Jag har flera gånger skrivit berättelser med elever i de tidiga skolåren och har ofta upplevt att de haft svårt att komma på ett problem i sina berättelse. Den här gången ville jag därför testa ett annat planeringsverktyg med mina ettor, som jag tidigare endast använt vid textsamtal, nämligen berättelseansiktet. Jag började använda det när jag deltog i Läslyftet för ett par år sedan och hade läst texten Grafiska tankemodeller som stöd för textsamtalet av Barbro Westlund. Där presenteras berättelseansiktet främst som ett verktyg att använda i textsamtalet för att analysera texter.
Fortsätt läsa Berättelseansiktet som stöd för textsamtal och textskapande
symboler. Att använda en texts multimodalitet, dvs de bilder, diagram, kartor och symbolspråk som finns där, är ytterst centralt i meningsskapandet. Ofta finns det dock en uppfattning bland såväl lärare som elever att det verbala språket är det viktiga och därav utnyttjas inte heller en texts multimodalitet som det stöd den borde vara. Forskning visar dessutom att elever i flertalet länder ofta ignorerar visualiseringar. De ser dem som dekorativa inslag i texterna och inte som meningsskapande delar av helheten. I Hong Kong däremot är eleverna betydligt mer medvetna och kan också tolka visualiseringarna i högre utsträckning, vilket är ett resultat av att visualiseringarna uppmärksammas och används mer systematiskt, såväl av lärare som elever. Eleverna har helt enkelt gjorts medvetna om de visuella uttryckens betydelse och hur de ska använda dem i sin läsning.