Tankar inför skolstarten och att ta emot en ny elevgrupp

Det är säkert flera lärare som sitter och laddar inför uppstarten med sina elever. Jag ska ta emot nya elever och då är det extra viktigt att fundera kring hur jag ska möta dem när
vi träffas för första gången. Jag har funderat kring det de sista veckorna av sommarlovet och inspirerats av vad Marcus Samuelsson tog upp i sitt inlägg i Skolvärlden i sommar.
Han pekar på att de första tio minuterna av den första lektionen när du möter dina elever för första gången som är de viktigaste. Där etablerar du och sätter ramarna för den sociala relationen och er fortsatta tid tillsammans. När jag hör det blir jag både nervös och upprymd; jag har ett stort ansvar! Jag tänker hur jag mött nya elever genom åren som lärare. Jag kommer nu att delge lite av min tankar och funderingar kring hur jag tagit emot nya elever.

De sista veckorna på sommarledigheten börjar jag tänka kring mottagandet av eleverna inför det nya läsåret. Att ha en planering och en idé hur jag som lärare vill ha det är naturligtvis absolut nödvändigt. Jag tänker tillbaka på de grupper som jag har tyckt fungerat bra och de som inte varit så fungerande. Fanns det någon skillnad på hur jag tog emot dem första lektionen? Ja, det fanns det nog. Jag minns en elev som jag fått en stor överlämning kring. Hen kommer först till skolan den första dagen och jag tar emot med att möta i kapprummet. Vi tar i hand och hälsar. Hen tittar lite på mig och säger:

– De>säger att du är sträng.
– Vad menar du med att vara sträng? undrar jag.

Redan där får vi en fantastisk diskussion om vad hen och jag har för förväntningar på skolan och på varandra. De åren jag följde gruppen fanns det sällan några problem mellan mig och eleven. Jag behövde nästan aldrig höja rösten; vi visste var vi hade varandra. Tänk att få ha den relationen till alla elever från början! Att de kan förklara vad de har för förväntningar på mig och att jag berättar vad för förväntningar jag har på dem både enskilt och i grupp.

Att få ta emot elever och prata tillsammans för att lära känna varandra lite i förväg är ett fantastiskt sätt att knyta kontakt och bygga relationer. Det är just relationerna som är den bärande kraften i skolan. Finns den så fungerar inlärningen för våra elever. Det är naturligtvis en utopi att göra så när grupperna vi arbetar i blir större för varje år men tänk om vi fått en liten stund med varje elev där vi tillsammans pratat om hur livet är för just den eleven, vad vi hade vunnit på det i framtiden när problem kanske uppstår eller blir det inga problem just för att vi fått en relation.

Att jag som lärare kan visa att jag tycker om mina elever och längtar efter att få träffa dem och lära dem att lära. Även att de lär mig saker och att vi ibland måste hjälpas åt för att få svar på alla frågor som vi i gruppen har tillsammans, tror jag är en viktig del i hur elevernas samspel i skolan kommer att bli. Tänk att få en hel grupp att längta tillbaka till skolan för att få fortsätta arbeta med något som de upplever som utmanande. Det blir min stora utmaning!

Att arbeta förebyggande, uthålligt och långsiktigt är det viktiga enligt Marcus Samuelsson. Ju mer man arbetar kring det förebyggande desto bättre blir förhållandet i klassrummet framöver. Att ta emot en ny grupp betyder att jag måste fundera på hur jag vill ha det, ska jag möta vid dörren, ska jag ta alla elever i hand, kan jag alla namnen i förväg? Det måste jag vara klar över inför mig själv innan jag planerar vad för aktivitet som gruppen ska genomföra. Elever är smarta de märker snabbt om jag inte är helt klar på hur jag vill ha det. Hur jag tar emot eleverna och vad jag har för plan är alltså en viktig del i hur klimatet i gruppen kommer att bli framöver.

Att ha fått ett gott överlämnande från förra läraren kan underlätta men även försvåra för mig. Jag kan bli färgad av vad en annan person har uppfattat om eleven, men även få god insikt i vad som kan underlätta i vårt första möte. En svår balansgång att använda alltså. Att bjuda in eleverna till klassrummet och ha diskussioner med så kallade mikropauser, där eleverna har möjlighet att få tänka till, kan vara ett sätt att lära känna eleverna på ett ganska snabbt sätt. Att ha en planerad närvaro i klassrummet där jag som lärare vet om det finns någon elev som jag behöver vara nära och göra en placering efter detta kan också vara ett sätt att få ett lugnt arbetsklimat i rummet. Att de elever som behöver komma ifrån den stora gruppen har möjlighet att göra det så smidigt som möjligt för att inte störa de andra är också bra att tänka på. Vissa elever behöver kanske ett tecken som de kan visa mig så att jag vet vad som är på gång utan att det stör någon annan.

Att ha ett tillåtande klimat i gruppen där det råder rättvisa efter de olika individernas förutsättningar är ofta en svår balansgång att få till. I alla grupper finns det elever som endast kan se millimeterrättvisa som rättvist. Något som eleverna och jag tillsammans måste komma fram till är att alla är olika och ska få vara det och därför behövs det olika hjälp vid olika tillfällen.

Jag tänker vidare på hur jag ska variera undervisningen och lära mina elever att det är tillsammans med andra man lär sig. Jag strävar mot att eleverna ska delge sina lösningar och förklara för varandra hur de kom fram till sitt svar och att vi lär oss mycket mer genom att lyssna på varandra och hjälpas åt. När eleverna kommer med frågor behöver jag inte vara den som kan, kompisen kanske vet eller så måste vi tillsammans hjälpas åt för att få fram svaret. Vi lär oss tillsammans elev- elev – lärare.

Ja, det är mycket som rör sig i mitt huvud inför läsårsstarten. Vad vill jag med min undervisning, hur ska jag ha det, hur vill jag att eleverna ska vara mot varandra och vad för bild vill jag att de ska ha av mig? Jag tror att det är viktigt att alla pedagoger både enskilt och tillsammans i sitt arbetslag tänker över sin undervisning. Vad är bra, vad kan förbättras? Behöver jag hjälp och stöd för att eventuellt bryta en nedåtgående spiral som jag hamnat i med en elev eller en grupp. Alla i skolan behöver någon gång hjälp och stöd och jag tror att alla i skolan har kraft att hjälpa dem som behöver stöttning för tillfället. Tillsammans är vi starka och kan få våra elever väldigt långt. Nu ska jag börja med att lära alla namn så att jag kan hälsa mina elever välkomna när de kommer i veckan.

Att diskutera

  • Hur arbetar du för att bra arbetsklimat i gruppen?
  • Hur arbetar ni i kollegiet för att skapa goda relationer och gott arbetsklimat på din skola?
Share Button

2 reaktioner på ”Tankar inför skolstarten och att ta emot en ny elevgrupp”

  1. “tänk om vi fått en liten stund med varje elev där vi tillsammans pratat om hur livet är för just den eleven, vad vi hade vunnit på det i framtiden när problem kanske uppstår eller blir det inga problem just för att vi fått en relation.”

    Hur gör ni med utvecklingssamtalen? Jag tänker att det är många skolor som lägger dem tidigt på terminen just för att få till ett sådant samtal som du efterfrågar.

    Tack för intressant läsning 🙂
    Mvh Michael

    1. Vi har våra utvecklingssamtal ganska så tidigt på terminen men jag känner att det behövs ännu tidigare än de för att bli riktigt bra. I år var jag på fritids och hälsade på de eleverna som var där vid några tillfällen och jag känner att de timmarna var guld värda för mig och vissa av mina nya elever. En elev kramade mig hårt redan första halvtimmen och undrade om jag gillade hens kramar. Jag hade ju sagt att jag gillade kramar innan. Mitt svar gärna kramar men inte riktigt så hårda. Genast fick jag en mjuk kram med en undran om den var bättre. Ja, mysig var mitt svar. Något att bygga vidare på i framtiden alltså.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *