Tankar om beröm i skolan

Att som lärare själv vara elev i något sammanhang är mycket lärorikt. Det är jag, en gång i veckan, på hästryggen i ett ridhus. Detta ger mig möjlighet att uppleva och fundera kring hur det är att vara elev. En sak som spelar stor roll för mig som ridskoleelev är den feedback jag får kring vad jag ska förbättra men även min ridlärares beröm när det går bra. Det spelar ingen roll att jag är vuxen, det känns bra att få beröm och det ger mig en extra kick att fortsätta träna. De här upplevelserna och känslorna försöker jag på olika sätt att ta med mig i min egen undervisning.

Möjligen anses det lite fult att tala om beröm i skolan, forskningen talar om för oss lärare att vi ska syssla med återkoppling på det eleven presterat med fokus på vidareutveckling. John Hattie menar dock att beröm är effektivt om den delas ut i exakt rätt tid så att eleven fortsätter kämpa med det som är svårt och att det då är viktigt att man med sitt beröm visar förståelse för att eleven ansträngt sig. Detta bör vi ha med oss när vi möter elever som av någon anledning har det tufft med skolarbetet eller annat.

Enligt egen erfarenhet kan beröm också fungera bra på gruppnivå. Jag har precis som de flesta andra lärare mött klasser som är stökiga på olika sätt. Med sådana klasser är det lätt att hamna i en ond cirkel där man endast beklagar sig över deras beteende och ber dem skärpa sig, om och om igen. Jag läste ett inlägg där en rektor via lektionsbesök har räknat ut att detta kan innebära att eleverna i en klass, sammantaget blir tillrättavisade 200 -250 gånger per vecka. Fokus hamnar då på det negativa vilket i sin tur ger klassen en negativ självbild och leder till fortsatt dåligt arbetsklimat. Det bästa för att ändra ett beteende är att förstärka det positiva beteendet och på det sättet släcka ut det negativa beteendet. Låter enkelt men det är det ju naturligtvis inte men  går om man arbetar medvetet och systematiskt. Att som lärare avsluta varje lektion med att ge beröm i form av att peka ut ett par saker som fungerade bra kan vara ett sätt. Ett annat sätt är att eleverna själv får sätta ord på vad som fungerade bra och hur de själv bidrog till detta positiva. Poängen med det sistnämnda är att eleverna då får syn på att det faktiskt går att förändra och att det är de som gör jobbet. Lägger man sedan till ytterligare ett moment; vad kan bli ännu bättre och hur kan du bidra till det, hamnar fokus på vidareutvecklingen. Jag menar inte att man inte ska prata om det som inte fungerar, det ska man absolut. Men istället för att pysa ut klagomål här och där tycker jag att det ger mer att ta ett samlat grepp på det hela och med en positiv ingång.

Jag tycker inte att det varken är fult eller fel att använda beröm i skolan men beröm får aldrig vara falsk, då genomskådas den och blir kontraproduktiv. Som ärligt menad kan beröm fungera för att lyfta enskilda elever och grupper samt fungera som goodwill när man som bäst behöver den.

Share Button
Om författaren
Förstelärare Spångholmsskolan | annica.eldh@svedala.se

Legitimerad lärare i åk 3–9 i svenska, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Arbetslagsledare för arbetslag 7–9.

En reaktion på ”Tankar om beröm i skolan”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *