Silence, please!

Under min tid på lärarutbildningen fick vi studenter ofta höra att ett tyst klassrum inte var något eftersträvansvärt. Ett klassrum där det pratades associerades däremot med många positivt laddade resonemang: Ett klassrum där eleverna fick prata signalerade att läraren hade en positiv elevsyn, att hen såg sina elever som kommunikativa varelser som var aktiva i sitt lärande, att kunskap var något som varje elev konstruerade, att alla ämnen var kommunikationsämnen, att det var ett flerstämmigt klassrum, och pratet beskrevs som ett kreativt surr. Man skulle möblera klassrummen så att det uppmuntrade till prat elever emellan (t.ex. så att de satt vända mot varann i smågrupper). Ett tyst klassrum associerades tvärtom med negativa resonemang: en auktoritär ledarstil, förmedlingspedagogik, gammaldags värderingar och metoder, en negativ syn på eleverna som passiva mottagare av information, och så vidare. Den bilden hade jag med mig ut de första åren av min lärarbana, men sedan dess har åren gått och jag har gjort mig egna erfarenheter och idag delar jag den inte längre.

Jag har för varje år som gått blivit alltmer övertygad om hur viktig tystnaden är för elevernas utveckling och lärande. I dagens polariserade skoldebatt finns det förstås en risk att mitt resonemang associeras ihop med hårda tag och totalitär ledarstil, men den risken får jag väl ta. Jag förstår mycket väl att lärare som vill att deras elever ska kommunicera i klassrummet har goda intentioner. Genom att vara aktiv utvecklas man, i en kommunikativ miljö uppmuntras samarbete och kooperativt lärande och så har vi ju faktiskt en läroplan som har ett stort fokus på kommunikativa färdigheter. Gott så, men i samma stund som en lärare bestämmer sig för att klassrummet ska sjuda av liv och samtal, sätter hen också en boll i rullning som jag menar riskerar att försvåra lärandeprocessen, förstöra studieron och göra de mest utsatta eleverna chanslösa i skolan.

Det handlar om vilken grundton som ska råda i klassrummet. Tänker man sig att utgångspunkten är att eleverna ska kommunicera med varandra, finns det en stor risk att läraren tappar kontrollen över pratet. Eleverna vänjer sig vid att det pratas omkring dem och att det går bra att själv prata under tiden som arbetet pågår. Så länge pratet handlar om att hjälpas åt att lösa ett matematiskt problem är det ju utmärkt, men jag tror att det bara är en tidsfråga innan det börjar handla om vem man ska vara med på rasten eller vilka spel man spelade igår. Då har vi skapat en kraft som kommer att motarbeta kunskapsutvecklingen och undervisningen: Allt mindre tid kommer att läggas på det som var syftet med lektionen och fler och fler kommer att ryckas med. De som trots allt behåller sitt fokus på lektionens innehåll, riskerar att få en ohållbar ljudmiljö runt sig som försvårar eller rent av omöjliggör koncentration.

Under inledningen av den här terminen har vi haft nybildade klasser och det har varit en ganska tuff inkörningsperiod. Jag och eleverna har vistats i en pratig ljudmiljö och jag har sett så mycket gå till spillo. Så många elever som upplevt sig störda och tappat sugen, så mycket frustration och så många som aldrig har kommit in i skolarbetet tillräckligt för att bli intresserade av innehållet. Och de största förlorarna är förstås elever med koncentrationssvårigheter och/eller ADHD, elever som behöver en lärmiljö med så få yttre stimuli som möjligt för att kunna behålla fokus på undervisningens innehåll. De är chanslösa när pratet breder ut sig i klassrummet.

Ska vi då utrota kommunikation elever emellan? Förbjuda samarbete och hjälpsamhet? Nej, men en klok lärare förstår att varje lektionsmoment har sitt syfte och därmed sin ideala ljudnivå. Om eleverna ska läsa en dialog på engelska, kommer det att låta. Ska de samarbeta kring ett matematiskt problem kommer de åtminstone att behöva viska. Ska de däremot läsa självständigt är det lämpligt att kräva stängda munnar. Detta resonemang tror jag nära nog ingen skulle ifrågasätta. Det jag pratar om handlar om vilken grundton vi har i klassrummet. Vad är normalläge? När eleverna kommer in i salen, när de ska gå och hämta material, när de arbetar individuellt med penna eller dator, hur låter det då? Mitt mål är att det inte ska låta alls. Jag har genom åren träffat många lärare som ser tystnaden som ett undantag: ”När vi läser måste det ju vara tyst, men annars vill jag att mina elever kommunicerar med varandra”. För egen del vill jag vända på det resonemanget. Ungefär så här: När vi håller på med lektionsmoment där vi aktivt tränar oss i att resonera, samarbeta eller argumentera tillåts en viss ljudnivå, men annars vill jag att tystnad råder. Det finns oerhört många fördelar med det. Att vara tyst kan nämligen vara att visa hänsyn, att låta någon annan koncentrera sig på sina studier. Att vara tyst kan vara att lyssna. Att vara tyst kan vara förutsättningen för att jag själv och andra ska kunna läsa, skriva och tänka ostört. Och det kan vara ett sätt att inte trötta ut öron och hjärna i förtid, ett sätt att orka med långa skoldagar. Och eleverna jag nämnde tidigare, de med koncentrationssvårigheter: När total tystnad råder, ser jag hur de också lyckas. Hur de lär sig, arbetar på och blir klara med sina uppgifter. Hur självförtroendet växer och hur de väljer studievägen i stället för undvikandestrategier.

Kanske handlar det här till viss del om hur mogen gruppen är. I en mycket mogen grupp hanterar kanske alla elever alltid det ”kreativa sorlet” och då kan man naturligtvis öka frekvensen av kommunikativa och kooperativa aktiviteter, vilket ger fler dimensioner i undervisningen. Kanske handlar det bara om att mina grupper än så länge inte kommit dit i sin mognadsprocess, men där jag befinner mig just nu är det tydligt att under helt tysta pass blir fler elever klara med sina arbetsuppgifter och de har också högre kvalitet än när jag tillåter lite sorl.

 

Så hur skapar man då tystnad i en klass under individuellt arbete? Så här tänker jag:

  1. Ta kommandot! Det låter säkert auktoritärt i en del öron, men som lärare måste du vara ledarhunden. Alla minns någon lärare från sin egen skoltid som alltid hade lugn och studiero under sina lektioner och någon annan lärare som ständigt fick se sina lektioner försvinna i ett enda kaos. Till en viss del handlar det om att eleverna måste respektera dig och den respekten finns det många sätt att vinna, men en ingrediens är definitivt att du är bestämd. Att du sänder ut den signalen: Jag lyssnar gärna, men jag är här för att leda och det är inte förhandlingsbart. Ha höga förväntningar på dina elevers beteende! En bra lärare är en krävande lärare.
  2. Prioritera tystnad! Om du har bestämt dig för att tystnad är en viktig sak, kommer du att uppnå det. Jag brukar dra en parallell till föräldraskapet. En förälder kan sucka över att hen inte får sitt barn att exempelvis göra läxorna. Men tycker du det är viktigt? Du skulle aldrig tillåta ditt barn att leka med köksknivarna. Hur mycket barnet än skrek, grät och argumenterade, skulle du sätta stopp. Därför att du tycker att det är en viktig strid att vinna som förälder. Samma sak gäller i klassrummet. Vissa strider ser du bara till att vinna. Kanske striden om studieron? Har du bestämt dig för det, kommer det att märkas på ditt kroppsspråk, dina ordval och dina ingripanden.
  3. Se till att dina lektioner är ordentligt planerade! Ju tajtare din planering är, desto färre småluckor, pauser eller otydliga moment kommer de att innehålla och desto färre möjligheter blir det till sorl. Förtydliga genom bilder och skriftliga instruktioner som du förberett i en digital presentation. Ge eleverna dagens agenda i början av lektionen. Var tydlig vid övergångar mellan moment. Med en välplanerad lektion ökar du inte bara chanserna till studiero, utan förmodligen också förutsättningarna för lärande och intresse.
  4. Bort med allt som kan störa! Att eleverna inte har tillgång till sin mobiltelefon under lektionstid ser jag som en självklarhet, men även andra saker som kan avleda deras uppmärksamhet behöver rensas bort innan du sätter igång. Inga kladdpapper, anteckningsböcker eller löst material ska ligga framme på bänkarna när du inleder lektionen. Inga stressbollar till elever som inte har tydligt behov av det och inga egna smågrejer med in efter rasten.
  5. Var lugn. Vi människor speglar oss i den vi har framför oss och är känsliga för affektsmitta. Om du vill ha lugn i ditt klassrum, om du vill ha lugna elever – måste du själv vara lugn. Du talar med lugn och avslappnad stämma när du inleder och när du bemöter dina elever. Det du sänder ut kommer att sprida sig i rummet.

 

Att disktuera:

  1. Tycker du att tystnad är ett positivt eller negativt laddat ord?
  2. Hur tänker du om tystnad i ditt klassrum?
  3. Vilken är din främsta invändning mot mitt resonemang och vilken är min viktigaste poäng?
  4. Hur skapar du studiero åt dina elever?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *