Prov och test – elevens ”vän eller pest”?

Vissa elever rätar på sig, fokuserar blicken, har – vid skriftliga prov – sina datorer laddade och klara eller pennorna vässade på bänken och ser fram emot att få visa sin kunskapsnivå. Andra skruvar dock på sig, är nervösa och vissa känner oro och till och med ångest inför situationen. Detta har jag velat göra någonting åt.

Behövs (skriftliga) prov egentligen?
Om bara svarsalternativen ”Ja” och ”Nej” finns måste jag absolut svara ”Ja” och då nischar jag in mig i just språklärarperspektivet. Som lärare i engelska och tyska är jag en stor vän av färdighetskontrollen som de Nationella Proven erbjuder. De ger mig – läraren – mycket goda förutsättningar att bygga upp undervisningen, så att eleven klarar måluppfyllelsen. Det är min övertygelse att jag har skyldigheten att, trots allt formativa lärande, också träna det summativa momentet som kallas provtillfällen. Det vore helt fel att endast vid de stora tillfällena, t.ex. Nationella Prov, utsätta eleven för den typ av anspänning, som testsituationer innebär.

För att eleven ska kunna leverera så att betygen känns rättvisa krävs många varierande studieinsatser och i detta inlägg tänkte jag lägga fokus på hur jag som lärare tar ansvar för att eleven i en testsituation är väl förberedd och kan leverera, alltså hur jag jobbar för att ett test ska upplevas mindre som en ”pest” och mer som en ”vän”.

Pluggprov av större format, t.ex. kapitelprov med kanske fyra texter, 100 glosor, koll på övningar i klassrummet under flera veckor m.m. har jag aldrig mer. I stället gör vi läxförhör (jag försöker komma på ett bättre ord, men det får duga så länge). Läxor är alltid till en dag i veckan som vi tillsammans har bestämt. Läxa är alltid det vi går igenom i undervisningen och gott om tid erbjuds av lektionstiden för att förbereda sig för läxförhöret.

Hur gör vi?

  • Prata om vad prov är! Stress inför prov
  • Vi diskuterar ofta olika sätt att lära sig. Hur gör du och du och du? På det viset får eleverna tips av varandra, lär sig bättre och blir mer benägna att vilja bli testade. Sex bra strategier för att komma igång att plugga
  • Vi pratar om energin som går åt om man vill ”fuska”, hur lite det ger, att det knappast kan leda till någonting bra i längden, att man nog mest ”lurar” sig själv. Vi lär oss efterhand att psykologiskt skapa en egen liten ö av ”jag litar på mig själv och sköter mig själv”.
  • Vi avdramatiserar läxförhören genom att erbjuda olika möjligheter: Använd lektionen på ett smartare sätt
    • De som kan till idag har ett riktigt förhör.
    • De som är osäkra, kan få använda t.ex. boken vid de tillfällen då de inte minns. De markerar dessa tillfällen i förhöret med en asterix (fungerar oftast på en förvånansvärt ärlig nivå, vilket säger mig att ”kursen i att lita-på-dig-själv” bär frukt).
    • De som vet att de inte har jobbat tillräckligt med dagens läxkrav, får arbeta med adekvata hjälpmedel under hela förhöret och har då inte ”förhör” utan ”övning”.
  • Vi låtsas vid många läxförhör att det är ett riktigt test; träning för nerverna.
  • Vi följer rutinerna som gäller vid prov; detta för att eleverna vid riktiga provtillfällen ska känna trygghet i att situationen är intränad och välbekant. Allt man tränar blir man ju till slut bra på.
    • Vi sitter alltid i snygga rader och tittar åt samma håll. Det skapar en harmonisk bild i klassrummet som inte är att förakta när eleverna ska hitta fokus. (Jag ser ibland att provsituationer skapas genom att bänkar ställs huller om buller i klassrummet, att eleverna sitter på långsidorna, kortsidorna, har ryggarna mot varandra, tittar på varandra från sidorna, framifrån etc, inte lyckat, anser jag.)
    • I stora grupper där vi tvingas sitta nära varandra bygger vi ”vår egen ö”, vill säga att vi sätter upp ett skydd mellan oss. Tyvärr saknas färdiga insynsskydd på vår skola (jag jobbar på det), så vi tar vad vi har.
    • Vi börjar med att vara tysta och var och en hittar sitt inre jag.
    • Sedan hittar vi ”ficklampan” och fokuserar bara runt den egna sfären och det kommande uppdraget. I huvudet på en elev – gärna mer om hjärnan

Jag skulle gärna vilja använda ett annat ord än läxförhör, ett ord som mer betonar att testtillfället ska leda till ökad kunskap, helst före men även under och efter förhörstillfället. Kanske ”Veckans checkpoint” eller ”Veckans vän” (en vän är ju ärlig och berättar om man kanske behöver ändra på en rutin eller ett arbetssätt). Jag tar tacksamt emot förslag 😊.

Att diskutera:

  • Hur behöver eleverna träna för att uppleva provsituationer som positiva inslag i utbildningen?
  • Vad kan jag som lärare göra för att avdramatisera prov utan att för den skull nedvärdera deras betydelse?
  • Vilka verktyg behöver eleven för att provsituationer ska ge den rätta kicken?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *