Så väl värt besväret

För några terminer sedan bestämde jag mig för att mer systematiskt ringa hem och förmedla när en elev gjort framsteg utöver det vanliga. Tidigare hade jag bara gjort det i mån av tid och ibland också i mån av lust. Jag kanske prioriterade andra göromål som skulle rymmas inom arbetstiden. De gånger jag trots allt ringde gav mersmak och därför bestämde jag mig för att nu får det bli regel. Sagt och gjort, nu några terminer senare vill jag förmedla lite av mina tankar efter ett antal hemringningar .

foto: Bengt Christensson

Först ska sägas att detta i sig inte är något nytt, vi är säkert många som ringer hem för att förmedla positiva saker som händer i skolan.  Ändå vill jag belysa olika aspekter.  Dessutom är vi skyldiga att ha en kontinuerlig dialog med hemmet hur skolarbetet fungerar.

Jag har flera gånger mötts av kommentaren ”Vad har han/hon nu hittat på?” när jag ringt hem. Är våra stackars målsmän så vana vid att när det rings hem så är anledningen oftast av negativ karaktär. Problem med läxor, underkänd på prov, kommer sent till lektionerna eller bråk på rasten, ja anledningarna till hemkontakt kanske ofta har fokus på något problem som behöver lösas.

foto: Bengt Christensson

Desto roligare då när det finns en positiv anledning, när det finns något att berätta som ger energi – inte som tar energi. För det är ju precis så det är. Jag har en överlycklig förälder i andra änden som tycker att det jag har förmedla är som ljuv musik i dennes öron. Dagen är räddad. För en del föräldrar blir det en kram till eleven/barnet. Ibland ska det bli önskemat hemma, höjd veckopeng eller annat bestående. För inte så länge sedan hade jag en förälder som började att gråta när jag ringde hem och berömde. ”Inte trodde jag någonsin att skolan skulle ringa hem och berömma min son/dotter”.

foto: Bengt Christensson

Ett samtal brukar alltid avslutas alltid med ett innerligt tack för att jag tog mig den tiden att ringa hem – för att berömma! Flera gånger har jag även fått tack-mail i efterhand oftast från förälder, någon gång från elev. Några gånger har även eleven kommit till mig för att säga tack!

Här kunde historien vara slut men det är den inte. Du har en sprudlande glad och om möjligt ännu mer motiverad elev i minst några veckor framöver, kanske för hela skoltiden. Eleven känner att han/hon blivit sedd i sin strävan att bli bättre. Förhoppningsvis kan fler klasskompisar dras med i den andan. Du har en förälder som ser både dina och skolans kvaliteter och som sprider positivitet som förhoppningsvis ger ringar på vattnet även i föräldrakretsar. Själv känner jag glädje inför att jag förmedlat ett glatt budskap även om jag bara är budbärare. Det är ju eleven som gjort jobbet. Vi kan verkligen prata om win-win!

foto: Bengt Christensson

Vad krävs då för att jag ska ringa hem. Jo att eleven överraskat mig positivt. Kanske lyft sig ämnesmässigt mer än väntat. Kanske tagit ett mycket större ansvar för sitt skolarbete. Kanske blivit effektivare och utnyttjat skoltiden mycket bättre än förut. Ja, anledningarna kan variera men eleven måste på något sätt ha överraskat mig positivt. Jag ringer sällan hem till redan duktiga elever som håller en hög och jämn nivå. Ofta känner denna typ av elev + förälder redan att det går bra i skolan och ett hemsamtal här kanske bara bekräftar det man redan vet/känner.

Desto roligare när man då kan lyfta en elev som höjt sig utifrån en tidigare lägre nivå. Det samtalet överraskar mer.

foto: Bengt Christensson

Så finns det en hake som är viktig att framföra vid samtalet. Eleven får inte sprida till sina klasskompisar att läraren har ringt hem och berömt. I samma stund det sker har jag ett dussin andra elever i gruppen som i för sig tycker att det var ett trevligt initiativ av mig men som samtidigt undrar varför jag inte ringer hem till dem också och berömmer. I det läget har jag vunnit en elev men samtidigt förlorat kanske ett dussin elever. Det får inte hända! Föräldern måste med all sin auktoritet förmana sitt barn att inte sprida vidare till klassen att jag ringt. Detta har så här långt och mig veterligt fungerat till 100%.  Och nu pratar jag mest äldre elever, vet inte om det skulle fungera lika bra bland de yngsta.

Varför måste man just ringa undrar kanske någon, kan man inte framföra budskapet på annat sätt. Jo visst kan man ju alltid maila om man känner för det. Kanske lite egoistiskt tänkt av mig men jag tycker det är så roligt att höra förälderns spontana reaktion. Men som sagt, detta är en smaksak så vill man hellre maila så går det säkert lika bra.

Sammanfattningsvis om att ringa hem:

  • Endast positiva effekter
  • Stärker eleven
  • Ger ringar på vattnet
  • Tar lite tid i anspråk
  • Som jag skrev i rubriken – Det är så väl värt besväret

 

Att diskutera:

  • Vilka prestationer tycker du behövs av eleven för att du ska ringa hem och ge beröm?
  • Hur har du blivit bemött av föräldrarna när du ringt?
  • Tycker du att det även långsiktigt stärkt arbetet hos eleven/gruppen?  Hur?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Klågerupskolan | bengt.christensson@svedala.se

Legitimerad lärare i trä- metallslöjd och matematik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.