Etikettarkiv: Lärares lärande

Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

1962 genomförde dolda kameran ett nu klassiskt experiment baserat på tankarna kring Social conformity. Ett antal personer befinner sig i en hiss alla med ryggarna mot dörren. In kommer försökskaninen intet ont anande. Efter en stund har även denna person vänt sig så att den har ryggen mot dörren. Ologiskt beteende från den enskilde kan tyckas men fascinerande och inte utan sin förklaring.  

Social conformity kan beskrivas som en tendens att justera din attityd, dina värderingar och ditt beteende tillsammans med andra. Frågan är om det på detta sätt går att medvetet skapa en kultur eller åtminstone ett hållbart gemensamt förhållningssätt? Det är så vi gör här. På Klågerupskolan arbetar vi sedan några år tillbaka med vårt gemensamma utvecklingsarbete med fokus på elevernas egna ansvar. När vi började vårt utvecklingsarbete bestämde vi oss för att först titta närmare på hur vi lärare själva förhåller oss till vår undervisning. Vad gör vi gemensamt och vad kan vi bli bättre på? Vi utgick initialt från Etienne Wengers teori om  Communities of practise som kortfattat går ut på hur en grupp människor som delar samma intresseområde kontinuerligt kan utveckla sin prestation mot samma mål. Vi landade i något så grundläggande som ansvar. Hur hjälper vi till att skapa en större ansvarskänsla hos våra elever? Hur lyfter vi denna känsla och främst hur behåller vi den? Det har varit viktigt under vårt utvecklingsarbete att gå lugnt och metodiskt fram, att arbetet utgår från ett gemensamt upplevt behov och att det vi gör ska kännas logiskt. Vems fel är det egentligen om vi skulle misslyckas då? Om vi går för fort fram och tappar fokus?  Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället.? Fortsätt läsa Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

Under luppen – att lära av och i sin egen vardag

Helt plötsligt blir jag medveten om varje liten detalj i min undervisning. Kroppsspråk, hur jag talar, vad jag säger och när jag säger det? Jag reflekterar över större frågor såsom hur och varför jag väljer de aktiviteter som jag väljer och mindre såsom hur jag använder whiteboarden och om det  jag skriver och säger blir tydligt för eleverna? Hänger de med i mina tankegångar eller finns osynliga hinder som jag inte är medveten om?  Frågor som jag ständigt formulerar i mitt huvud och utvärderar under arbetets gång men alltför sällan ställer högt eller samtalar med någon kring. Fortsätt läsa Under luppen – att lära av och i sin egen vardag

Ditt pedagogiska kapital

Under året har jag gått Malmö Högskolas handledarutbildning, en förberedelse för att ta emot lärarstudenter. En av inlämningsuppgifterna som vi haft under kursen handlade om vilka faktorer som gjort oss till den lärare vi är idag. Grundutbildning och vidareutbildning påverkar oss i hur vi är som lärare idag och vi kommer inte undan att vi har vi alla har en historia både före och efter utbildning som även den har inverkan på oss och får oss att agera på olika sätt. Det kan handla om förebilder, som nödvändigtvis inte behöver vara knutna till skolvärlden, om personer som gett oss insikter, händelser vi själva upplevt under egen skolgång eller erfarenheter av arbetslivet i eller utanför skolan. Fortsätt läsa Ditt pedagogiska kapital

Utmaningar i det professionella kollegiala lärandet

På Marbäcksskolan driver vi just nu ett utvecklingsarbete inspirerat av Helen Timperleys tankar om hur fortbildning för lärare bäst bör läggas upp för att ge resultat. Att först börja med att identifiera elevernas behov och sedan med det som utgångspunkt lägga upp det kollegiala lärandet med ny kunskap för att höja elevernas måluppfyllelse.  Vår resa för att få det kollegiala lärandet på vår skola att fungera har bara börjat, men i detta inlägg kommer jag att lyfta några av de utmaningar vi stött på i början.

Just nu hoppar vi inte på nya ideér, vi är upptagna och det kommer ta tid.

Fortsätt läsa Utmaningar i det professionella kollegiala lärandet

En lärares bikt

Skolavslutningen är avklarad och eleverna har gått på sommarlov. Dags att utvärdera mig själv och min undervisning. När jag utvärderar mig själv har jag några principer jag försöker hålla i huvudet:

  1. Jag är orsaken till det som händer i min klass och på mina lektioner. Den dag jag börjar lägga ansvaret på faktorer runt omkring mig, ger jag upp min möjlighet att påverka och förändra.
  2. Fokus ska ligga på mina svagheter. Det är säkert bra att förädla det man är bra på också, men det är eleverna som får lida när jag är dålig. För dem kan det vara helt avgörande att jag får bukt med mina svagheter.
  3. Förändringsarbete är obehagligt. Det som gör ont att inse försöker vi ofta bortförklara eller skyla över. Därför krävs mod och elakhet. Ju elakare jag vågar vara mot mig själv, desto större är sannolikheten att jag verkligen kommer att få till stånd en förändring.

Den här bloggen handlar om lärare som lyfter fram det de är bra på. Saker de lyckats med och saker de gått i land med. Saker som andra skulle kunna ta efter. Gott så. Jag tycker själv det är inspirerande att läsa om undervisningsprojekt som fungerat bra och som skulle kunna utveckla även min undervisning. Men nu är det alltså dags att vända på steken och fokusera på det som inte lyckades.

Jag heter Joakim Nilsson och är förstelärare på Röda skolan. Här följer nu saker jag gjort riktigt dåligt under det gångna läsåret och som smärtar att behöva erkänna:

Fortsätt läsa En lärares bikt