Reflektioner från ett digitalt klassrum – del 2

Nu håller jag på att avsluta den märkligaste terminen hittills i mitt liv som lärare. Märklig på så vis att halva terminen har vi bedrivit undervisningen på distans på grund av Coronavirusets härjningar. I mitt förra blogginlägg beskrev jag hur vi försökte få distansundervisningen att fungera med hjälp av ett urval av olika tekniska verktyg som finns att tillgå. Nu håller vi på att avsluta arbetet för terminen och det är dags att reflektera över genomförandet och resultatet.

I huvudsak tycker jag att det har gått bra. Efter omständigheterna har det nog gått så bra som det kunde. Vi har följt våra scheman, så eleverna har varit på sina lektioner som vanligt. Fast via videolänk i stället för att vara i det riktiga klassrummet. Mina elever har uttryckt frustration över detta. De saknar att vara på plats i skolan med klasskamrater och en lärare som kan se dem på riktigt. Jag saknar det också. Att undervisa via länk fungerar men det är mycket tråkigare än att undervisa elever som befinner sig i samma rum som jag. För att kunna göra ett riktigt bra jobb som pedagog behöver jag samspel och relationer som jag kan bygga på i undervisningen. Bägge dessa delar begränsas rejält i det digitala klassrummet. Det gör att det är svårare att driva fram energi och entusiasm.

Eleverna ser mig, men oftast kan jag inte se dem. Jag får nöja mig med elevernas profilbilder som darrar till när de pratar. Det är väldigt ovanligt att de låter sina kameror vara på så att jag kan se dem. Anledningarna till detta kan vara många. De befinner sig i sin privata sfär rent fysiskt och det känns inte bekvämt att alla andra kan se in i den. De kanske inte har fixat håret eller sminkat sig och vill inte visa det mm. Detta har jag full förståelse för, men för mig blir det svårare att undervisa. Jag vill kunna se de elever jag pratar med. Det är så många olika processer som pågår samtidigt i ett klassrum och processerna driver varandra på olika sätt framåt. Nu är det bara upp till mig att driva undervisningen framåt och det är svårt. Ibland känns det som att prata till en spegel.

Ett annat problem kan vara nätverk och bandbredd. Ibland går nätet ner och då kan vissa elever inte se vad jag gör på tavlan. Detta blir också problematiskt, när jag känner att jag behöver visa något. Då måste jag komma på ett sätt att få fram informationen utan att kunna använda något annat instrument än min röst.

Ytterligare ett problem är de elever som inte vill delta i lektionerna. De gör sig otillgängliga, vilket blir mycket tydligare i den digitala världen. Normalt sett befinner dessa elever sig i klassrummet, fast de inte vill delta i undervisningen. Då kan jag åtminstone försöka att dra in dem i olika diskussioner för att få igång deras motivation. Nu är de bara borta. Loggar ut. Svarar inte i telefon. Eller så loggar de in, så att det ska se ut som om de deltar, men de svarar inte på tilltal. Detta gör att jag misstänker att det inte sitter någon i andra änden av länken.

Samtidigt har jag sett att vissa elever vågar mer i det digitala forumet. De startar privata chattar med mig där de kan ställa frågor som de kanske inte hade vågat ställa i klassrummet av rädsla för att göra bort sig inför de andra. Det är jättebra, för då kan jag verkligen guida dem individuellt. Det har även blivit så att eleverna har fått fler uppgifter av inlämningstyp, vilket är tydligare och enklare ur ett bedömningsperspektiv. Det har varit bra för vissa. Andra gör bättre ifrån sig i klassrumsdiskussioner och dessa är betydligt svårare att få till via länk. Dessa diskussioner försöker jag att simulera fram i enskilda samtal i stället. Det blir inte lika bra, men det går.

På det hela taget anser jag att med tanke på sakernas tillstånd, fungerar distansundervisningen ganska bra. Det är ju en otrolig tur att vi lever i en tid när det finns så många möjligheter att ha kontakt på distans. Om Coronapandemin hade brutit ut för tjugo år sedan hade det varit betydligt svårare att bedriva den typen av undervisning.

Distansundervisning är inte ett optimalt arbetssätt, men det är det bästa vi kan göra just nu.

Förhoppningsvis kommer skolan att vara öppen för elever i augusti igen. Längtar!

Att diskutera

  • Hur når vi de elever som inte vill nås, när de inte är i skolan?
  • Hur säkerställer vi rättvisa bedömningar när vi inte kan träffa våra elever?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Nils Fredriksson Utbildning | bjorn.persson@svedala.se

Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *