Hur kan jag få eleverna att slappna av när det är dags för muntlig redovisning i engelska eller tyska? Hur ska alla i klassrummet få en möjlighet att prestera sitt allra bästa? Dessa två frågor dök för ett par år sedan upp i mitt huvud och jag har sedan dess använt mig av flera olika metoder för att ta bort den värsta pressen som många känner inför en muntlig presentation.En av de redovisningsformer jag använt mig av är speed-dating. Vad är då det? Jo, grundtanken är att du i par eller i grupp under en begränsad tid får möjlighet att prata med andra. När tiden är slut byter du partner eller partners och pratar vidare osv.

Hur använder jag då speed-dating i min undervisning för att göra en muntlig presentation som samtidigt ska vara ett bedömningsunderlag?

För mig och mina elever är det viktigt att börja med ordentlig förberedelse. Alla måste veta vart vi är på väg och hur målet ser ut. Vi går igenom vad det är för förmåga som ska bedömas, och vi pratar mycket om skillnaden mellan innantilläsning och förberedd presentation. Därefter sätter elevernas förarbete igång. De skriver sina presentationer i Google Drive i form av en hel text, tankekarta eller stödord, beroende på vad som passar eleven bäst.  Jag vill att arbetet ska göras i skolan eftersom det är där jag finns för att ge den stöttning som kan behövas. Eventuellt arbete hemma skulle vara att ytterligare öva på muntlig presentation för att kunna vara så väl förberedd som möjligt när det är dags för själva framförandet.

Efter en till två lektioner, om vi har valt en kortare presentation, är det dags för själva genomförandet av presentationen. Vanligtvis sker denna under en 40-minuters lektion. Vi börjar med att prata om hur mycket tid som kan vara rimligt. När vi enats kör presentationerna igång i slumpvis utvalda grupper. Efter första rundan kollar jag av med eleverna om vi behöver justera speed-datingtiden och ofta kommer de fram till att den behöver förlängas, men självklart händer det ibland även att den måste förkortas. Sen kör vi vidare. Eleverna byter grupper när tiden är ute och jag går i lugn och ro runt och gör en bedömning.

Som avslutning brukar jag be eleverna att lägga bort sina datorer eller stödordslappar och sätta sig i samma konstellation som de satt i från början. Sen ber jag dem göra sin presentation igen.  ”Ah, det kommer aldrig att gå”, brukar den första responsen vara. Jag svarar alltid samma sak: ”Jo då, självklart kommer det att gå. Våga!” Efteråt pratar vi om vad som hände denna gång och om de märker någon skillnad. Det blir alltid samma svar: Det var bättre! Vi pratar alltid vidare om vad som gör att det blivit bättre, och hur det kändes att få göra samma presentation flera gånger. Eleverna är oftast helt eniga. De tycker att de slappnar av mer, de känner att de kan sitt ämne och många upptäcker att de lägger till saker i sin egen presentation när de hör de andra presentationerna. Jag brukar alltid avsluta med två frågor: Har ni haft kul och har det känts jobbigt att bli bedömd? Svaren är alltid desamma. Ja, följt av nej.

Att diskutera

1. Hur ger vi alla elever möjlighet att lyckas med en muntlig presentation?
2. Vilka metoder använder jag mig av i klassrummet för att ge så stor variation som möjligt vid muntlig presentation
3. Vet eleverna alltid om vad det är vi bedömer?
4. Kan man ha kul och vara avslappnad fastän man befinner sig i en bedömningssituation?