Sammanhang, inkludering och motivation

När denna termin skulle starta i augusti blev vi som jobbar på introduktionsprogrammen överraskade. Listan över elever var mycket längre än vad vi är vana vid och har förberedelse för. Tjugofyra elever! Vi brukar ha ungefär hälften så många. Tjugofyra låter kanske inte så mycket, men då ska man känna till att det finns särskilda anledningar till att man går på Intro. I stort sett samtliga elever behöver extra anpassningar och många behöver särskilt stöd.

Vi erbjuder inte eleverna särskilda, små undervisningsgrupper, som de ofta är vana vid från grundskolan. Alla som ska läsa ett visst ämne på Intro, läser tillsammans.

Under uppstartsveckan intervjuade vi samtliga elever enskilt, tillsammans med studievägledare och specialpedagog, för att kunna göra relevanta studieplaner med var och en. När detta var färdigt kunde vi se vilka elever som skulle vara med på de olika lektionerna. De som inte ska vara med på en viss lektion ska i stället ha studietorg, där eleverna läser efter eget behov tillsammans med en lärare.

Av de tjugofyra eleverna som är inskrivna visade det sig att fyra stycken hade betyg i matematik. Tre av dessa fyra ville läsa matematik på gymnasienivå. Att några elever skulle vilja läsa på en högre nivå hade vi förutsett, så vi hade knutit en lärare till oss med behörighet i matematik på gymnasienivå. Denna lärare tar hand om undervisningen för dessa tre elever. Den fjärde har anpassad studiegång och behöver inte vara i skolan vid dessa tillfällen.

Då återstår tjugo elever med olika anpassningar, som ska ha matematikundervisning på högstadienivå. I en undervisningsgrupp. Hur löser vi det? Det måste ju vara relevant undervisning som alla kan ta till sig och som utmanar och stimulerar både de starkaste och svagaste eleverna och alla där emellan. Vi löste det genom att fokusera på att hålla ihop gruppen undervisningsmässigt. De svagaste ska snabbt stärkas för att inte hamna efter och de starkaste ska utmanas till fördjupade kunskaper inom aktuellt område i stället för att gå vidare till nästa. För att hålla motivationen uppe hos eleverna, jobbar vi med väldigt snabb feedback i klassrummet. Inga elever ska behöva tröttna medan de väntar på hjälp och de som är i behov av bekräftelse ska snabbt kunna få det. Eftersom vi är två pedagoger i klassrummet har vi möjlighet att snabbt agera och reagera vid behov.

Snabbheten i responsen från en lärare går verkligen inte att överskatta. Den gör en enorm skillnad. En skillnad som inte bara syns vid de tillfällen då eleverna får hjälp. Skillnaden märks genom hela lektionerna. Långt fler elever än i mina tidigare klasser är fokuserade på genomgångarna. Det är mycket lugnare i klassrummet och eleverna hjälper varandra i större utsträckning än jag varit med om tidigare.

Eftersom det är skillnad på hur lång tid eleverna behöver på sig för att behärska ett nytt moment, har jag alltid en rejäl uppsättning extra repetitions- och fördjupningsuppgifter som de kan arbeta med när de är färdiga med det aktuella avsnittet. På så sätt är det möjligt för mig att hålla ihop gruppen, så att alla jobbar med ungefär samma saker. Jag som lärare kan fokusera på hur jag ska lära ut ett moment i taget. Det gör att undervisningen inte blir splittrad i olika genomgångar på olika nivåer. Detta är också en viktig faktor för att undervisningen ska kännas relevant för eleverna. Allt som undervisas gäller för alla elever och det blir ingen väntetid på hjälp och respons för att läraren är upptagen med en annan genomgång. Alla frågor som ställs av eleverna ligger inom det aktuella arbetsområdet.

Sammantaget leder detta till hög motivation i gruppen. Nivån på frågorna höjs och uthålligheten likaså. För ett par veckor sedan var det dags för prov. Det var ett ganska omfattande prov som innefattade väldigt många olika moment i den grundläggande matematiken. Att göra ett sådant prov var delvis ett experiment från min sida. Jag ville se om eleverna lyckades sortera bland alla dessa olika sätt att lösa uppgifter. Ofta är just den sorteringen svår. Det är mycket information av olika slag som ska lagras i långtidsminnet och som sen ska plockas fram i arbetsminnet vid rätt uppgift.

Jag hade en extra plan utifall att provet skulle gå helt på tok. Men det gjorde det inte. Under alla mina år som lärare har jag aldrig fått ett så bra resultat i en klass. I stort sett samtliga elever fick ett bra resultat. De som inte fick det har genomgått plan B och är nu i fas med de övriga.

 

Att diskutera

  • Utgör väntetider i klassrummet ett problem för era elever? Hur kan dessa tider i så fall förkortas?
  • Snabb respons kan vara ett sätt att öka motivationen hos elever. Vilka andra sätt kan vara till hjälp när motivationen är låg?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Nils Fredriksson Utbildning | bjorn.persson@svedala.se

Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *