Etikettarkiv: Ansvarstagande

Ett arbetslags väg mot samsyn och struktur

samt utveckla elevers ansvarstagande och höja pojkars resultat

Ny termin innebär alltid ett visst mått av oordning och man behöver alltid sätta nya rutiner. En ny skola med plats för 700 elever och där många i personalen också är nya för varandra innebär så klart ett ännu större behov av att fastställa ordningsregler och rutiner både för elever och lärare. Den här bloggen kommer beskriva hur arbetslag 7-8 på Aggarpskolan tillsammans arbetat med att implementera regler och rutiner och hur vi från att prata yttre ramar gått till ramar kring innehållet i undervisningen, allt för att utveckla elevers ansvarstagande och höja elevers resultat.  Fortsätt läsa Ett arbetslags väg mot samsyn och struktur

FN-projekt, ett språk- och kunskapsutvecklande arbete

Under de sista veckorna på terminen har jag arbetat med ett FN-projekt med mina klasser i geografi och svenska. Arbetet blev på många sätt lyckosamt och jag vill här dela med mig av upplägget samt ge er min bild av vad som gjorde undervisningen framgångsrik.

Tidigare i våras var Sandra Pilemalm från Naverlönnskolan hos oss på Spångholmsskolan och föreläste om hur lärare kan öka motivationen och ansvarstagandet i sin undervisning. Hon berättade då bl a om två arbetsområden som hon genomfört baserade på entreprenöriellt lärande och som fungerade som en form av rollspel. Sandra har även skrivit blogginlägg om dessa projekt som du kan läsa om här:

Några dagar efter Sandras föreläsning tog jag kontakt med henne för att be om inspiration till ett FN-rollspel som jag gått och grunnat på. Det ledde till att Sandra och jag träffades och tillsammans planerade upp ett helt arbetsområde inom geografi som baseras på ett rollspel där eleverna i par utses som representanter för länder där absolut fattigdom råder. De jobbar sedan på uppdrag av ordföranden (läraren) i FN:s sociala och ekonomiska råd med att:   Fortsätt läsa FN-projekt, ett språk- och kunskapsutvecklande arbete

I Gibbons fotspår – språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

För de allra flesta av oss ser dagens klassrum annorlunda ut än det som mötte oss för bara några år sedan och påståendet att alla lärare är språklärare har nog sällan varit så aktuellt som det är idag. För att lyckas med att ge våra elever, oavsett språklig bakgrund, goda ämneskunskaper, en djupare förståelse, ett kritiskt tänkande och dessutom en god behärskning av det svenska språket måste kunskap och språk ges möjlighet att utvecklas tillsammans i våra klassrum.  Fortsätt läsa I Gibbons fotspår – språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

Tjat, tjat och lite tjat till!

Så har halva höstterminen gått och jag har på gott och ont börjat lära känna min etta. En brokig och trevlig klass med 25 elever. Det här med 25 elever går nog bara att konstatera att det är för många i en etta. Inte att man inte hinner med att undervisa för det går om man planerar därefter och forskning visar ju att klasstorleken inte är avgörande för resultatet, men att hinna med individen är svårt. Hur ska man hinna se alla 25 varje dag? Snart får jag plocka fram klasslistan och bocka av att jag pratat med alla mina elever varje dag. Mina tidigare klasser har legat mellan 27 och 18 elever och min erfarenhet har lärt mig att runt 20 är mer rimligt, i alla fall ur perspektivet att ”se” alla. Nu är det dock inte klasstorleken det ska handla om, utan tjat!

Vissa dagar har jag dessa veckor känt mig som den tjatigaste läraren i världen. Med tjat menar jag att säga samma sak om igen och till slut med ett ganska irriterat tonfall. Jag blir så trött på mig själv och undrar om inte mina elever blir det också? Jag vet ju att det inte fungerar, att jag bara borde luta mig tillbaka, följa min plan och ha tålamod. Jag tror lite ligger i att jag med de nya kursplanerna känner en större press att nå resultat och att jag därför snabbt vill nå arbetsro i klassen och få alla mina individer med på banan. Vi (jag i alla fall) pratar ofta om våra små elever som nyfikna och med glittrande ögon. Visst är det så till viss del, men sanningen är ju att vi hos vissa av våra små måste tända glittret för de är inte riktigt där ännu, skolmognad kallas det visst. Nåväl, jag och vi ska dit! Mina elever är indelade i familjegrupper, utifrån Barbro Goldingers tankar, och jag vet ju att om jag bara låter dessa grupper sköta sitt arbete så ökar barnens förmåga till ansvarstagande och att visa hänsyn. Fortsätt läsa Tjat, tjat och lite tjat till!

Vad säger man när man inte vet vad man ska säga?

Det senaste året har jag arbetat mycket med resonemang och diskussioner. När Lgr11 kom och jag första gången skulle göra bedömningar fastnade jag direkt på meningen : “… för samtalen och diskussionerna framåt och fördjupar eller breddar dem.” Hur bedömer jag det? Ger jag eleverna möjlighet att träna på detta? Vet de hur man gör? Jag arbetar med mellanstadieelever och tyckte nog i början att det var lite mycket begärt av dem. Det första jag började med var att låta eleverna regelbundet träna diskussion i samma grupper. Under en period på 5-7 veckor fick eleverna förbereda sig hemma genom att läsa utdrag ur olika böcker där huvudpersonen sattes i valsituationer eller olika dilemma. De skulle tänka efter och skriva ner hur de själva skulle valt eller gjort. Sedan fick de diskutera i sin grupp i skolan. För dem som redan var duktiga på att göra sin röst hörd gick det bra och de utvecklades i att framföra åsikter.

Fortsätt läsa Vad säger man när man inte vet vad man ska säga?