Detta läsår arbetar jag i årskurs ett och det är åter dags för det spännande arbetet med den tidiga läs- och skrivutvecklingen. En del av barnen kan läsa och skriver enklare ord och meningar och de känner sig redan som läsare/skrivare.  Utmaningen är nu att få alla att känna sig som en del av läs- och skrivgemenskapen i gruppen och känna sig som läsare/skrivare.

För att få tag i de språkutvecklande förmågorna tala, lyssna, samtala, läsa, skriva under en lektion i språkutvecklande arbete använder jag storbok och småböcker i undervisningen. Undervisningen utgår från ett holistiskt perspektiv på språkutveckling och är inspirerat av hur man arbetar språkutvecklande på Nya Zeeland, där förmågorna ovan ingår och tränas i, för barnen meningsfulla sammanhang, samt punkterna nedan:

• Läs- och skrivundervisning ska utgå från barnen.
• Läsandet och skrivandet ska ha ett innehåll som intresserar barnen.
• Läs- och skrivinlärning måste vara givande för barnen.
• Läsande och skrivande kan inte skiljas åt.
• Att utveckla sitt läsande genom att läsa meningsfulla texter och sitt skrivande genom att skriva texter i ett meningsfullt sammanhang.
• Att variera undervisningen och kombinera olika tillvägagångssätt.
• Att syftet med undervisningen följs upp med noggrann bedömning.
• Att lärarna leder arbetet på ett strukturerat sätt.
• Att det finns trygghet och stöttning under arbetets gång.

Materialet består av storbok, småböcker och arbetsblad. Böckerna har ett genrerikt och varierat innehåll och har en tydlig struktur där både läsförståelse och grammatiskt innehåll kan bearbetas. I arbetet med arbetsbladen tränas barnens olika förmågor och färdigheter på ett varierat sätt. Arbetsbladen är ett stöd i planeringen av undervisningen men kan väljas bort för egna idéer som passar in i aktuella teman och arbete som pågår i gruppen.

För att främja barnens fonologiska medvetenhet, bokstavskännedom, ortografiska läsning och läsförståelse har texten i böckerna ett förutsägbart textmönster, stark koppling mellan ord och bild, de få textraderna är konsekvent placerade på sidan och de präglas av rytm och rim.

Nedan följer ett exempel på hur en av lektionerna kan se ut:

Arbetet sker i halvklass och barnen sitter framför mig i en halvcirkel på golvet. Jag känner att jag får en bättre överblick över barnen då, än om de sitter vid sina platser vid borden, och på så sätt ser jag om alla deltar i aktiviteten. Aktiviteten följer i stort sett samma struktur varje vecka.

Jag visar storbokens framsida och frågar vad barnen tror att den kommer att handla om. Vi räcker inte upp handen utan alla får säga vad de tror. I detta moment kan man inte ha rätt eller fel. Om man inte har någon idé när det är ens tur får man tänka en stund. Det kommer en del varierade förslag men några säger samma som någon annan. Detta kan bero på att man trodde samma som någon annan, men det kan också bero på att man hade svårt att tro något eget så man lånade sin idé från någon i gruppen. Det känns viktigt att alla säger något, lånat eller inte lånat. Detta för att jag vill visa att allas tankar är viktiga, att jag har höga förväntningar på alla barnen samt att alla på något sätt gör sin röst hörd.

Jag läser högt för barnen, bokens titel och namn på författare och illustratör. Detta görs varje gång så barnen vet vad författare och illustratör har för olika uppgifter i skapandet av en bok. Jag håller boken så att barnen kan följa med i texten och titta på bilden samtidigt som jag läser. Jag visar läsriktning och följer texten med mitt finger. Barnen följer intresserat med då de vet att det snart är deras tur att läsa tillsammans för mig. När jag läst samtalar vi om innehållet och barnens tankar om det. Efter det är det barnens tur att läsa. Vi gör likadant som jag gjorde. Barnen läser högt tillsammans titel, författare och illustratör. Vi fortsätter i boken och jag leder tyst läsningen med hjälp av mitt finger som visar var i texten vi befinner oss. Eftersom texten är upprepande och att endast ett eller ett fåtal ord per sida ändras, kommer barnen in i en rytm som får alla att känna igen sig, använda minnet och känna sig som läsare. De ord som ändras är illustrerade i bilderna så de barn som inte kan avkoda orden ser förändringen i bilden. De kopplar bilden till nya ordet och kan på så sätt följa med i läsningen.

Efter barnens gemensamma högläsning delas de in i läsgrupper om fyra barn (3 grupper/halvklass). Där får de samma bok fast i litet format som de ska läsa för varandra. För att skapa trygghet i gruppen ska de genom demokratiska former, innan själva läsningen, komma överrens om turtagning, hur mycket som ska läsas och hur man kan hjälpa varandra med läsningen. När barnen kommit igång med läsningen flyttar jag runt bland grupperna och lyssnar på dem. Arbetsformen skapar situationer för mig att lyssna på och följa barnens läsutveckling samt upptäcka vilka lässtrategier barnen använder.  (Om de t ex använder bilderna som stöd i läsningen, ljudar, är morfologiskt medvetna eller använder ortografisk helordsläsning.) När jag flyttar runt mellan de olika läsgrupperna har jag ofta med bedömningsmaterialet ”Nya språket lyfter” och genom informationen barnens läsning ger mig kan jag följs deras läsutveckling genom att passa in dem i bedömningsmatrisen.

En elev känner sig så säker i sin läsning att hon kan kosta på sig att läsa och visa bilderna för övriga gruppmedlemmar samtidigt.

När barnen läst färdigt i läsgrupperna följer en uppgift med arbetsbladet där bl a barnens läsförståelse tränas. Denna gång ska barnen skapa en egen bok med liknande innehåll som den lästa boken. Att själv få vara författare och illustratörer uppskattas av barnen. Jag väljer att ta uppgiften ett steg längre och informerar om att när de skrivit färdigt böckerna ska de också läsa dem för varandra i läsgrupperna. Att veta att skrivandet har mottagare gör barnen väldigt entusiastiska och måna om att böckerna ska bli bra och under arbetets gång kommer frågor om stavning och innehåll. Efter läsningen uppstår spontana samtal i grupperna, där barnen motiverar de texter de valt att skriva. Några kände sig tryggast i att använda sig av de idéer som fanns med i boken medan andra kom på egna idéer om vad deras böcker skulle innehålla.

Under denna lektion har vi tränat språkutvecklande strategier som TALA (gissa vad boken kommer att handla om, läsning av de olika texterna), LYSSNA (lyssna på min läsning av storbok, läsgruppsmedlemmarnas läsning i småböckerna och läsning av egna böcker), SAMTALA (komma överens i gruppen, hjälpa varandra med text/läsning i läsgruppen, innehållet i de egna böckerna,) SKRIVA (skriva egen text i sin bok, stavning). Det har också tränats en del värdegrundsarbete genom att träna turtagning, hjälpa varandra vid läsningen och respekt för varandras olikheter i läsutveckling.

Det är viktigt att barnen arbetar fram en struktur och känner sig trygga i sina läsgrupper men efterhand som barnens läsning utvecklas, kan grupperna och undervisningsstrukturen omformas för att texterna ska vara adekvata för den aktuella utvecklingszon barnen befinner sig. Då klarar sig de flesta utan min vägledda läsning i storbok och de olika grupperna kommer att arbeta med olika böcker under samma lektion.

Att diskutera

1. På vilka sätt kan man skapa trygghet och stöttning vid den tidiga läs- och skrivinlärningen?
2. Hur kan den tidiga läs- och skrivundervisningen bli givande för barnen?
3. Hur gör ni för att alla ska känna sig som en del av läs- och skrivgemenskapen?