Tid för reflektion – vad har jag lärt mig under läsåret?

Här sitter jag och tittar ut över havet. Vad har vågorna att göra med min lärarroll?

Under ett läsår händer tusentals saker som jag tar ställning till, löser, utvärderar, accepterar och så vidare. Många av dem leder till eftertanke, några blir till reflekterande inlägg i ”Förstelärare bloggar”. Under ht 2016 – vt 2017 har jag hittills skrivit om följande:

Har jag lärt mig någonting nytt av att reflektera runt Anna Tebelius Bodin, Martin Lackéus, Carl Gustav Jung med flera? Har min lärarprofession gynnats? Har mina elever haft nytta av att jag har lagt relativt mycket tid på att utforska mig själv runt eleven i stället för eleven själv?

Svaret på samtliga frågor måste bli ja, annars vore det ju fel av mig att investera tid i min egen utveckling. Har jag dessutom lyckats dra med mig bloggläsande kollegor, vore yrkeslyckan fullständig. Men många gånger tror jag att tidsbrist och de många arbetsuppgifterna hindrar en fördjupad läsning av förstelärarnas inlägg, vilket är synd, för de många goda idéerna, pedagogerna och forskarna som nämns ger utvecklingsmöjligheter för lång tid framåt.

Ett exempel som förklarar vad jag menar är min kollega Johan Sanders blogg:
En modifierad historia – om tillrättavisningar, utskällningar och straff
Skolledningen på min skola valde att lyfta hans inlägg om lågaffektivt bemötande och all personal fick en föreläsning om temat. På det viset tillvaratogs befintlig kompetens och man erbjöd sin personalgrupp en klok pedagogisk tanke ur det absoluta närområdet. Jag hoppas att fortsättning följer så att vi som personalgrupp gemensamt kan forma fram en lågaffektiv men ändå strukturerad verksamhet som ställer krav på rätt sätt. Personligen drar jag ännu större nytta ur Johans inlägg, för att jag kombinerar hans kunskap med min egen. Anna Tebelius Bodins föreläsning om hur hjärnan fungerar har influerat min undervisning sedan jag lyssnade på henne, hennes symboliska ”ficklampa” använder jag flitigt och mycket framgångsrikt (inte minst hos elever som behöver lugna strukturerade tips om inlärning). Martin Lackéus tankar om entreprenöriellt lärande har bidragit till att mitt arbete på skolan runt detta har intensifierats (bl.a. har elever aktivt fått arbeta stödjande för och med varandra) och Carl Gustav Jungs läror om psykologiska typer har aktualiserat metoder hos mig som rör gruppdynamik och gruppsammansättning (så att aktiv hänsyn har tagits till speciella behov i elevgruppen så att den skulle fungera i sin helhet och individuellt). Det är mitt mål att allt detta tillsammans skapar en arena för eleven som är avstressad och harmonisk, så att så få elever som möjligt – helst inga alls – ska behöva möta Bo Hejlskov Elvéns ”verktyg” för lågaffektivt bemötande.

När jag således sammanfattar min lärargärning under läsåret ht 2016 – vt 2017 konstaterar jag med tillfredsställelse att ytterligare erfarenheter, kunskap och en gnutta visdom har lagts i min kompetensryggsäck och att detta förhoppningsvis har gynnat olika elevpersonligheters utveckling.

Okej, hur var det nu med havets vågor? Jo, om man tittar på samma ställe hela tiden, alltså där en våg bryts mot strandkanten, upptäcker man att vågorna är som fingeravtryck, helt unika. Ingen våg kommer exakt på samma ställe två gånger, de utgör en oändlig variation av fantastiska rörelsemönster. För att märka detta måste man vara stilla, titta på samma ställe en längre tid och ändå vara medveten om sin omgivning och ha viljan att registrera detaljer. Man tar det lugnt utan att vara sysslolös eller uttråkad. Underbart! Så hur kan jag lära mina elever att njuta så? Var i vår verksamhet finns det tid att bara vara sig själv ett ögonblick, att hitta en inre harmoni utan det överhängande kravet att en ny utmaning genast väntar efter den förra. Vissa elever som kräver ett lågaffektivt bemötande i röriga situationer skulle jag vilja föra till stranden för att titta på havet….nånstans måste man ju börja.

Att diskutera:

  1. Hur gör du för att ha tid och därmed lust att reflektera över din arbetsinsats och din professionella utveckling, helst dagligen?
  2. Kan du genom granskning av dina förmågor jobba preventivt så att prekära elevsituationer inte behöver uppstå?
  3. Vad skulle du vilja utveckla i din lärarroll som krävs för ett proffsigt lågaffektivt bemötande?
  4. Kan vi lärare ta ett större ansvar för att undvika få stressade, missförstådda eller olyckliga elever?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *