Etikettarkiv: Lågaffektivt förhållningssätt

Varför inte lågaffektiv?

Att tänka stort innebär oftast att tänka smått

Debatten kring oordningen i skolan, stökiga klassrum och våldsamma elever är ständigt återkommande och diskuteras flitigt och väl i allt från sociala medier, nyhetsflöden, runt köksbord och i politiken. Den strida ström av beklaganden påverkar såväl skola i stort som indirekt arbetet i klassrummen. Som lärare påverkas jag dagligen. Samtidigt förvandlas lågaffektiva metoder och forskning, metoder för att hantera och minska stöket och våldsamheterna,  likt svordomar i debatten. Vissa förordar istället hårdare tag med argument att vi inte kan låta ett fåtal stökiga elever förstöra för de mer skötsamma eleverna, samtidigt som andra (forskare och sakkunniga) hävdar motsatsen. Fortsätt läsa Varför inte lågaffektiv?

Lågaffektivt bemötande – Som grund i mitt pedagogiska arbete

Lågaffektivt bemötande är inte att inte ställa krav, det är att ställa krav som fungerar.

En stol faller.
Ett skrik så gällt.
Tomma ord flyger.
Flykt från stress och oro.

En vän i vägen.
En kind som hettar.

Inte förlåt.
Ett barn så skört.

Du söker dig fram.
Letar för att hitta.
Jag frågar och frågar.
För att förstå och veta. 
Varför sitter du i skåpet?

Jag lär mig dina svar. 
Av sakerna du gör.
Olinjerade papper tar vi bort.
Stiftpennan likaså. 

Du sitter längst fram i klassrummet. 
Där hör jag dina viskningar. 
Din plats ger oss stöd.
Den får mig att ibland förstå. 

Barn med utmanade beteende är utmanande för oss för att de saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanade.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Som grund i mitt pedagogiska arbete

Stressad Lärare

KNACK, KNACK, KNACK… 
Det knackar rejält på fönstret och jag lyfter snabbt blicken då jag hör hur intensiva knackningarna är. Utanför står en av mina kollegor på Aggarpsskolan och jag ser i blicken hur stressad läraren är. Frustrationen och stressen går rakt igenom rutan. Kvickt är vi på språng för att se vad vi kan göra. Läraren förklarar högt och irriterat situationen om att vara själv i klassrummet när en elev sätter sig på tvären, vi märker helt klart att läraren är i affekt, förklaringar och frustration kommer som en flod över oss och det är svårt att förstå hela sammanhanget, på bara en minut blir samtalet helt obegripligt.

Här stoppar vi bandet. Fortsätt läsa Stressad Lärare

Lågaffektivt bemötande – Det som är bra för någon är oftast bäst för alla (del 2)

I mitt tidigare inlägg (här) lyfte jag fram vikten av att skapa en skolmiljö som präglas av lugn, trygghet och positiva förväntningar. En inkluderad lärmiljö som möjliggör för alla mina elever. Ett låg-affektivt förhållningssätt för att skapa trygghet och tilltro. Men att vara lärare innebär också att kunna leda, även i svåra stunder, och samtidigt få eleverna att vilja följa efter. I detta inlägg ska jag försöka förtydliga hur det arbetet kan se ut i mitt klassrum.

Det där jag lärde mig att börja med. Det måste jag nog sluta med.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Det som är bra för någon är oftast bäst för alla (del 2)

Lågaffektivt bemötande – En miniserie i två delar (del 1)

Under våren har jag besökt grundskolor och förskolor runt om i Svedala kommun med uppdrag att sprida kunskap och erfarenhet kring elever som utmanar skolan med utmanade och problemskapande beteende. Nya möten som inspirerat mig oerhört. Jag har även skrivit inlägg (läs här) där jag beskrivit mitt arbete i klassrummet, tillsammans med eleverna, med fokus på ett Låg-affektivt förhållningssätt. Men efterfrågan om mer kunskap, bemötande och arbetsmetoder är fortfarande stor och behöver ständigt föras vidare och lyftas fram. Vad är t.ex. Låg-affektivt bemötande och hur kan man tillämpa det? I detta och i nästkommande inlägg gör jag några nedslag kring förhållningssätt, arbete och metoder såväl utifrån forskning som inifrån mitt klassrum.  Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – En miniserie i två delar (del 1)