Stressad Lärare

KNACK, KNACK, KNACK… 
Det knackar rejält på fönstret och jag lyfter snabbt blicken då jag hör hur intensiva knackningarna är. Utanför står en av mina kollegor på Aggarpsskolan och jag ser i blicken hur stressad läraren är. Frustrationen och stressen går rakt igenom rutan. Kvickt är vi på språng för att se vad vi kan göra. Läraren förklarar högt och irriterat situationen om att vara själv i klassrummet när en elev sätter sig på tvären, vi märker helt klart att läraren är i affekt, förklaringar och frustration kommer som en flod över oss och det är svårt att förstå hela sammanhanget, på bara en minut blir samtalet helt obegripligt.

Här stoppar vi bandet.Låt oss backa tillbaka lite. I augusti flyttade vi in på en helt nybyggd skola, Aggarpsskolan. Det är nya lokaler, en hel del nya elever och flera nya kollegor. Det är många gånger helt fantastiskt, vi njuter av miljön, eleverna och kollegerna. Men i denna nya miljö uppstår helt klart situationer som stressar oss något oerhört, det gäller både elever och vuxna på skolan. Det är många situationer under en arbetsvecka som måste lösas på olika sätt. Så uppstår självklart tillfällen när det blir för mycket och man går i affekt, stressen och frustrationen gör att vi inte riktigt räcker till och det där lugnet som behövs är som bortblåst. Det är inte lätt i sådan situationer att stanna upp, samla sig och hitta lösningar. Vi säger ibland att man ska räkna till 10, men det är sällan som detta fungerar i verkligheten. Så vad gör man då när den där stressade kollegan kommer med snabba steg, högröd i ansiktet, rösten i falsett och med håret på ända?

Vi har under en längre tid på skolan (Röda Skolan) diskuterat hur vi agerar och förhåller oss till elever som går i affekt. Vi har pratat om lågaffektivt bemötande. Johan Sander har skrivit flera mycket bra blogginlägg bland annat Lågaffektivt bemötande del 1 och Lågaffektivt bemötande del 2.

Bo Hejlskov, legitimerad psykolog är författare till en rad böcker om lågaffektivt bemötande, skriver i sin  bok ‘Beteendeproblem i skolan’ om hur vi ska bemöta elever som är i affekt, en lista med tips hur vi som vuxna ska möta våra elever i skolan. Här är några:

  • Var lugn och behärskad
  • Respektera det personligt utrymmet
  • Gå eller sitt bredvid, aldrig mitt framför
  • Ge möjlighet att gå undan när han eller hon är frustrerad.
  • Prata lugnt och med framåtriktade lösningar.
  • Sitt ner och skapa ett lugn.
  • Avled, humor kan vara effektivt.

När jag tittar igenom listan (som egentligen är för hur vi bemöter elever i affekt) är det många punkter jag kan använda när kollegor är i affekt. Det är så många gånger lätt att bara elda på och själv komma i affekt när andra vuxna är upprörda. Ja, ni vet säkert hur det är, man rycks med som vuxen och tillslut är man i lika stor affekt.

Men hur gick det då med den stressade kollegan? Låt oss trycka på play igen och se hur det gick.

Med ett lugn säger jag till min kollega att jag kan hjälpa till, jag vänder mig till mina elever förklarar att de får klara sig själva en liten stund, de har fått sina arbetsuppgifter och vet precis vad de har att göra. Kollegan och jag går tillsammans bredvid varandra genom korridoren mot klassrummet där det är ett mindre kaos. Först går vi ganska fort, men jag saktar ner tempot, jag märker på min kollega att pulsen går ner och samtalet blir mer lugnt. Jag får på denna korta promenad klart för mig vad problemet är. En elev vägrar gå in efter rasten och grabben stökar runt utanför klassrummet. Det här löser vi tillsammans. Jag går in i klassrummet, säger till eleverna att jag är deras nya lärare i svenska. I ren förvåning tystnar klassen och lyssnar på mig. Min kollega tar hand om grabben i korridoren, i ögonvrån ser jag hur de lugnt går jämsides bort genom korridoren och pratar, de försvinner bakom hörnet. Efter tio minuter är de tillbaka i klassrummet, grabben berättar med ett stort leende att de hade varit bort hos mina elever och sagt till på skarpen då de inte arbetade med sina matteuppgifter. Tack, säger jag, då är det bäst att jag skyndar tillbaka till min klass igen. På en minut är jag tillbaka hos mina elever, ber om ursäkt för att jag var tvungen att springa iväg och tackar dem för hjälpen.

Det är så lite som krävs för att kunna stötta och hjälpa en kollega. Detta är bara en ytterst liten episod i skolan. Men det är väl värt att stanna upp och fundera.

Att diskutera

  • Hur stöttar vi kollegor under stress?
  • Vilket positivt stöd ger vi varandra?
  • Hur agerar vi själva under stressade situationer, hur vill vi då att våra kollegor agerar?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *