket för olika syften och att utveckla språket så pass mycket att det matchar formuleringarna i kunskapskraven; såsom exempelvis kunna i diskussioner ställa frågor, bemöta åsikter och argument på ett sätt som för diskussionerna framåt och fördjupar och breddar dem.

Lika , eller?

Det känns som det ibland ställs högre krav på vad en andraspråkselev mäktar med jämfört med elev med svenska som modersmål. För vilken elev kan kompaktera 3 år till 1år med godtagbart resultat?

Ämnesbegreppen ska elever kunna använda på ett funktionellt sätt. Det är inte enbart innehållsmässiga kunskaper som ska utvecklas. I de naturvetenskapliga ämnena ställs det lite speciella krav på den kommunikativa förmågan där det frekvent förekommer passiviseringar och nominaliseringar. Sistnämnda förekommer ju inte precis i vardagsspråket ungdomar emellan. Genrer som hierarkiskt beskrivande, modellförklaringar, taxomomier eller avancerade processbeskrivningar kräver ett djup och en bredd i språket. Kravskrivningen känns enligt mig som hög för betyget A särskilt om eleven inte har ett väl utvecklat svenskt språk med sig.

Kanske sticker jag ut hakan för mycket när jag menar att det känns som om förutsättningarna för andraspråkseleverna är lite väl tuffa? De har samma mål de mäts mot när de fått bråkdelen av undervisning inom vårt skolsystem. Eller det kanske beror mitt resonemang på att jag är dåligt fortbildad i andraspråks-undervisning? Hur som helst, så ligger jag i för att andraspråkseleverna både ska greppa kemi och samtidigt bli allt bättre i svenska språket. Att vi alla lärare har ett ansvar för att stötta andraspråkseleverna tål att belysas upprepade gånger, menar jag. Gemensamt måste vi ställa upp inom ramen för de ämnen vi undervisar i.

Gör mycket av allt och lite till

Ibland känns en lektion med andraspråkseleverna som ett mega rita- gissa – spring. Ni vet leken där man på kort tid ska förklara något med symboler, teckningar och kroppsspråk utan att ha orden med sig. Tjo ho, vad tempo det brukar vara! Jobba med precis hela kroppen och förklara, klottra tavlan full, rita, rita, rita… Samtidigt med allt detta är det är viktigt att eleverna bereds tid att få allt att sjunka in!

Det krävs att dessa elever lägger extra mycket tid på sitt lärande utanför skoltid dessutom.

Jag och min kollega som undervisar i fysik för samma elevgrupp brukar skoja om att vi är helt svettiga efter en lektionstimme med dessa glada, kunskapstörstiga elever. Men oj vad det är kul! Lektionerna innehåller ofta demonstration gemensamt kring instrument eller apparater, laborationer, tavla som ritas full med symboler, grafer, ord och begrepp noteras och definieras, elevers högläsning från läroboken, samarbete där de små skrivtavlorna används, elever förklarar för varandra vad de lärt sig och det plutas med munnen när ett ”y” ska formeras i ordet ytspänning, titta på små filmklipp som visar fasövergång mellan…..etc.ja, ni förstår att det händer mycket – precis som i vilket klassrum som helst!

Vad är skillnaden som gör skillnad?

Inte oväntat upplever jag att det är av betydelse:

  • att mycket lektionstid ägnas språket – det blir ju omöjligt för eleverna att nå höga kunskapskvaliteter i ämnet annars
  • att  är viktigt att det råder ett klassrumsklimat där eleverna hinner, vågar och kan fråga när de inte förstår. Då spelar det ingen roll om det är 3 eller 30 elever på lektionen. Råder det inte ett öppet och tillåtande klimat blir de allra flesta av oss tysta i sådan miljö
  • att jag som lärare inte tar något för givet. Exempel från förra veckan: Vid dissektion av makrill måste jag förklara att ordet fjäll i detta sammanhang inte är bergen man vandrar i utan del av fiskens skydd mot omgivningen. Eller att fena har en annan betydelse i uttrycket ”vara en fena”. (Jag undervisar sedan kort tid tillbaka samma elevgrupp i biologi då jag vikarierar för annan lärare).

Det är mängder av ämnesspecifika ord att lära i naturvetenskap, speciellt i biologi. Det är även viktigt att vi lärare säkerställer att förklara ord som ersätta, redovisa, uttrycka och fastställa, Greppa språket (s 44).

Samplanering

För att skapa ett större naturvetenskapligt sammanhang för eleverna och i viss mån faktiskt utnyttja vår undervisningstid effektivt har fysikläraren och jag samplanering över de moment vi lägger upp i undervisningen. Vi ser till att det är lättare för eleverna att tillämpa kunskaperna från ett ämne till det andra. Eleverna drar fördel av att vi lärare är ”samkörda” och det underlättar för deras naturvetenskapliga bildning. Det spelar ju ingen som helst roll om det är jag som kemilärare som tar upp elektrokemiska spänningsserien eller om det är i fysiken som det undersöks vad som finns i ett galvaniskt element, ” batteri”. Det viktiga är hur eleverna greppar det hela och att vi kan stötta eleverna i både ämneskunskaper och deras andraspråksutveckling.

Att diskutera:

  • Hur arbetar ditt kollegium med andraspråkselevernas språkutveckling i olika ämnen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *