Svedala och världen – en fantastisk ”lektion” i tyska och i entreprenöriellt lärande

Onekligen kan jag ibland se mig som på bilden i min strävan att visa en modig kommunikationsvilja och ett kreativt lärandemönster. När tillfälle ges att prova något annat, tar jag det.

På Naverlönnskolan betonar vi det entreprenöriella lärandet lite extra detta läsår. Vi arbetar med ett modulsystem som ni kan läsa mer om i min kollega Lisbeth Berns blogg Vårt professionella lärande fixar vi själv. Helt naturligt ser nog varje lärare en skola eller ett klassrum framför sig när vårt entreprenöriella lärande diskuteras, för det är ju där lärandet och kunskapandet äger rum. Men även vår nya skola och de fräscha klassrummen är i regel neutralt utrustade, vilket kan bromsa vissa elevers entreprenöriella lust.

Så nu ska jag berätta hur det gick till i den bästa av världar. Orkar ni sedan läsa lite till, följ med på en kort reseskildring i slutet.

Helen Timperley betonar bland många faktorer vikten av att lärare behöver arbeta annorlunda och våga pröva något nytt. Min kollega Lotta Westberg Jonason och jag fick ett erbjudande som vi inte kunde motstå och ingen av oss hade kunnat ana att utfallet skulle bli så positivt. Det innebar mycket extra jobb och förutsatte ett glödande engagemang och det var verkligen värt det.

En av Svedalas vänorter är Bergen på den tyska ön Rügen. Förutom utbytet med en skola liknande vår egen, fick vi år 2014 erbjudandet att komma till Bergen inför öppnandet av ortens årliga julmarknad (fredag till söndag). Ni som har varit på en tysk julmarknad vet att tyskarna tar sin juletid på allvar. Bergen kommun skulle bjuda på allt, i gengäld skulle vi leverera luciaföreställningar vid olika tillfällen under de dagarna. Kontakten med vänskolan skulle samtidigt upprätthållas och våra elever skulle dagligen träffa och umgås med de tyska eleverna. Två tyska lärare fanns med.

Detta blev så lyckat att vi genast bjöds in till nästa år, således i år 2015, och det ska jag nu skriva om med ledord från det entreprenöriella lärandet som rubriker. Enligt min mening har våra elever under förberedelserna inför resan, under träningspassen inför luciaframträdandet, genom själva uppträdena samt genom samvaron och kontaktskapandet med de tyska eleverna överträffat alla förväntningar.

Skolverket har av regeringen fått i uppdrag att stimulera entreprenöriellt lärande. Det står bl.a. så här:

”Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta.
Samarbete med aktörer utanför skolan gör skolarbetet mer verklighetsanknutet.

Entreprenöriellt lärande:

Omsätta idéer till handling:

15 slumpmässigt valda av de intresserade eleverna som läser tyska i åk 7-9 och 2 språklärare skapade förutsättningar att träna inför uppgiften. Vi började i oktober och träffades på Elevens val-tid, ibland på lånad lektionstid från annat ämne (dock i undantagsfall) samt på elevernas fritid (direkt efter skoldagen).
Lotta la till de nya eleverna för 2015 till den slutna facebookgrupp som skapades 2014 i samband med vår första luciagrupp. Våra nya elever blev på så sätt genast förtrogna med uppdraget, kunde se bilder, filmer, prata med gruppen. Eleverna tog aktivt tag i detta med detsamma.
Eleverna sammanställde tillsammans med oss själva programmet. Vad ska sjungas? På vilka språk? Vilka röstkapaciteter har vi i gruppen? Ska vi ha med instrument? Vem kan spela? m.m.

Ta initiativ och ansvar:

En del elever slets ibland mellan våra träningspass och andra uppdrag (viktiga lektioner, prov, fritidsaktiviteter m.m.) men alla försökte hela tiden tillgodose gruppens behov av regelbundna träffar, kontinuitet och röst- och sångträning.
Alla var överens om att vi också måste sjunga på värdspråket. Tyska julsånger googlades, diskuterades, valdes, övades. All text lärdes utantill.
Efterhand som eleverna lärde känna varandra ändrades programmet för att passa varje individ. T.ex. var hälften av ”kören” pojkar, vilket ställde krav på sångval och kreativ röstanpassning.

Utveckla nyfikenhet, kreativitet och självtillit:

Vi åkte färja med Stena Line. De fyra timmarna på båten var början till många erfarenheter. Eleverna kom ofta och frågade oss:

-Kan vi göra si, kan vi göra så?

-Vi svarade: -Gå och fråga!

-Men de kan bara tyska?!

-Men så fråga på tyska då!

Därefter rasslade det mer eller mindre till och självförtroendet växte med varje ny liten erfarenhet. Se här nedanför!

Visa mod och ta risker:

Eleverna vågade fråga på tyska , t.ex. i restaurangen, och minsann – det funkade. Under sker, tyskan funkar utanför klassrummet 🙂
Vissa började ställa frågor till tyskar som satt vid ett nära bord – sannerligen modigt.
Våra elever, vars språkkunskaper i annat språk än modersmålet vida överstiger de tyska ungdomarnas, tog initiativ till samtal, först trevande, sen alltmer interagerande, följt av skratt och skämt – optimal interaktion, eller hur?
Bjuder man på sig själv, gör man också fel och får acceptans för det. Detta funkade på båda sidorna – en fröjd för oss att se.
Några elever utforskade orten på fredag eftermiddag och fick i uppdrag att hitta kyrkan (där vi skulle uppträda), hitta en kyrkovaktmästare och kontrollera om pianot var på plats, var vi skulle stå under föreställningen o.s.v. – en sann utmaning.
När vi väl stod redo, vitklädda och med ljus i hår och hand plus några tomtar, la sig ett lugn över gruppen och de hade aldrig tidigare sjungit med sådan känsla och kraft i rösten – fantastiskt!

Kommunicera och samarbeta:

För oss lärare var det en synnerligen positiv och mätbar upplevelse att se och höra våra elever interagera på målspråket i olika situationer. Det saknades verkligen inte beslutsförmåga och flera av mina elever har säkrat sitt betyg, åtminstone för den här terminen, tack vare sina insatser i den tysktalande världen. De till och med kommunicerade skriftligt tack vare facebook-gruppen.
För eleverna innebar deras lyckade insatser ökat självförtroende och stor vilja att utsätta sig för fler kommunikativa utmaningar.
Gruppen var allt annat än homogen. Tre årskurser, 7 pojkar och 8 flickor, många hade tidigare inte umgåtts med varandra i skolan. Den här upplevelsen sammansvetsade inte bara den svenska gruppen utan även de tyska eleverna integrerades. Sista kvällen satt alla blandade på restaurangen och det låg ett härligt surr av röster runt oss, ni vet, det där ljudet när man inte riktigt kan avgöra vilket språk som talas.
På avskedsdagen kom de tyska eleverna till hotellet för att ta farväl. Alla hade med sig en liten present till sina nya vänner. Det var den 6 december, då den helige Sankt Nikolaus kommer till de tyska barnen (och även vuxna) med godis och små presenter. Ungdomarna skildes med kramar och -hör och häpna- en och annan ledsen snyftning.

Planen är att vi ska ses igen i maj 2016, då i Svedala. Så härligt! Våra elever och deras föräldrar har tackat för möjligheten att få göra denna resa, se en annan värld och klara sig i den. Sann entreprenörskap, tycker jag i alla fall.

Ett svenskt Lucia-tåg i tyska Bergen

Denna lilla berättelse handlar om vår alldeles egen naverlönnlucia som med sitt följe togs emot på ett sätt som vi i Sverige inte förstår. Lucia är en okänd företeelse i Tyskland och aldrig hade vi kunnat ana att redan fjolårets luciafölje väckte sådan uppmärksamhet. Vi var tämligen kända i den svedalaliknande orten Bergen. När ljusdrottningen från Sverige kommer gående med sitt följe omringad av ljussken och sång av ljuva röster, lyssnar den tyska publiken fascinerat och njuter av den vackra synen.

Att vi skulle få så mycket uppmärksamhet var helt oväntat. Överallt i staden fanns affischer uppsatta, stora och små, inne och ute, med en stor bild som blickfång från förra årets luciafölje. Undertill stod något liknande: den svenska ljusdrottningen kommer även i år.

Rädsla? Prestationsångest? Nervositet? Ja, alltihop, så klart!

Allt gick fantastiskt bra. Borgmästaren invigde julmarkanden på klostergården, direkt följd av den ”svenska stjärnglansen”. Där på klostergården sjöng vi endast några väl valda sånger för att locka folk till Marienkirche. Omedelbart därpå vandrade vi till kyrkan. Den var nästan fullsatt redan med såväl stora som små åhörare och akustiken i den är fantastisk. Utan mikrofoner bar våra duktiga elevers röster ända in i bortersta vrån. En äldre man i främre raden grät när vi sjöng ”Ljuset i advent” trots att han knappast förstod texten. Vår repertoar var på svenska, engelska och givetvis tyska.

I kyrkan satt också kommunens ansvarige för internationella kontakter, Monika Krahl, samt våra två tyska lärarkollegor med sina 12 utvalda elever. De läser en frivillig ”svenskkurs”, lite som Elevens val, och följde oss under de två dagarna vi var på Rügen. Den av Lotta skapade Facebookgrupp, som såväl de tyska som de svenska ungdomarna är med i, var kanske anledningen till att de hittade så fort till varandra, vågade prata med varandra på alla möjliga språk inklusive kroppsspråket och skapade snabba kontaktytor, en tillåtande atmosfär med mycket skratt och en stor vilja att lära känna varandra.

Lördagen stod till äventyrs förfogande ända till klockan 16. Cirka klockan 18 skulle vi nämligen uppträda igen. Kommunen Bergen bjöd samtliga 31 deltagare till Stralsund, där vi besökte det nya ”Ozeanium” – en hyllning till vattenplaneten Tellus med t.ex. blåval, kaskelott och jättebläckfisk i naturlig storlek.

Våra elever och vi är så många erfarenheter rikare och vi ser fram emot ett fortsatt samarbete med vår vänort.

Frohe Weihnachten und Ein Gutes Neues Jahr!

(Tyvärr kan vi ju inte publicera några bilder på våra elever.)

Att diskutera:

Vad behöver göras för att vi lärare i större utsträckning ska/vill låta entreprenöriella faktorer påverka elevers betygsutveckling i positiv riktning ?
Hur ska skolan planera sin årliga verksamhet, så att sådana aktiviteter kan få plats, tid och ekonomiska förutsättningar?
Kan vi på kommunnivå skapa förutsättningar för skolorna att fördjupa internationella kontakter?

Om författaren

Cornelia Falkentoft

Förstelärare på Naverlönnskolan | cornelia.falkentoft@skola.svedala.se

Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.

Förstelärare i Svedala