Etikettarkiv: Ledarskap

Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap, del 2: Positiv förstärkning

I del 1 av denna blogg fördjupade jag mig i framgångsfaktorer för ett gott klassrumsledarskap, utifrån boken Handbok i klassrumsledarskap av Jonas Nilsson och Martin Karlberg (Liber 2020).  Boken har många verktyg, kopplade till forskning, kring hur man systematiskt kan lära sig att utveckla sitt ledarskap i klassrummet. Läs gärna mer här.

Under läsandet fastnade jag för ett område som jag själv vill lägga ännu mer fokus på, nämligen positiv förstärkning, minskning av tillrättavisningar och utsläckning av oönskade beteenden. Jag känner att jag ibland fastnar i att säga till om samma saker, t ex att räcka upp handen, ställa upp på led och hålla nere ljudnivån. Jag som arbetar med de yngre eleverna vet av erfarenhet att eleverna svarar mycket bra på positiv förstärkning av önskat beteende. Beröm och positiv uppmärksamhet efter ansträngning eller progression gör att eleven känner tillfredsställelse och vill fortsätta att göra bra ifrån sig. Det kan även ge god effekt på kamraterna som också vill få mer av lärarens positiva uppmärksamhet. Fortsätt läsa Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap, del 2: Positiv förstärkning

Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap: Del 1

Alla klasser har en ledare. Om inte läraren är en tydlig ledare tar ofta någon av eleverna den rollen. Det blir ibland synligt då klasser beter sig olika beroende på vilken lärare som undervisar dem. Går det att systematiskt lära sig att utveckla sitt ledarskap i klassrummet då?  Handlar inte ledarskap mest om personlighet eller talang?  Även om dessa faktorer naturligtvis spelar roll finns det ändå mycket man som lärare kan göra för att öva upp ett bättre ledarskap.

Vad finns det då för framgångsfaktorer för ett gott ledarskap? Jag har fördjupat mig i den nyutkomna boken Handbok i klassrumsledarskap av Jonas Nilsson och Martin Karlberg (Liber 2020) för att hitta svar. Fortsätt läsa Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap: Del 1

Talking out of turn – Om besvärande elevbeteende i klassrummet

Ledarskapet i klassrummet är omdiskuterat och innebär ständiga utmaningar. Elever som avbryter lektionen, kommer sent eller inte dyker upp alls kan vara vardagen i vissa klassrum.  Efter mitt senaste inlägg Chilla Johan, det är inte du som är upprörd gavs jag tips om att läsa Markus Samuelssons, universitetslektor i pedagogik, avhandling: Störande elever, korrigerande lärare. Om regler, förväntningar och lärares åtgärder mot störande pojkar och flickor i klassrummet (2008). En mycket läsvärd och minst sagt gedigen avhandling över 220 sidor. I avhandlingen redovisas skolforskning beträffande fostran, besvärande elevbeteende och ledarskap. Områden som jag har intresserat mig för, studerat och ägnat såväl tanketid som praktiskt arbete åt, i klassrummet, under stora delar av min tid som lärare. I detta inlägg försöker jag plocka ut delar som jag tycker är intressanta och tankeväckande, för mig som lärare i en kul, varierande och utmanande skolvardag. Fortsätt läsa Talking out of turn – Om besvärande elevbeteende i klassrummet

Lågaffektivt bemötande – En proffesionell metod

Den senaste tiden har olika former av kritik riktats mot Lågaffektivt bemötande (LAB). En proffesionell metod för bemötande och hantering av elever som utmanar skolan med ett problemskapande beteende. Kritiken har varit skarp och tagit en stor del av

skoldebatten, såväl på sociala medier, i tv och tidningsreportage men likväl i konferesenslokaler, kollegiala samtal och arbetsrum.  Det hänvisas till hårdare tag, kännbara konsekvenser och “låt-gå-pedagogik”. Man förespråkar auktoritära metoder som straff och konsekvenser, metoder som vi vet ökar våldet och minskar elevernas möjligheter att nå målen. Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – En proffesionell metod

Silence, please!

Under min tid på lärarutbildningen fick vi studenter ofta höra att ett tyst klassrum inte var något eftersträvansvärt. Ett klassrum där det pratades associerades däremot med många positivt laddade resonemang: Ett klassrum där eleverna fick prata signalerade att läraren hade en positiv elevsyn, att hen såg sina elever som kommunikativa varelser som var aktiva i sitt lärande, att kunskap var något som varje elev konstruerade, att alla ämnen var kommunikationsämnen, att det var ett flerstämmigt klassrum, och pratet beskrevs som ett kreativt surr. Man skulle möblera klassrummen så att det uppmuntrade till prat elever emellan (t.ex. så att de satt vända mot varann i smågrupper). Ett tyst klassrum associerades tvärtom med negativa resonemang: en auktoritär ledarstil, förmedlingspedagogik, gammaldags värderingar och metoder, en negativ syn på eleverna som passiva mottagare av information, och så vidare. Den bilden hade jag med mig ut de första åren av min lärarbana, men sedan dess har åren gått och jag har gjort mig egna erfarenheter och idag delar jag den inte längre.

Fortsätt läsa Silence, please!