Etikettarkiv: Lärares lärande

Lärarens professionalism

I mitt förra blogginlägg F…igen!? beskrev jag hur mina lektionsplaneringar och mitt agerande i klassrummet hade påverkat studieklimatet, så att två elever som riskerade att få betyget F nu har fått tillräckligt med självförtroende och studielust för att själva förmå arbeta sig till ett E eller högre. Mitt arbetssätt var bara ett av många och i detta blogginlägg ligger fokus inte på metoderna som jag använder utan på mitt, lärarens, sätt att skapa det professionella klassrummet. Hur det sker är mindre viktigt än att det sker. Jag har en lärarlegitimation som svart på vitt visar att jag är proffs på det jag gör. Om jag har kunskapen och makten att betygsätta andra människor, måste jag också kunna betygsätta mig själv.

Fortsätt läsa Lärarens professionalism

Elevernas engagemang – min uppgift!

ElevengagemangDet är lätt att säga att skolan är viktig. Alla kan hålla med om det. Hade vi inte tyckt så, hade vi inte valt att arbeta som lärare. Men är det verkligen detta vi kommunicerar till eleverna? Jag har en känsla av att massor av lärare ganska ofta, kanske utan att tänka på det, signalerar det rakt motsatta och när vi gör det är vi direkt medskyldiga till de fallande kunskapsresultaten. Därför har jag sex principer som jag försöker följa, för att ge eleverna bilden av att det vi gör i skolan är viktigt och att det lönar sig att anstränga sig:

Fortsätt läsa Elevernas engagemang – min uppgift!

Tittar vi på fel ställe?

Det har länge varit min bestämda uppfattning att den stängda klassrumsdörren är en av skolans mossigaste traditioner och en viktig orsak till att det tar så lång tid för förändringar att få fäste i skolans värld. Att man kunnat arbeta i samma byggnad, med samma arbetsuppgifter, men nästan helt utan insyn i varandras arbete har säkerligen varit en bromskloss för allt vad utvecklingsarbete heter.

Fortsätt läsa Tittar vi på fel ställe?

Synligt lärande – en obekväm, men ärlig kompis

En sommar av reflektion kring BFL och läroplanen

Efter att förra terminen ha sett Dylan Wiliams föreläsning på youtube och läst hans bok ”Att följa lärande”, blev jag minst sagt inspirerad och betade på några veckor av en hel hög av de metoder han presenterar där (no hands up, exit pass, C3B4ME, two stars and a wish, tänk-i-par-diskutera, sant eller falskt, påståenden i stället för frågor, mfl). Det gick av bara farten och jag hade roligt. Känslan av att vara på väg någonstans, av att undervisa i linje med modern forskning och av att kunna presentera en massa nyheter för eleverna gjorde mig glad och nöjd. Så glad och nöjd att jag kanske, bortsett från en enkätfråga om No hands up i årskurs 5, inte hann tänka så mycket på att utvärdera allt jag provade. Sommaren gav mig möjlighet att slappna av i blekingska skärgården med familjen, men också att då och då fundera över vad jag sysslat med på jobbet. Fortsätt läsa Synligt lärande – en obekväm, men ärlig kompis