Repetition är kunskapens moder

I mitt förra inlägg skrev jag om vikten av snabb respons i klassrummet. I detta inlägg ska jag gå vidare med vikten av repetition. I min undervisning i matematik använder jag ett material som är anpassat för de elever som inte nått godkänd nivå på högstadiet. Det betyder att materialet är väldigt komprimerat, för att alla områden ska täckas in på begränsad tid. På ett år ska eleverna ta igen allt de missat under högstadiet och i vissa fall mellanstadiet. Att materialet är komprimerat är en förutsättning för att vi ska hinna gå igenom allt. Nackdelen är att där inte finns särskilt många uppgifter av samma sort innan nästa moment tar vid. Detta gör att eleverna sällan hinner befästa de kunskaper de förvärvat innan det är dags för dem att lära sig något nytt. Detta är ett problem.

För att vi ska kunna automatisera kunskaper kräver hjärnan att vi flera gånger plockar fram kunskaper som är lagrade i långtidsminnet till arbetsminnet. Varje gång vi gör detta, förstärker vi kunskaperna. När mina elever hela tiden tvingas att gå vidare till nya moment, betyder det att hjärnan får svårare att hitta de kunskaper som lärdes in under föregående moment. I slutändan leder detta till att eleverna faktiskt inte kommer ihåg det som de lärt sig. Därför arbetar jag nu mer metodiskt med repetition.

Det stora övervägandet jag måste göra är huruvida det viktigaste är att hinna med allt som kursen kräver eller att eleverna kommer ihåg och kan använda sig av det som de faktiskt lärt sig. Jag har kommit fram till att det senare är bättre. Kunskap man besitter är mer värdefull än kunskap man någon gång har haft.

Numera avsätter jag en hel del tid till repetition innan det är dags att examinera ett avsnitt. När alla moment i avsnittet är genomgångna får eleverna göra ett självtest med blandade uppgifter från det område vi arbetat med. De rättar detta själv för att komma underfund med var de har sina styrkor respektive svagheter inom området. Sen kan vi inrikta repetitionen på de delar som glömts bort under tiden. Det brukar vara så att det vi arbetade med i början av avsnittet, är det som inte längre sitter. Det har helt enkelt gått för lång tid sen det repeterades. Det knepiga med en examination är ju just att alla delmoment kommer huller om buller och det blir svårt för många elever att sortera sina kunskaper. De är ännu inte automatiserade.

För att befästa kunskaper med repetition är det viktigt att just jobba med huller-om-buller-uppgifter, där eleverna tvingas att sortera kunskaperna kontinuerligt. Man börjar försiktigt och ökar på huller-om-buller-graden efter hand. Detta gör på sikt eleverna mer kapabla att sortera i sina kunskaper, vilket gör dem mer säkra i utförandet. Ju mer säkra de blir, desto mindre energi går åt till att sortera. Detta leder till att både orken och motivationen ökar och förhoppningen är att det ska bli en positiv spiral, där elevernas självförtroende låter dem våga lyckas. Ju mer man kan inom ett område, desto lättare blir det att förbättra sig inom närliggande områden.

Det som försvårar arbetet med repetition är tidsaspekten. Det upplevs som ineffektivt av eleverna att ägna sig åt repetition. Jag har fått ta många samtal i klassen för att få eleverna att förstå nyttan av det. Många gånger verkar de tro att allt som de en gång gjort, är avklarat och färdigt. De kan många gånger säga -Det här har jag redan gjort! Varför ska jag göra det igen? I början upplevs det ofta som en slags degradering att gå tillbaka och repetera sånt som gjordes för några veckor sedan. Men frågan är ju egentligen inte vad eleverna har gjort, utan vad de kan. Det tar tid att få dem att bli bekväma med detta.  Samtidigt stressas de av att de vill ta betyg och undrar hur de ska hinna med allt om de hela tiden måste repetera gammalt.

Då måste jag förklara att de åtminstone kommer närmre ett betyg om de behärskar det vi gjort, än om vi har gått igenom allt utan att de behärskar det. Detta är knivigt! Tiden är elevernas största fiende. De är väldigt medvetna om att de har ett år på sig att ta igen allt de missat att lära sig i grundskolan. (Egentligen kan de gå kvar på intro till de är 19 år gamla, men de vill ta sig in på ett nationellt gymnasieprogram så fort som möjligt) Detta faktum leder till stress som påverkar koncentrationsförmågan negativt. Inte förrän eleverna är bekväma med insikten om att det får ta den tid det tar, börjar det riktiga lärandet ta fart. Stressen minskar och de fokuserar mer på att förstå, än att komma vidare.

Att diskutera:

  • Hur kan vi arbeta mer strukturerat med repetition?
  • Bör man ha kortare repetition insprängd i den löpande undervisningen eller är det bättre att avsätta vissa lektioner till repetition?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Nils Fredriksson Utbildning | bjorn.persson@svedala.se

Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *