Skapa trygghet – snacka går ju!

Nytt läsår på Spångholmsskolan och ett myller av nya knattar som börjat år 4 i korridorerna och på skolgården. Några finner sig tillrätta snabbt, andra är lite vilsna och osäkra. I arbetslagen har vi pratat om vad vi behöver satsa på för att öka såväl den faktiska som den upplevda tryggheten på skolan. Detta gäller alla våra elever och inte bara de yngsta. Det finns elevenkäter genomförda  som tyder på att det finns dalande kurva när det gäller just trygghetsupplevelsen. 

Vad kan vi då göra för att vända på den skutan? 


Skapa nya elevkontakter

Själv har jag som målsättning att dagligen prata med någon elev som jag inte växlat några ord med förut. Jag brukar börja med att stanna upp hos de elever jag stöter på direkt på morgonen i korridoren på väg mot arbetsrummet. De som av olika anledningar är tidigare på plats i skolan än jag själv. Ibland säger jag inte mer än god morgon och ibland stannar jag upp och ställer en fråga kring något världsligt, undrar vad de spelar på sin mobil, frågar vilken musik som dundrar i lurarna, vad märket på kepsen betyder eller om de såg MFF-matchen igår. Det är ingen betungande uppgift. Mest en trevlig rutin som jag inte reflekterar så mycket över längre. Samtidigt är det faktiskt ett relationsbygge i miniformat. 

Jag har en vecka in på terminen nu också betat av mina närmsta grannar – de killar och tjejer som har skåpen på båda sidor av ingången till mitt klassrum. Jag lovar alla att jag ska försöka minnas vad de heter och de kommer glatt och vill kolla av så att jag minns deras namn så fort de ser mig. Det gör jag ju inte alltid utan behöver ledtråd på en eller två bokstäver och då blir det en ny liten pratstund. Det gör faktiskt inte så mycket om jag glömt namnet, för om jag minns vilket lag de håller på i fotboll eller att de har höns som husdjur eller att går på ridning så smäller det högre och utan att de förmodligen tänker så mycket på det har de här eleverna lärt sig mitt namn på vägen. Ett värdefullt verktyg om de skulle behöva hjälp någon gång. Det är inte alla elever som vågar gå fram till en vuxen som man varken relation med eller namn på. Det är dessutom alltid kul att höra ett “Hej Mattias!” i korridoren.

När jag är ute på rast med mina elever och spelar basket, kastar frisbee eller plockar kottar brukar jag scanna av om det står någon annan elev sysslolös och hänger. Det är inte alltid man får napp när man bjuder in till lek eller spel, men de gånger det lyckas har man sått ett frö till en relation som kan växa sig större. 

Nöje och nytta

En del av tanken med att ta kontakt med nya elever är rent egoistisk. Kontakten med eleverna blir mycket enklare om jag brutit igenom relationsbarriären och man vet aldrig när man kan få nytta av det. Förr eller senare har man det. Samtidigt, om man tittar i perspektiv, ger vi våra elever en trygghet genom att de vet vad vi heter, att vi pratat med varandra, att vi är vuxna som intresserar oss för dem och att vi visar att vi bryr oss.

Det finns såklart många andra och mer avancerade saker man kan göra för att att öka tryggheten hos eleverna på en skola. Många tycker också att det verkar vara ett svårt arbete. Jag tänker att man genom att varje dag hälsa på eller prata med en elev som man inte har pratat med förut kan få ut väldigt mycket av en liten insats när det gäller trygghetskänsla. 

Ingen kan göra allt, men att snacka går ju alltid! 


Frågeställningar

  • När pratade du med en elev som inte är din senast? 
  • Hur försöker du / ni jobba för ökad trygghet bland elever på din skola?
  • Finns det mer att göra på din arbetsplats?

 

Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.