“Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Alla känner till Astrid Lindgrens så självklara och tankeväckande ord. Att avkräva lärarprofessionen detta mantra är dock inte min intention. För mig handlar det om att många lärare liksom jag, med något djupare innebörd, kan säga: jag älskar mitt jobb. Auran jag bär med mig till varje arbetsdag är en viktig faktor för att lyckas med mitt uppdrag.
Genom åren har jag skrivit om det mesta som driver mig som lärare, från undervisningsmetoder, didaktik och hjärnfunktioner till mer subtila verktyg som röstläge och kroppsspråk. Denna gång ska jag bli mer intuitivt professionell, inspirerad av professor Carol Ann Tomlinson.
Jag håller på att läsa “Lektionsdesign i praktiken” av Helena Wallberg, uppföljaren till hennes förra bok “Lektionsdesign-en handbok”. I den nya boken har C.A.Tomlinson skrivit förordet, vilket fångade mig på studs. Citat: “For too many of those young people, school seems more like a threat than an opportunity. Teachers who see and respond to the personhood, strengths and capacities of each learner in their care are sources of hope and facilitators of possibility.” De här orden är guldkorn för mig, samtidigt som jag vet att de lätt kan missförstås på så sätt, att många lärare känner sig slitna i bitar och otillräckliga för att de inte hinner möta varje elevs individuella behov.
Jag kan bara säga: läs de båda böckerna sakta och begrunda! Helena Wallberg lägger hela tiden fokus på hur man lyckas med gruppen, individerna i gruppen och hela gruppen. Därav min reflektion och mitt tips: lägg din kraft på din lektionsplanering med fokus på individerna, absolut, men ur ett grupperspektiv. Hur kan jag nå Kalle redan i början av lektionen, för att han inte ska börja springa runt och störa gruppen? Hur ska jag börja min lektion, för att Lisa inte ska kommentera allt och alla i gruppen? Jag vill således hitta sätt för att de två ska GÖRA rätt sak och inte fel sak. Det finns inget “quickfix”, så jag måste ha tålamod och inte ge mig! Det här är ett förhållningssätt, ingen metod. Men det finns metoder för mitt förhållningssätt, så vem är jag och vilka byggstenar/verktyg/guldkorn från litteratur och kollegor tar jag till mig för att bryta en trend och införa en fungerande studiero i min utbildningssfär (t.ex. ett klassrum, en idrottshall, en utemiljö m.m.)?
Elever som har lärt sig att negativ uppmärksamhet är den enda uppmärksamhet de numera kan få, har med stor sannolikhet misslyckats någonstans på vägen. Hot istället för möjlighet? Var har eleven känt sig hotad av ett prov, ett betyg, ett missförstånd, en osäkerhet, en stressad lärare som inte insåg? Ångest i stället för trygghet? När drabbades eleven av ångest, av magont, av viljan att stanna hemma snarare än att våga kommunicera sina farhågor, problem och tillkortakommanden? Jag tror att vi lärare och även andra yrkeskategorier i skolan behöver utveckla och fördjupa helhetsbilden av våra insatser på arbetsplatsen. Vi individualiserar efter varje enskild elevs behov – absolut – men vi behöver också ge eleven verktyg för att fungera i ett kollektivt skolsammanhang. Annars är exkludering i inkluderingens tecken snabbt ett faktum.
När jag började som ung gymnasielärare hade jag nästan enbart fokus på ämneskunskaperna. Som erfaren lärare tycker jag fortfarande att de är viktiga men jag förstår också att ett lika stort ansvar ligger hos mig för att eleverna ska utrustas med för dem rätta verktyg för att inlärning ska ske. Men för att inte stressas in i den redan nämnda otillräckligheten, krävs det en undervisningsplan som passar alla snarare än lektioner som har olika planeringar parallellt för att passa alla.
Som med all frivilligt läst facklitteratur, måste du som läsare ha viljan att hitta någonting användbart. Vill du som lärare fortsätta att utveckla din yrkesskicklighet, trots att du har tagit lärarexamen, följer här tre litteraturtips, ur vilka åtminstone jag har kunnat plocka många guldkorn.
- Att äga klassrummet: 10 perspektiv på ledarskap för lärare (Anna Sterlinger Ahlring, Karin Boberg)
- Lektionsdesign – en handbok (Helena Wallberg)
- Lektionsdesign i praktiken: före, under och efter lektionen (Helena Wallberg)
Astrid Lindgrens hjärtcentrerade kärlek innebär således för mig, läraren, att lyckas med elevernas lärande och utveckling, att mitt sätt att se på hela gruppen fångar var och en, att en fungerande differentierad undervisning ger mig tid och möjlighet att skapa lust, harmoni och trygghet – med andra ord ett verkligt varmt sätt att förmedla min variant av kärlek till individen, gruppen, professionen och…mig själv.
Att diskutera:
- Hur definierar du dig som lärare?
- Vilka styrkor använder du redan som framgångsfaktorer?
- Vad behöver du utveckla?
- När och hur reflekterar du runt din yrkesroll och professionalism?
Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.