Etikettarkiv: Ansvar

En skola skapar sig profil – från vision till verklighet

Vi stod där med en nybyggd skola, nyanlagd skolgård, ny utrustning och nya läromedel.  Framför oss hade vi uppgiften att bygga de mjuka värdena med våra elever typ ansvar, gemenskap, tillit, självförtroende, harmoni, trygghet, traditioner, m.m.

Till våra traditioner ville vi ha en värdig avslutning på såväl höst- som vårtermin. Även luciafirande kändes som ett måste. Där låg ribban inledningsvis, en nivå som snart kom att stiga när vi efterhand nådde nya delmål.

foto: Bengt Christensson

En bit in på första terminen ville eleverna ha ett event, en möjlighet att sjunga, spela och uppträda för resten av skolan. Vi riggade en enkel scen i den nybyggda idrottshallen. Som spotlights fungerade två vanliga läslampor som placerades på golvet alldeles nedanför scenen. Ljudet spreds från en liten gitarrförstärkare. Eleverna gjorde bra ifrån sig på scenen men det mesta runtomkring i form av utrustning saknades. Där börjar historien om våra event som – med elevernas hjälp – sedan skulle utvecklas till betydligt större format.

 

Fortsätt läsa En skola skapar sig profil – från vision till verklighet

Stationsmatte – ett sätt att differentiera din undervisning

I flera år har jag haft ”stationsmatte” på fredagarna. Likt man i idrotten har stationsträning, med aktiviteter under en viss tid och sedan byter, arbetar vi så i matematik.

Ofta har det blivit på just fredagarna. Jag hade tidigare ingen samverkan den matematiklektionen och behövde en lektionsstruktur som passade för det, men också för att sammanfatta och befästa veckans arbete. Stationernas innehåll växlar alltså från gång till gång.
Fortsätt läsa Stationsmatte – ett sätt att differentiera din undervisning

Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

1962 genomförde dolda kameran ett nu klassiskt experiment baserat på tankarna kring Social conformity. Ett antal personer befinner sig i en hiss alla med ryggarna mot dörren. In kommer försökskaninen intet ont anande. Efter en stund har även denna person vänt sig så att den har ryggen mot dörren. Ologiskt beteende från den enskilde kan tyckas men fascinerande och inte utan sin förklaring.  

Social conformity kan beskrivas som en tendens att justera din attityd, dina värderingar och ditt beteende tillsammans med andra. Frågan är om det på detta sätt går att medvetet skapa en kultur eller åtminstone ett hållbart gemensamt förhållningssätt? Det är så vi gör här. På Klågerupskolan arbetar vi sedan några år tillbaka med vårt gemensamma utvecklingsarbete med fokus på elevernas egna ansvar. När vi började vårt utvecklingsarbete bestämde vi oss för att först titta närmare på hur vi lärare själva förhåller oss till vår undervisning. Vad gör vi gemensamt och vad kan vi bli bättre på? Vi utgick initialt från Etienne Wengers teori om  Communities of practise som kortfattat går ut på hur en grupp människor som delar samma intresseområde kontinuerligt kan utveckla sin prestation mot samma mål. Vi landade i något så grundläggande som ansvar. Hur hjälper vi till att skapa en större ansvarskänsla hos våra elever? Hur lyfter vi denna känsla och främst hur behåller vi den? Det har varit viktigt under vårt utvecklingsarbete att gå lugnt och metodiskt fram, att arbetet utgår från ett gemensamt upplevt behov och att det vi gör ska kännas logiskt. Vems fel är det egentligen om vi skulle misslyckas då? Om vi går för fort fram och tappar fokus?  Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället.? Fortsätt läsa Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

Programmering – ett steg i rätt riktning mot proaktiva medborgare

Vårt samhälle efterfrågar människor som är proaktiva och därför är det viktigt att våra elever lär sig att tänka själv och är kreativa. De behöver rustas för att bli bra problemlösare.  I kapitel ett i läroplanen står det tydligt att skolan ska främja elever till att bli aktiva, kompetenta och ansvarskännande medborgare. Hur kan då programmering stärka detta uppdrag?

Att jobba med områden som man själv inte behärskar till fullo och känner sig osäker på är ibland jobbigt och svårt att angripa. Olika svepskäl är lätt att anamma och det skjuts ofta på framtiden. Samtidigt som det kan kännas tufft är det en härlig utmaning och när målet är uppnått, så infaller sig en underbar euforisk känsla i kroppen. DEN känslan vill jag att mina elever också ska få känna när de angripit och jobbat utanför sin comfortzon. Det är min uppgift som lärare att vägleda eleverna i jakten på nyckeln till lärandet. Att hitta stegen som tar dig upp från ”The pit” som James Nottingham beskriver i sin bok ”Utmanande undervisning i klassrummet”. När man en gång har fått uppleva att det var okej att inte kunna med en gång utan vid hårt arbete lyckades jag ta mig fram och över hindren som jag mötte på vägen. Har du lyckats en gång, så blir det lättare nästa gång du möter en uppgift du inte kan lösa med en gång. Fortsätt läsa Programmering – ett steg i rätt riktning mot proaktiva medborgare

Kamratrespons

Jag brukar introducera kamratrespons för mina elever redan i årskurs 1. Ska det fungera måste gruppen först vara trygg. För att det ska få effekt behöver det både tränas och ges handledning. Att se vad kompisarna gör mindre bra är eleverna i den här åldern oftast ganska bra på och det kräver tid och tålamod att träna eleverna till att bli bra lärresurser åt varandra.

Fortsätt läsa Kamratrespons