Etikettarkiv: Bemötande

Jag vill inte, om avvärjningsbeteende

-Jag kan inte skriva på datorn. Knapparna känns helt konstiga!!! Frustrationen i rösten är tydlig.  

När möjligheten ges att göra uppgiften på papper är det bordet det är fel på. Det vickar, blir inte snyggt. Hjälper inte att det viks en pappersbit som läggs under det vickande benet.

-Om jag råkar knuffa på bordet åker pappersbiten bort, då vickar bordet ändå. Jag kan inte sitta vid det här bordet, måste ha ett annat bord!

Då är det ytan på det nya bordet som stör. Den är liksom halare än den andra, armarna glider konstigt då, det går helt enkelt inte att skriva.

Hela situationen skriker av avvärjningsbeteende. Det är inte datorns knappar, vickande bord eller hala bordsskivor som är problemet och därför inte heller lösningen. Är det uppgiften som är för svår, otydlig eller ointressant? Varför försöker eleven med näbbar och klor fly uppgiften till varje pris? Det tar energi från både eleven och mig. Det hade gått snabbare att börja skriva istället för att kämpa emot. Fortsätt läsa Jag vill inte, om avvärjningsbeteende

Lågaffektivt bemötande – Som grund i mitt pedagogiska arbete

Lågaffektivt bemötande är inte att inte ställa krav, det är att ställa krav som fungerar.

En stol faller.
Ett skrik så gällt.
Tomma ord flyger.
Flykt från stress och oro.

En vän i vägen.
En kind som hettar.

Inte förlåt.
Ett barn så skört.

Du söker dig fram.
Letar för att hitta.
Jag frågar och frågar.
För att förstå och veta. 
Varför sitter du i skåpet?

Jag lär mig dina svar. 
Av sakerna du gör.
Olinjerade papper tar vi bort.
Stiftpennan likaså. 

Du sitter längst fram i klassrummet. 
Där hör jag dina viskningar. 
Din plats ger oss stöd.
Den får mig att ibland förstå. 

Barn med utmanade beteende är utmanande för oss för att de saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanade.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Som grund i mitt pedagogiska arbete

Vakta din tunga, men tala ur skägget!

Ord kan väga lätt och tungt

Alla lärare känner sig någon gång tjatiga (ibland något för ofta…). Du tycker att du varit tydlig, att du sagt en sak minst fem gånger, att du dessutom sagt samma sak i flera veckor, att du verkligen tycker att du har förvissat dig om att alla har hört. Ändå verkar det som att ingen mer än du fanns i rummet varje gång du yttrade dig… Som om alla såg att din mun rörde sig men att det inte kom något ljud från den…

Den här känslan kan kännas tröstlös och även den mest ihärdige kan vackla och börja misstro sin egen förmåga.


Samtidigt är du som lärare en viktig röst som förutom att förmedla kunskap ska förmedla demokratiska värderingar, guidning i livet, ordning och struktur, lugn och trygghet och objektiv syn på tillvaron. Du ska också kunna använda dina ord för att medla, förklara, inspirera, väcka tankar och mana på.

Fortsätt läsa Vakta din tunga, men tala ur skägget!

En undervisning anpassad för alla

För några veckor sedan såg jag en bild som väckte många tankar hos mig. På bilden ser man hur en man skottar snö på trappan vid ingången till en skola och eleverna tittar på. Bredvid trappan finns en rullstolsramp som också är full med snö. En av eleverna sitter i rullstol och ber mannen skotta rampen. Mannen svarar då att han faktiskt håller på att skotta trappan och tar rampen efter det. Då svarar eleven i rullstol att om han istället skottar rampen först så kan alla komma in.

Länk till bild

Bilden får mig att fundera på hur vi tänker när vi planerar vår undervisning. Skottar vi trappan och låter några elever vänta eller skottar vi rampen först så alla kan komma in samtidigt?

Fortsätt läsa En undervisning anpassad för alla

Det finns inga mirakelformer i skolan – Det finns bara tid att förändra ditt eget förhållningssätt

Att ständigt vara tillgänglig, på tårna, närvarande och nära eleverna är en stor del av min lärarroll. Men för att orka och kunna bidra med mitt bästa ”lärar-jag” behöver jag vara otroligt noga med var jag lägger min energi. Ett viktigt steg i detta är att fokusera på det som jag faktiskt kan påverka och därmed sluta att tänka på sådant som jag inte kan påverka. Det har givit mig otroligt mycket mer tid till det jag faktiskt är bra på – Att undervisa i klassrummet.  Det har även givit mig mer tid till relationsskapande arbete med eleverna, bemötande och förhållningssätt kring elever som utmanar skolan samt energi att klara av en dag i skolans värld.

För det är lätt att ”fastna” i vårt yrke. Känsla av att inte räcka till, känsla av att fråntas sitt huvudsakliga uppdrag är inte helt ovanlig för en lärare. Jag undervisar i stora elevgrupper och har ofta känslan av att det inte finns tid för alla mina elever.  Finns det inga mirakelformer i skolan? Jag tror faktiskt inte det. Men hur lyckas man då? Nedan ska jag försöka förklara hur jag tänker. Fortsätt läsa Det finns inga mirakelformer i skolan – Det finns bara tid att förändra ditt eget förhållningssätt