Kom ägget eller hönan först? Ett klassiskt filosofiskt dilemma som passar fint att fundera över just i påsktid.
Om vi för en stund översätter detta till skolans värld kan vi säga att läraren (som glad och nöjd genomför sin undervisning som det är tänkt) representerar hönan och eleven (som skötsamt och lydigt genomför sina uppgifter och utvecklas enligt plan) representerar ägget.
Ord som lätt skulle kunna komma från ett av mina klassrum, sagt (rakt ut givetvis) av någon av mina elever, direkt från den vardag vi lever i skolan. Ibland tänker jag att det är precis så eleven/eleverna tänker när jag “tappar” det. Numera “tappar” jag det mer sällan men i en föränderlig skola behöver jag ständigt påminna mig om de verktyg jag har och som är betydelsefulla för en fungerande vardag, för mig men framförallt för mina elever.
Jag är en lärare, likt många, som kännetecknas av ett känslomässigt engagemang för såväl mina elever, mina ämnen, min skola och mitt uppdrag som lärare. Jag vet att en lärares insats kan förändra en elevs och ett barns liv, såväl negativt som positivt. I tidigare inlägg har jag försökt att synliggöra detta genom mitt arbete kring barn med problemskapande beteende. Ett utmanade och ständigt pågående arbete som kräver det allra bästa av mig. Ett arbete där jag behöver vara den bästa av lärare för alla mina elever. Oavsett begåvning, funktionsvariation eller problematik. Fortsätt läsa Chilla Johan, det är inte du som är upprörd!
Den senaste tiden har olika former av kritik riktats mot Lågaffektivt bemötande (LAB). En proffesionell metod för bemötande och hantering av elever som utmanar skolan med ett problemskapande beteende. Kritiken har varit skarp och tagit en stor del av
skoldebatten, såväl på sociala medier, i tv och tidningsreportage men likväl i konferesenslokaler, kollegiala samtal och arbetsrum. Det hänvisas till hårdare tag, kännbara konsekvenser och “låt-gå-pedagogik”. Man förespråkar auktoritära metoder som straff och konsekvenser, metoder som vi vet ökar våldet och minskar elevernas möjligheter att nå målen. Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – En proffesionell metod
I tidigare inlägg har jag belyst mitt arbete kring elever som utmanar skolan med problemskapande beteende. Oftast utifrån Bo Hejlskov Elvéns metod Lågaffektivt bemötande. Och anledningen är enkel, bemöter vi inte barn med sociala, känslomässiga och beteendemässiga problem rätt löper vi stor risk att förlora dem.
Därför ska jag försöka beskriva mitt arbete ytterligare. I två nya inlägg, vilka belyser de elever som saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanande, samt där jag försöker hitta fler vägar till de elever som jag ibland känner att jag inte når, hinner fram till i tid eller helt enkelt har svårt att hantera. För ingen är ofelbar. Vårt yrke är en utmaning och kräver oftast ett brett spektra av kunskaper, inom såväl pedagogik som psykologi. Att behärska dessa två är att ställa höga krav. Dock en nödvändighet, därav utmaningen. Fortsätt läsa CPS – Collaborative & Proactive Solutions
Lågaffektivt bemötande är inte att inte ställa krav, det är att ställa krav som fungerar.
En stol faller.
Ett skrik så gällt.
Tomma ord flyger.
Flykt från stress och oro.
En vän i vägen.
En kind som hettar.
Inte förlåt.
Ett barn så skört.
Du söker dig fram.
Letar för att hitta.
Jag frågar och frågar.
För att förstå och veta.
Varför sitter du i skåpet?
Jag lär mig dina svar.
Av sakerna du gör.
Olinjerade papper tar vi bort.
Stiftpennan likaså.
Du sitter längst fram i klassrummet.
Där hör jag dina viskningar.
Din plats ger oss stöd.
Den får mig att ibland förstå.
Barn med utmanade beteende är utmanande för oss för att de saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanade.
Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Som grund i mitt pedagogiska arbete
