Skönlitteratur i undervisningen

Jag undervisar för det mesta mina klasser i både so och svenska, vilket jag ser som en stor fördel då svenskämnet och so-ämnena kan berika varandra på olika sätt. Inte minst gäller detta användandet av skönlitteratur. Ofta använder jag de skönlitterära böckerna vi läser gemensamt i svenska som en lärobok i aktuellt ämne i so vilket är ett ganska vanligt upplägg när det gäller ämnesövergripande undervisning i so och svenska. Av olika anledningar är ämnesövergripande undervisning inte alltid möjlig att genomföra men det behöver inte hindra oss ämneslärare i so från att använda skönlitteratur i undervisningen. Ja, jag vet , tiden……….vi hinner inte. Man behöver inte läsa en hel skönlitterär bok för att t ex visa på levnadsförhållanden förr i tiden eller få underlag för etiska diskussioner. Även korta texter, t ex noveller eller kapitel ur böcker kan användas för detta ändamål. Här följer ett par exempel på detta.

Just nu studerar jag och mina elever hur och varför människor reagerar och agerar som de gör och ett moment i detta är att använda olika etiska modeller. Våra etiska diskussioner har bl a tagit utgångspunkt i skönlitterära texter, t ex: Jonas Gardells, ” Torka inga tårar utan handskar”. Vi läste endast första kapitlet och kompletterade det med inledningsscenen på TV serien, text och bild kompletterade på så sätt varandra och förstärkte upplevelsen och gav en fördjupad förståelse för situationen vilket gynnade diskussionen.

Utvalda kapitel i ”På västfronten intet nytt” av Erik Maria Remarque är superba att använda för att visa på den nationalism som rådde i Europa och hur den bidrog till att unga män frivilligt och med glädje gav sig ut i krig samt hur kriget påverkade människor.

H.C Andersens saga ”Flickan med svavelstickorna” passar utmärkt att använda som utgångspunkt vid undervisning kring barns rättigheter och FN:s barnkonvention.

Vad är då vinsten med att använda skönlitteratur i undervisningen och varför ska jag som ämneslärare i so engagera mig i detta?

Enligt min erfarenhet blir eleverna mer känslomässigt involverade vilket gynnar fortsatt inlärning. Genom den berättande genren ges eleverna möjlighet att träna sin analysförmåga, att reflektera och tänka självständigt, svaren är inte givna som i en faktatext. Det ger i sin tur upphov till att elevernas tolkningar leder undervisningen framåt, elevinflytande. Skönlitteraturen ger också våra elever möjligheten att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och lever.

Som jag ser det finns det ytterligare vinster med att eleverna inte endast möter skönlitteratur genom svenskämnet utan även genom andra ämnen. Vi ämneslärare visar att skönlitteratur kan vara en kunskapskälla. Vi visar också att en läsande lärare med kunskap om skönlitterära texter är en förebild för våra barn och ungdomar vilket i sin tur kan leda till en ökad läslust. Min egen erfarenhet av skönlittertur i undervisningen sträcker sig till so-ämnena men jag är helt övertygad om det går att använda skönlitteratur även i andra ämnen. Vilken erfarenhet har just du, no-lärare, bildlärare, mattelärarare av detta?

Share Button

En reaktion på ”Skönlitteratur i undervisningen”

  1. Hej jag skriver mitt examensarbete om hur lärare använder skönlitteratur i undervisningen, tror du att jag skulle kunna intervjua dig?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *