Självsaboterande handlingar…och hur det gick sen

Har ni läst mitt förra inlägg? Sedan dess har jag varit på en föreläsning till med Torkild Sköld, del 2 kan man säga, och även den kan rekommenderas, men idag ska jag skriva om min elevs, om Pelles, framsteg. För mig blir det allt tydligare, att min professionella utveckling är direkt kopplad till många elevers framgångar. Det betonas idag igen – till min stora glädje – att även elevens eget ansvar måste nämnas i samband med skolresultat, men att locka fram denna ansvarskänsla är till stor del lärarens uppgift, anser jag.

Då ska vi se hur det har gått för Pelle. Sedan förra inlägget har jag jobbat för att nå en balanserad nivå av lågaffektivitet och resultatkrav i mötet med honom. Det gällde att låta honom möta en undervisningssituation i vilken han trivdes och ville arbeta i. Jag bestämde mig för pålitliga Vygotskij och hans proximala utvecklingszon, och valde att själv bli vägledningen och stödet. Pelle jobbar först och främst mot ett E men jag visste att han skulle behöva starthjälp.

För att skapa en god stomme för alla, så att självständigt arbete blev möjligt i gruppen samtidigt som jag var upptagen med Pelle, valde jag att helt leda undervisningen initialt för att sedan, när alla hade ”verktyg” att jobba med, släppa fram elevernas egen kreativitet.

Ämnet är tyska, åk 9, momentet är Muntlig kommunikation. Uppgiften är att bli en fiktiv tysk ungdom med ett liv, en identitet, för att sedan bli intervjuad. Själva intervjun, utförd två och två, ska spelas in via Flipgrid. Varje elev har således två uppgifter, a) att vara sin valda karaktär och svara på intervjuarens frågor och b) att vara intervjuare med tillgång till frågorna. Målet är att kunna /små/prata om för eleven välkända förhållanden och företeelser.

Lektionsuppbyggnad:

Vecka 1, (3 lektionstillfällen):

  • Bok ”Das Dach 4”, text ”Björn aus Wien “: texten är perfekt som mall för såväl skapandet av den fiktiva individen som för intervjuaren. Den är späckad med information om såväl en ung individ som staden han lever i. Vi lyssnade, läste, översatte och arbetade med nya ord och begrepp. Jag hade tillfälle att arbeta med Pelle när eleverna jobbade i grupper, kunde diskutera med honom vad som var nödvändigt att kunna, hur han skulle hitta ”sin väg” i djungeln av textmassa, ord och fraser.

Vecka 2 och 3:

  • Vi delade gemensamt in texten i olika delar: vad handlar om Björn, vad handlar om Wien? Var hittar man en viss information? Hur uttrycker man sig enkelt/relativt tydligt/anpassat till syfte och mottagare o.s.v.
  • Vi gjorde gemensamt ett dokument i tabellform och ”plockade isär” texten; alla skrev…även Pelle som fick en känsla av samhörighet och arbetsglädje i något alla gjorde, samtidigt som han fick formuleringar på tyska som snart skulle användas. Vi skapade tillsammans förutsättningar för E, C och A, vi kom överens om vilka frågor och svar som skulle ingå på vilken nivå och vilka ord och begrepp, helst från texten, som höjde kvalitén i den muntliga kommunikationen.
    • ex: frågor och svar på ”Vad heter du? Var bor du? Berätta lite om din familj?” är E-nivå
    • ”Berätta om din hemstad!” ”Vad gör du på din fritid?” E/C-nivå
    • ”Berätta om dina framtidsplaner!”, ” Hur hanterar Berlin trafiksituationen?” eller ”Intresserar du dig för politik/klimat/globala frågor?” C/A- nivå
  • Öva, öva, öva!
  • Spela in på Flipgrid!
  • Tyskgruppen delades in parvis, alla satte igång, jag gick till Pelle och hans partner. De kom igång. Vi tog ut 10 frågor för E-nivå som skulle kunna besvaras och tittade gemensamt var texten kunde hjälpa samt vilka formuleringar man förväntades kunna sedan tidigare. Sedan lämnade jag dem faktiskt åt sitt öde, slutprodukten fick ju ändå skapas av dem själva. Visst, de kallade på mig några gånger och behövde hjälp med en o’ annan fras men det gjorde andra också. Vi samlade en ”frasbank” som alla fick med formuleringar som ”det tycker jag också”, ”jag är av en annan åsikt”, ”å ena sidan/å andra sidan” m.fl.

Titta nu på de här två inspelningarna! De förklarar mer än ord. Pelle och Pelle fick trixa till det lite för att inte visa sina ansikten, men det blev okej. Det andra paret är två självgående elever som jobbat helt på egen hand.  Jag är mycket belåten med samtliga elevers inspelningar men valde dessa två exempel för att visa vilka kunskapsspektra det finns inom en enda grupp. Även om du, min läsare, inte behärskar tyska, märker du hur muntlig kommunikation på ett främmande språk flyter på, när eleven är trygg. Mycket nöje!

Pelle tyckte att detta faktiskt var roligt att arbeta med…:))

Att diskutera:

  1. Hur får och behåller du en ”återvunnen” elevs egen ansvarskänsla för sina studieresultat?
  2. Hur bygger du strukturer/lektionsplaneringar i dina ämnen för att kunna hålla koll på att alla bibehåller anknytningen till vad som sker i klassrummet?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *