Etikettarkiv: Bemötande

Första mötet bildar norm

Vi har gått och tittat på varandra ett tag, eleverna i min blivande elevgrupp och jag. Vi har sett varandra i matsalen, på skolgården och på andra ställen i skolans miljö som ligger utanför klassrummet. Båda parter vet att snart kommer dagen då vi möts på riktigt.  Så blir det ny termin, stunden kommer då klassrumsdörren öppnas och jag står öga mot öga med för mig okända men förväntansfulla nioåringar. Vad kommer att hända? Hur kommer det att fungera med en ny lärare? Är han sträng? Vilka spelregler gäller? Får man ha kepsen på?  Förväntningar och nyfikenhet från båda parter präglar stämningen. Atmosfären känns som om man kan ta på den.  Alla – verkligen alla elever blickar nyfiket men avvaktande på mig och undrar hur jag kommer att starta lektionen!

Fortsätt läsa Första mötet bildar norm

Att våga ge utmanande uppgifter som kräver tid och tankeverksamhet

För att elever ska kunna gå vidare till djupare förståelse och kunna omsätta och tillämpa sina nyvunna kunskaper i andra situationer och sammanhang krävs ytlärande, skriver Hattie, Fisher och Frey i boken ”Framgångsrik undervisning i matematik”. Ytlärning får dock inte förväxlas med ytligt lärande. Hur tränar vi i skolan för att skapa en djupare förståelse som kan omsättas i nya situationer? Vad ska jag som lärare tänka på?

Djupinlärning handlar om att du inte bara ska komma ihåg det du lärt dig, utan att förstå det och kunna sätta det i sammanhang. Djupinlärning handlar om att du söker förståelse om hur regler ska användas och varför de finns i stället för att endast memorera dem. Djupinlärning utvecklas när meningsfulla och förklarande samtal infinner sig, här kommer ytinlärning in genom att eleven kan se djupare mönster, göra generaliseringar, formulera hållbara argument och kunna ge konstruktiva synpunkter på andras resonemang genom att djupa och bredda dem. Fortsätt läsa Att våga ge utmanande uppgifter som kräver tid och tankeverksamhet

Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

1962 genomförde dolda kameran ett nu klassiskt experiment baserat på tankarna kring Social conformity. Ett antal personer befinner sig i en hiss alla med ryggarna mot dörren. In kommer försökskaninen intet ont anande. Efter en stund har även denna person vänt sig så att den har ryggen mot dörren. Ologiskt beteende från den enskilde kan tyckas men fascinerande och inte utan sin förklaring.  

Social conformity kan beskrivas som en tendens att justera din attityd, dina värderingar och ditt beteende tillsammans med andra. Frågan är om det på detta sätt går att medvetet skapa en kultur eller åtminstone ett hållbart gemensamt förhållningssätt? Det är så vi gör här. På Klågerupskolan arbetar vi sedan några år tillbaka med vårt gemensamma utvecklingsarbete med fokus på elevernas egna ansvar. När vi började vårt utvecklingsarbete bestämde vi oss för att först titta närmare på hur vi lärare själva förhåller oss till vår undervisning. Vad gör vi gemensamt och vad kan vi bli bättre på? Vi utgick initialt från Etienne Wengers teori om  Communities of practise som kortfattat går ut på hur en grupp människor som delar samma intresseområde kontinuerligt kan utveckla sin prestation mot samma mål. Vi landade i något så grundläggande som ansvar. Hur hjälper vi till att skapa en större ansvarskänsla hos våra elever? Hur lyfter vi denna känsla och främst hur behåller vi den? Det har varit viktigt under vårt utvecklingsarbete att gå lugnt och metodiskt fram, att arbetet utgår från ett gemensamt upplevt behov och att det vi gör ska kännas logiskt. Vems fel är det egentligen om vi skulle misslyckas då? Om vi går för fort fram och tappar fokus?  Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället.? Fortsätt läsa Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

Logiskt tänkande – hur svårt kan det vara?

Alla har vi ibland eleven som står inför en uppgift och som utan att först ha gjort ett försök själv uttalar ”Jag kan inte”, ”Jag förstår inte” eller kanske ”Jag vill inte”.  Eleven som vägrar att ge sig i kast med en uppgift utan att ha gjort minsta ansats till ett eget försök.

foto: Bengt Christensson

Eleven som väljer det givna nederlaget att inte ens ge uppgiften en chans. Detta istället för att prova och då förhoppningsvis nå framgång.  Det fall jag vill beskriva handlar om rent logiskt tänkande. Tänkande som i princip inte kräver några förkunskaper. Jag ska berätta om en åter-kommande situation i undervisningen där jag tror att många förskolebarn snabbt skulle kunna experimentera sig fram till en lösning men där en och annan 10 – 11 åring hellre avsäger sig uppgiften än att riskera att misslyckas. Hur tänker eleven?

Fortsätt läsa Logiskt tänkande – hur svårt kan det vara?

Lågaffektivt bemötande – När och varför

Att vissa elever i skolan kräver ett extra bra bemötande för att inte hamna i bråk och/eller problemskapande beteende är inget nytt. Men varför kan “vissa” elever lättare och på ett mer adekvat sätt hantera alla de sociala, inlärningsmässiga och beteendemässiga krav som ställs på dem i skolan? – Jo, enligt forskningen för att de kan. De har de färdigheter som krävs för att göra det.

Kids who can behave, will behave. (Greene)

Barn som kan uppföra sig gör det. Det är en grundläggande människosyn som forskare menar bör ta bort elaka motiv, negativ vilja och mycket annat ödeläggande ur våra relationer med elever som har ett problemskapande beteende. Det är också ett grundläggande fundament i mitt arbete som lärare och en stående utgångspunkt i detta likväl som i övriga av mina tidigare inlägg (läs här) där jag framhåller utvalda delar av  Bo Heljskov Elvéns och Ross W. Greenes tankar och studier kring barn som bråkar och/eller har ett utmanande beteende i skolan. Betänkt “utvalda delar” för vidare förståelse, helhetsgrepp och kunskap hänvisar jag dock till deras hela studier och litteratur vilka jag refererar till i slutet av detta inlägg.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – När och varför