Vi vet vem de är. Vi känner igen dem. De tysta eleverna. Vi vet att vi kommer att få jobba hårt för att få fram underlag som inte är skriftligt. Vi lockar, pockar, anpassar, misslyckas och försöker igen. Ibland går det fint och eleven står där till sist och håller sina anföranden eller redovisningar inför helklass, halvklass, liten grupp eller i ”värsta fall” bara för mig, läraren. Jag har haft så många samtal i mitt yrkesliv om det här med att prata inför grupp. Föräldrar som undrar varför vi inte kan ta hänsyn till att elever är olika – alla kan faktiskt inte prata inför grupp. Elever som ifrågasätter nyttan med att hålla tal inför klassen. Att motivera med framtida högtidstal funkar knappast. Jag har sett elever gråta. Jag har sett elever springa ut ur klassrummet. Jag har sett elever låsa in sig på toa och vägra komma ut. Det har smällts i dörrar. Ibland har jag också undrat. Varför gör vi det här egentligen? Det är plågsamt att se elever kämpa med talrädsla. Vad kan vi göra för att hjälpa?
Etikettarkiv: Strategier
Läsförståelse i matematik
”Vi är alla svensklärare”, fick vi höra många gånger när Lgr11 implementerades. Fem år senare tror jag att vi alla i skolans värld har tagit det till oss. Det tar en stund innan skutan vänder, men NU är vi alla på väg tillsammans och det med turbon insatt!
Ett sätt man kan arbeta med läsförståelse i matematiken är genom att bearbeta benämnda uppgifter d v s sk läsuppgifter. Det har vi gjort genom att låta eleverna få i uppgift att läsa igenom läsuppgifter och därefter stryka den information som de inte behöver för att lösa dem.
Fruktsallad som undervisningsmetod?
God undervisning för mig är när det är driv i lektionen. Det ska inte bara var jag som pratar. Det ska inte vara jag som lär ut och de som tar emot. Jag vill leda lärandet, men inte enbart vara en förmedlare av kunskap. Jag arbetar mycket när jag tar emot en ny grupp med att skapa ett klimat där vi lär tillsammans och där det är tillåtet att vara i “lärandet”. Det låter självklart att vi är i skolan för att lära, men många elever ger uttryck för att de tror att vi är i skolan för att bevisa att vi kan. Från att tidigare bara undervisat på mellanstadiet undervisar jag nu både på mellanstadiet och högstadiet. Det är mycket som skiljer och vi har mycket att lära från varandra. Jag blir än mer medveten om att undervisa hållbart. Med det menar jag att ge modeller som fungerar hela vägen och förbereder eleverna för nästa steg. På högstadiet får jag ofta frågan i undervisningssituationer “går det här på betyget?” Flera elever uttrycker nästan ovilja att testa svårare/utmanande/nya saker av rädsla för att misslyckas och få sämre betyg. Det är främmande tankesätt för mig och det går trögare än vanligt att få eleverna att släppa garden och våga ge sig ut på okända marker. Det blir min utmaning.