Etikettarkiv: Lågaffektivt bemötande

Min utmaning – Problemskapande beteende i skolan

Att framhäva läraryrket, dess roll och uppdrag är viktigt för mig. Det är ett för betydande yrke för att inte bli belyst, betraktat och förmedlat. Jag försöker vara en positiv kraft samtidigt som är jag otroligt ödmjuk inför dess utmaningar, besvikelser och sorger.

I detta inlägg kommer jag att belysa arbetet kring elever som utmanar skolan med problemskapande beteende. Inte mitt första, och heller inte mitt sista inlägg inom samma område. Det är dessutom ett led i min skolas SKA-arbete, att skapa lärmiljöer som möjliggör för alla. Likväl en stor drivkraft för mig personligen. En skola för alla våra elever oavsett om deras förutsättningar, förmåga och/eller behov kräver mer.

Jag utgår oftast ifrån det arbete som jag kan utföra i klassrummet,  tillsammans med mina elever. För det går att göra mycket, lärare och elev emellan. Fortsätt läsa Min utmaning – Problemskapande beteende i skolan

Stressad Lärare

KNACK, KNACK, KNACK… 
Det knackar rejält på fönstret och jag lyfter snabbt blicken då jag hör hur intensiva knackningarna är. Utanför står en av mina kollegor på Aggarpsskolan och jag ser i blicken hur stressad läraren är. Frustrationen och stressen går rakt igenom rutan. Kvickt är vi på språng för att se vad vi kan göra. Läraren förklarar högt och irriterat situationen om att vara själv i klassrummet när en elev sätter sig på tvären, vi märker helt klart att läraren är i affekt, förklaringar och frustration kommer som en flod över oss och det är svårt att förstå hela sammanhanget, på bara en minut blir samtalet helt obegripligt.

Här stoppar vi bandet. Fortsätt läsa Stressad Lärare

Lågaffektivt bemötande – En miniserie i två delar (del 1)

Under våren har jag besökt grundskolor och förskolor runt om i Svedala kommun med uppdrag att sprida kunskap och erfarenhet kring elever som utmanar skolan med utmanade och problemskapande beteende. Nya möten som inspirerat mig oerhört. Jag har även skrivit inlägg (läs här) där jag beskrivit mitt arbete i klassrummet, tillsammans med eleverna, med fokus på ett Låg-affektivt förhållningssätt. Men efterfrågan om mer kunskap, bemötande och arbetsmetoder är fortfarande stor och behöver ständigt föras vidare och lyftas fram. Vad är t.ex. Låg-affektivt bemötande och hur kan man tillämpa det? I detta och i nästkommande inlägg gör jag några nedslag kring förhållningssätt, arbete och metoder såväl utifrån forskning som inifrån mitt klassrum.  Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – En miniserie i två delar (del 1)

Lågaffektivt bemötande – Vilse i klassrummet

Vid arbete med barn är det lätt att köra i diket, lätt att göra fel och det är alldeles för lätt att känna sig misslyckad. Misslyckad över en arbetssituation, ett undervisningsmoment, ett bemötande, en klass/elev, ett kollegium, alla goda intentioner om att lyckas till trots.  Men min känsla av misslyckande är troligtvis inte i närheten av hur en elev kan känna sig. I synnerhet inte i jämförelse med de elever som ofrivilligt utmanar skolan med krävande och problemskapande beteende. De som aldrig känner att de lyckas, de som föräldrar kan arbeta för att få bort, de som ingen vill leka med.  I vardagen som lärare att det lätt att hamna vilse, vilse i arbetet.  För att hamna på rätt väg har Ross W. Greene och Bo Heljskov Elvén blivit mina vägvisare. Deras arbete och böcker vägleder mig i en vardag där mycket kan gå och går fel, såväl för mig, mina kollegor och våra elever. Utifrån deras forskning och böcker försöker jag skapa en plats där jag och mina elever faktiskt kan lyckas, utifrån ett kognitivt, humanistiskt förhållningssätt.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Vilse i klassrummet

På spaning med Dr. Ross W Greene – Collaborative Problem Solving

“Barn vill göra rätt om de kan”. Det är en av mina grundpelare som lärare och människa. Uttrycket är hämtat från Dr. Ross W Greene, doktor och forskare vid Harvard Medical School i Boston.

I tidigare inlägg har jag belyst arbetet kring elever med problemskapande beteenden. En stor utmaning men samtidigt en möjlighet. En möjlighet att förändra förutsättningarna för en del av mina elever, oavsett dess problematik. Elever som ibland ingen, inte ens dem själva, tror kan lyckas. Jag möter dagligen elever som kämpar med att lära sig att läsa, skriva och räkna. Dessa elever har alla möjligheter att lyckas, genom ett väl beprövat och erkänt sätt förmår skolan att ge dessa elever rätt bemötande och förutsättningar. Men jag möter också elever som dagligen kämpar för att lära sig att använda sin tankeförmåga för att kunna hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardags- och skolsituationer. Barn som sprider oro och frustration omkring sig. Barn som bråkar, slåss och skriker. Barn som utmanar skolan på alla dess vis. Ger skolan dessa elever rätt förutsättningar och möjligheter för att lyckas?
Fortsätt läsa På spaning med Dr. Ross W Greene – Collaborative Problem Solving