Etikettarkiv: Bemötande

Lågaffektivt bemötande – När och varför

Att vissa elever i skolan kräver ett extra bra bemötande för att inte hamna i bråk och/eller problemskapande beteende är inget nytt. Men varför kan “vissa” elever lättare och på ett mer adekvat sätt hantera alla de sociala, inlärningsmässiga och beteendemässiga krav som ställs på dem i skolan? – Jo, enligt forskningen för att de kan. De har de färdigheter som krävs för att göra det.

Kids who can behave, will behave. (Greene)

Barn som kan uppföra sig gör det. Det är en grundläggande människosyn som forskare menar bör ta bort elaka motiv, negativ vilja och mycket annat ödeläggande ur våra relationer med elever som har ett problemskapande beteende. Det är också ett grundläggande fundament i mitt arbete som lärare och en stående utgångspunkt i detta likväl som i övriga av mina tidigare inlägg (läs här) där jag framhåller utvalda delar av  Bo Heljskov Elvéns och Ross W. Greenes tankar och studier kring barn som bråkar och/eller har ett utmanande beteende i skolan. Betänkt “utvalda delar” för vidare förståelse, helhetsgrepp och kunskap hänvisar jag dock till deras hela studier och litteratur vilka jag refererar till i slutet av detta inlägg.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – När och varför

#metoo, vikten av att se genus för att kunna främja jämställdhet

#Metoo, #Tystnadtagning, #Visjungerut, #Närmusikentystnar, #Medvilkenrätt, #Imaktenskorridorer, #Teknisktfel, #Vikokaröver, #Timeout, #Vardeljus, #Tystdansa, #Deadline, #Orosanmälan, #Räckupphanden, #Ickegodkänd, #Tystiklassen…

De sista uppropen kommer från olika aktörer i skolans värld. #Räckupphanden är ett initiativ från gymnasieelever och i #Tystiklassen uttalar sig elever i både grund- och gymnasieskola om de sexuella trakasserier de utsatts för, och som i många fall ignorerats och bagatelliserats av vuxenvärlden.

I Lärarnas tidning, 14/11-2017, beskriver Patrik Ask, rektor på Thoren Framtid i Falköping att skolan är en identitetsbyggande plats för elever och deras sociala träning och hur #metoo-kampanjen tydliggjort hur viktigt det är att alla vuxna i skolan är ”rusa till människor”, och inte ”titta bort människor” när det sker kränkningar. Att civilkurage i den här typen av situationer inte är valbart för den som arbetar med barn och ungdomar. Att skolans större uppgift är att göra det omöjligt att arbeta med barn och ungdomar och samtidigt vara en ”titta bort” människa.  #metoo-kampanjen är ett kvitto på att vi inte kan slå oss till ro i den här frågan. Fortsätt läsa #metoo, vikten av att se genus för att kunna främja jämställdhet

CPS – Collaborative Proactive Solutions (del 2)

I mitt senaste inlägg här valde jag att belysa grunderna i PhD. Ross W Greenes modell CPS (Collaborative Proactive Solutions – Problemlösning i samförstånd) utifrån hans samlade erfarenheter, kliniska arbete och forskning om barn med explosiva beteenden vid Harvard Medical School, Boston Massachusetts.

Sedan dess har mitt arbete fortskridit, dels den vanliga undervisningen men jag har även blivit tillfrågad, utifrån Greenes tankar, att föreläsa och delta i andra skolors gemensamma utvecklingsarbete under deras pedagogiska konferenser och APT. Därav kommer detta inlägg att handla om fortsättningsarbetet utifrån Greenes samlade erfarenheter och forskning. Fortsätt läsa CPS – Collaborative Proactive Solutions (del 2)

Ett sätt att utmana elever vid utvecklingssamtal

Jag har under mina år haft många utvecklingssamtal med elever. Några har blivit bra och utvecklat eleverna medan andra, som jag upplevt det, inte varit utvecklande för eleverna utan de har blivit ännu ett sätt för dem att få bekräftelse på hur de ligger till men inte hur de ska komma vidare i sin utveckling. Jag har alltid mål som eleverna tar del av för lektionerna  och vi försöker utvärdera nästan varje lektion. Eleverna ska genom detta få möjlighet att upptäcka om de kommer närmare målet, men dessvärre upplever jag att eleverna har svårigheter att se att lektionerna är en del i utvecklingen mot deras mål. Under vårterminen 2017 provade vårt arbetslag därför att förändra våra samtal så att eleverna får se sin utveckling på ett mer konkret sätt. De yngre eleverna som jag arbetar med behöver ofta olika stöd för att utveckla sin förmåga att upptäcka sin egen framgång.

Fortsätt läsa Ett sätt att utmana elever vid utvecklingssamtal

Olle – ett explosivt barn

Olle är en 8-årig pojke som bor med sina föräldrar och sin lillebror i en liten by. Han går i årskurs 1 på en skola i samma by. Ämnena i skolan är egentligen inte särskilt svåra för Olle, särskilt inte matematik. Han är även allmänbildad och nyfiken på omvärlden. Det har dock hänt mycket i skolan, särskilt i anslutning till rasterna. Olle är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, som visar kärlek, empati, glädje och även ilska till 100 %. Det kan gå snabbt från lek och glädje till total ilska och negativ affekt och kaos. Detta ställer till det för Olle och hans omgivning, han är ofta otröstlig efter ett utbrott och full av ånger. Inte sällan riktar han det mot sig själv och uttrycker att allt är hans fel och han inte är värd någonting.

Olle är ett explosivt barn, ett känslobarn. Vi kan inte möta honom utifrån en Volvomanual, vi måste möta honom utifrån en Ferrarimanual. Han är inte förutsägbar och lite “tråkig”, som en Volvo. En Volvo bara rullar och rullar, år ut och år in, bara den får lite underhåll. Olle däremot är likt en Ferrari, fulladdad med hästkrafter och väldigt bränsletörstig. Likt en Ferrari kan det vara svårt att handskas med Olle, särskilt om man använder Volvomanualen. Men om vi lär oss använda Ferrarimanualen, då kan vi bemöta och ge rätt förutsättningar för att Olle ska lyckas.

Fortsätt läsa Olle – ett explosivt barn