Jag borde… Två ord som ständigt funnits i mitt bakhuvud ett tag nu. Men ju mer jag börjar nysta i en tråd hillar (skånskt uttryck för att snärja in sig) jag in mig i ett garnnysta som bara växer. Jag borde ta upp valet i USA. Jag borde lägga fokus i min undervisning kring Black Lives Matter. Jag borde… Men det blir ju så gigantiskt stort. Mina mottagare kommer drunkna om jag gör allt jag vill göra. Och sen kan jag ju inte lägga mig på den nivån jag önskar om undervisningen ska ske på engelska. Det är för språkligt avancerat för många i klassen. Jag ger upp och tar en text i boken istället som handlar om den kanadensiska bävern eller något. Det känns ju enklare. Fortsätt läsa Hatet du ger
Etikettarkiv: Motivation
Hur gick det då?
Har sagt adjö till våra sexor som jag följt under två år! En var min mentorsklass, men alla tre har jag undervisat i engelska. Jag har bloggat om dem tidigare och tänkte nu följa upp hur det gick med engelskundervisningen i dessa klasser. Vi hade en tuff start när de 75 eleverna kom till oss på Naverlönnskolan från de olika grundskolorna i Svedala. En omorganisation i kommunen gjorde att Naverlönnskolan blev en 4-9 skola precis som den nyöppnade Aggarpsskolan.
För många elever blev det en stor omställning med den nya engelskundervisningen där de fick stadiga och ständiga språkduschar! Min ambition är tala engelska i princip hela tiden vilket innebär att även förklaringar är på målspråket. Det gällde att skapa en bra klassrumsmiljö där fel ska vara välkomna och där varje elev hittar sin motivation vilket leder till att det byggs en stabil grund och att elevernas självförtroende inom engelskan utvecklas. Fortsätt läsa Hur gick det då?
Minska behovet av extra anpassningar
I mitt klassrum och i nästan alla klassrum finns det elever med olika behov av extra anpassningar. Det kan vara allt från möjlighet att avskärma sig, enskilda genomgångar, visa förmågor muntligt, beskrivet schema, ett tidsstöd med mera. Som ensam lärare i klassrummet finns det en begränsad möjlighet att tillgodose antalet individuella anpassningar. Tillslut riskerar anpassningarna att ske på bekostnad av den övergripande kvaliteten på undervisningen för gruppen som helheten på grund av den tid och fokus som individuella anpassningarna tar i anspråk. När jag planerar min undervisning tänker jag ofta på hur jag ska förebygga misslyckande för eleverna i så stor utsträckning som möjligt.
Med utgångspunkt i ovanstående utmaning för mig som lärare har jag funderat på vilka anpassningar och förutsättningar jag kan hitta som fungerar på gruppnivå. Lyckas jag med detta kan möjligheterna öka att hålla fokus på hela gruppen och inte låta olika individuella anpassningar ta för mycket tid och fokus från undervisningen. I den här bloggen kommer jag ta upp ett par tillvägagångssätt som jag testat och resulterat i att behovet av individuella anpassningar har minskat. Utgångspunkten har varit att jag tänkt att det som varit efterfrågat och nödvändigt för vissa elever, sannolikt har en positiv inverkan för flertalet elever. Jag har läst och inspirerats av boken lektionsdesign av Helena Wallberg och kommit fram till de här tre punkterna.
- Tydlig start av lektionen
- Varierande genomgångar
- Konkret och positiv feedback
Att upptäcka och identifiera särskilt begåvade elever
Vi träffas en gång i veckan, hon och jag. Vi läser tillsammans, samtalar och diskuterar på engelska. Hon, en tjej på tio år och elev i en femteklass. Jag, en lite äldre tjej och högstadielärare i engelska. Vid ett annat tillfälle träffar hon, tjej på tio år, en av våra elever i nian för att diskutera allt mellan himmel och jord, på engelska, och vid ett tredje tillfälle befinner hon sig i sitt klassrum med sin klass men med uppgifter som passar henne och hennes språkliga nivå.
Hon, en tjej på tio, men lika duktig på engelska som niondeklassarna eller kanske t o m duktigare, är ett av de barn som går under benämningen särskilt begåvade. Ungefär fem procent av alla barn bedöms vara särbegåvade eller särskilt begåvade, vilket är ungefär lika många som får diagnosen adhd. Skillnaden är bara den att barn med adhd ser vi dagligen i skolan, men hur ofta ser vi eller rättare sagt lägger vi märke till den kategori av barn som kallas för särskilt begåvade i våra klassrum eller korridorer? Betydligt färre, om än någon, och då inte för att de inte finns utan för att vi inte har lärt oss att identifiera och upptäcka dem. Fortsätt läsa Att upptäcka och identifiera särskilt begåvade elever
Jag måste räcka upp handen mer
Både min mamma och pappa lyssnar uppmärksamt när min chef berättar om vad jag behöver utveckla i min yrkesprofession. De nickar båda samstämmigt och mamma tillägger stundtals spontana “Ja, det är vår Magnus det!”. Jag sitter mest och lyssnar. Väntar på att de pratat färdigt om mig så jag kan säga mina inövade repliker som gör att de är nöjda och vi kan lämna denna märkliga situation. När vi lämnat mötet vänder sig pappa om och tar bryskt till orda: “ Vi får väl se om det blir någon löneförhöjning för dig i år min son.” Fortsätt läsa Jag måste räcka upp handen mer