“Nu sprang barnen så fort de kunde med varulven efter sig. De sprang fort och tittade på varulven som jagade dem. Då krockade de plötsligt med något hårt, stort och lurvigt. Framför dem stod en till varulv som de trodde var ond. Men vad de inte visste var att detta var varulvens goda tvilling! Nu visste inte barnen vad de skulle göra. Den goda varulven räckte ut händerna för att barnen skulle klättra upp i dem. Barnen tittade förvirrat på varandra, de visste inte om de kunde lita på den nya varulven. Då sa den goda varulven.
– Kom igen! Ni får välja nu om ni vill bli uppätna av min tvilling, eller om ni vill följa med mig för att kunna överleva.”
Utdrag ur “Det halvonda tivolit” skriven av elever i år 3.
I förra inlägget STL Kollegialt lärande – del 1 skrev jag om vad STL är och hur vi på Kyrkskolan tagit oss an uppgiften att utveckla vår skrivundervisning. Vi tittade på forskningen kring STL, och du fick läsa lite om våra lärares första upplevelser av arbetet.
I det här inlägget delar jag med mig av ett praktiskt exempel från den ena skrivdelen och delar ur min analys.
Målande beskrivningar!
Utifrån den planering och analys – mall vi fått av Ulrika Elisson Ulricas hemsida fortsatte vi arbetet i våra olika arbetslag. Vi treor jobbar med målande beskrivningar i berättande texter.
När vi hade arbetat med inspiration och förförståelse i några veckor var det dags för själva skrivandet.
Vi valde i halvklass ut en bild (vi lärare hade förberett några olika halloweeninspirerade bilder som barnen fick välja mellan).
Alla grupper i våra tre klasser valde samma bild 🙂
Eleverna hittar på och läraren skriver.
Jag agerade sekreterare. Eleverna fick i tur och ordning komma med sina förslag till texten. Ibland byggde barnen på varandras meningar, ibland hade de en fortsättning. Vi har en stressboll som brukar gå laget runt för att förtydliga taltur och försäkra alla barn om att de kommer få komma till tals. De vet också att man får säga pass, om man vill tänka lite till eller inte vill bidra just då.
Läraren “visar” genom att ge exempel, ställa frågor och sätta ord på “tänket”.
Vi har arbetat med lässtrategier sedan ettan och ibland när jag märkte att eleverna behövde lite hjälp på vägen ställde jag frågor utifrån de olika läsfixarna; Vad skulle kunna hända sen? Varför gjorde han/hon så? Hur kändes det när….? Hur hade du gjort om…? Vad betyder?
Med jämna mellanrum sammanfattade jag eller en elev det vi skrivit genom att läsa högt för de andra. Frågor vi ställt oss under tidigare lektioner när vi jobbade med inspiration och förförståelse påminde jag om. Kan vi göra den här meningen rikare/knasigare/ läskigare?
Vecka två var det dags för de två grupperna att läsa varandras texter och ge återkoppling. Vi lärare hade utarbetat flera olika checklistor och stödfrågor att utgå ifrån som vi delade på “driven” och tipsade varandra om på lärarforum. Att ge återkoppling var både roligt och svårt tyckte barnen.
Vecka tre fick barnen tillbaka sin text och läsa vad den andra gruppen gav som återkoppling. Nu var det dags att redigera texten och även skriva ett slut. Det var flera elever som önskade få skriva vidare i par. Några ville fortsätta skriva tillsammans med mig och några kamrater. Vi differentierar i både nivå och omfång när eleverna får välja själva.
I det inledande utdraget i början av mitt inlägg, var det två elever som ville skriva vidare på egen hand och stycket är helt och hållet deras eget skapande.
Exempel på hur en analys och reflektion kan se ut.
Min analys skriver jag för min egen skull. Skrivandet gör mig medveten om hur jag tänker kring min undervisning och jag får återkoppling av mina kollegor på det jag skrivit. Det var även spännande att få läsa mina kollegors egna analyser – vi hade ju alla tre planerat “samma lektioner och innehåll”. Nedan kommer ett utdrag ur min egen analys.
| Hjälp vad roligt vi hade när vi skrev berättelsen!
Jag är imponerad över hur väl eleverna lyssnade på varandra och byggde vidare på varandras idéer. Det fnissades och ställdes adekvata frågor till texten under skrivandets gång. Jag upptäckte att eleverna (även de som annars kan ha svårt att hitta på egna berättelser) nu kom på massor – att det blir tydligt att vissa lär bäst i grupp och inspireras av andra. En elev stannade kvar efteråt och var tvungen att berätta hur stolt hen var för att hen kom på slutet (som alla hade gillat och dessutom var en riktigt skrivteknisk dröm att dra ihop den röda tråden). Så rakryggad. Tänk att kunna se sig som en bra berättare. Eleverna tyckte det kändes lite konstigt att ge feedback på någon annans text – att de hade så mycket frågor. De uttryckte viss oro för att själva sen ge feedback individuellt – de förstod ju att det skulle bli så i framtiden. Några upplevde att de kände sig taskiga. Många tyckte det var jättekul att få läsa de andras text. Att det var roligt att få komma med förslag på förbättringar. |
| Effekt: Det här såg jag under lektionens gång.
Att en elev kan se sig som “duktig” i ett ämne spiller över i de andra ämnena. Min stolta elev som plötsligt kunde komma på ett riktigt bra slut på sin grupps berättelse, har börjat prata om att man måste kämpa för att lära sig och är jättenoga med att ta hem skolböcker så “man kan träna lite extra”….. den insikten har landat i eleven nu och jag undrar om det hänt utan den erfarenheten att få lysa som hen fick! Jag såg också tydligt att vissa fick mer energi av gruppen – att de lär bäst tillsammans. Det är klokt att låta eleverna välja om de vill skriva i par eller större grupp. Några ville skriva själva och tänka ifred. Det känns värdigt och respektfullt för individen att valet finns. Jag såg också att några fortfarande var lite tysta. Behöver de mer tid innan de tar större plats? Eller hade de kommit mer till sin rätt i en mindre grupp/parindelning/individuellt? Det återstår att se. Effekter långsiktigt blir intressant att se. Vad kommer jag att se? Kommer eleverna uppleva en skillnad? Kommer det här sättet att arbeta påverka skolans resultat på ett positivt sätt när vi tittar på skrivandet? |
Arbetet att redigera och återkoppla har tagit tid. De sista texterna blev klara i slutet av november.
Skrivprocessen ska få ta tid och eleverna måste få bli klara. Det är viktigt för självkänslan att inte lämna halvfärdiga texter liggandes på driven. Jag vill ju att eleverna ska få jobba på i sitt kreativa “flow” och njuta av skrivandet utan stress, och en del tar god tid på sig, men andra tappar motivationen efter ett tag och gynnas av att ha en kortare deadline. Här kan det kännas som ett dilemma att tillgodose alla sina elevers behov. I det här fallet var det så att de som blev klara tidigt fick andra utmaningar att sätta tänderna i.
Vi i arbetslaget är rörande överens om att det här med skrivande och återkoppling kräver mycket träning och repetition. Även om barnen vet hur de ska göra, har de inte automatiserat sättet att arbeta, utan vi vuxna behöver påminna och planera in tid för redigering och återkoppling.
Du som läsare är välkommen att ställa frågor till mig om du är nyfiken på andra delar av arbetet som jag inte gått närmare in på i det här inlägget. Det är bara att maila.
Att diskutera vidare:
- Vilka Aha – upplevelser har ni haft i undervisningen den senaste tiden?
- Hur tar ni tillvara de observationer ni gör under arbetets gång?
- Hur gör ni för att “modella” olika sätt att arbeta, för eleverna?
- Kan ni dela checklistor och idéer med varandra på ett enkelt sätt?
