Skolans centrala roll i frågor som rör HBTQI

Edward Summanen, socionom, genusvetare och författare, skriver på ne.se om att det återkommande i såväl ungas berättelser som i forskning och rapporter pekar på att skolan har en central roll i frågor som rör HBTQI-personer. Han konstaterar att unga HBTQI-personer mår sämre än genomsnittet. Några av exemplen som nämns i blogginlägget är att HBTQI-personer upplever stress, ångest, suicidtankar eller nedstämdhet. Särskilt unga transpersoner och unga bisexuella cistjejer uppvisar hög andel ohälsa, självmordstankar och självmordsförsök. Sorgligt nog bekräftas hans slutsatser av en ny rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Utöver självmordstankar och än värre självmordsförsök så känner sig eleverna  också mindre trygga i skolan och utsätts i högre grad än andra för mobbning, orättvis behandling och hot. Nära en av fem unga HBTQI-personer har någon gång funderat på att ta sitt liv. Detta är tyvärr en verklighet även på vår skola. Elever som mår dåligt eller som har mått dåligt detta läsår är också elever som känner att de inte passar in i normen och som hanterar detta på ovan nämnda ohälsosamma och farliga sätt. Det är en svår och krävande verklighet som måste åtgärdas. Att det ska göras är en självklarhet, “huret” blir utmaningen. 

Summanen skriver även att orsakerna som leder till all denna ohälsa och självskada framför allt är bristande stöd, skolans okunskap och att eleverna känner att de inte kan vara sig själva, att de behöver gömma sin könsidentitet och sitt könsuttryck. Barn- och elevhälsan i kommunen lyfter just skolans roll och skyldighet i sin blogg. De skriver: 

I skollagen, diskrimineringslagen, barnkonventionen och i läroplanen regleras det hur skolan ska arbeta med ett främjande, förebyggande och åtgärdande arbete för att motverka diskriminering och annan kränkande behandling. Den reviderade läroplanen som innehåller nya formuleringar rörande jämställdhet, sexualitet, samtycke och relationer börjar gälla den 1 juli 2022. Hur kan detta arbete bli ännu mer levande i praktiken ute på våra skolor?

Det kan som sagt vara skrämmande att hantera denna verklighet men något positivt är att Summanen även konstaterar, utifrån sina erfarenheter, att eleverna tycker att små detaljer kan göra stor skillnad. Vi på Spångholmsskolan har tillsammans börjat spåna på idéer. Om målet är att man ska kunna vara sig själv, att tryggt kunna uttrycka sin identitet på skolan, att bli omnämnd med rätt pronomen, hur är då vägen dit? 

Summanen sammanfattar framgångsfaktorerna som två, enligt mig, inte så komplicerade delar.

  1. Att bli bekräftad i sin könsidentitet. Om stöd från skolan finns i form av att alla använder ens valda namn och pronomen så minskar risken för psykisk ohälsa och självskada.
  2. Att säga ifrån och agera vid kränkningar. Både när det riktas mot enskilda elever och vid uttalanden som ifrågasätter alla människors lika värde.

Som jag skrev ovan så upplever jag framgångsfaktorerna som väldigt görbara. Speciellt med tanke på att det går att identifiera både orsaker till ohälsan och framgångsfaktorer för inkludering. Vad behöver vi för att lyckas? 

På vår skola har vi börjat genom att:

  1. Synliggöra. Vår kunniga och omtänksamma kurator har beställt regnbågsnyckelband till samtlig personal med syftet att synliggöra inkludering. Om detta synliggörs kan kanske fler elever ha möjlighet att vara sig själva. Här behöver vi hitta fler former för just synligheten.
  2. Utbildning. Om vi som skola ska agera inkluderande måste vi ha kunskap. Elevhälsans blogg skriver att en trygg miljö utan begränsande normer bör skapas så att eleverna inte själva ska ta allt ansvar för att förklara och försvara sin identitet och sina rättigheter. När detta är uppfyllt kan eleverna istället fokusera på sådant som får dem att må bra, på sin egen utveckling, sina relationer och på sitt skolarbete.
  3. Trygghet som ett prioriterat SKA-mål. Vi har via enkäter, trygghetsvandringar och anställning av socialpedagoger kunnat ha ytterligare forum för inkluderingsskapande arbetssätt. 

Med punkterna ovan hoppas jag att vi kommer lyckas med att både bekräfta elevers identitet och att agera vid kränkningar.

Att diskutera:

  • Hur jobbar ni med HBTQI-frågor på er skola?
  • Hur kan man arbeta med att förbättre HBTQI-personers mående?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.